lördag 30 oktober 2010

Brygd #68: Brunporter


Jag hade ursprungligen tänkt att brygga lager i oktober, men det blev ändrade planer. Den planerade köksrenoveringen är uppskjuten till våren, för att samordna med den totala stamrenovering som då kommer genomföras i min bostadsförening. Däremot stängdes gasen av som planerat i slutet av september, och jag har först nu hittat en reservlösning i form av två kokplattor tills jag får mitt nya kök.

Eftersom jag har för avsikt att ställa upp med denna porter vid Göteborgs vinterölsträff i början av december fanns det helt enkelt inte tid att först brygga två lageröl som planerat. Dessa får i stället bryggas en bit in i november.

Så nu blir det alltså en porter i stället, ungefär samma som jag bryggde till Dugges Bärsklubb för ett år sedan. Receptet är hämtat från "Radical brewing", s. 96. Randy Mosher kallar själv ölet "1776 Porter", och det sägs återspegla hur porter bryggdes vid den tiden. Jag tänkte först knycka namnet, men sedan insåg jag att det riskerar leda till den felaktiga föreställningen att jag har försökt brygga ett tidstroget öl för det aktuella årtalet. Så är inte alls fallet, utan jag föll för receptet framförallt för dess intressanta maltkomposition, som jag följde till punkt och pricka.

Däremot valde jag att skippa lakritsrot som finns med som krydda i Moshers recept, och slängde i lite muscovadosocker i stället. Jag hoppade även över det invecklade humlingsförfarande som föreslås, men använde samma sort och mängd humle.

Data
  • Satsvolym 22 l
  • OG 1060
  • FG 1030
  • Abv 3,9 %
  • IBU 45
  • SRM 31 (mörkbrun)
Malt och extraktgivare
  • 2 kg pale ale-malt
  • 2 kg biskvimalt
  • 2 kg brunmalt
  • 200 g muscovadosocker
Infusionsmäskning i en timma vid 68 C.

Humle:
  • 40 g fuggles i 60 minuter
  • 30 g fuggles i 20 minuter
  • 30 g fuggles vid kokslut
Total koktid 90 minuter

Jäsning:
  • Jäsning i 4 dagar vid 20 C med Danstar Windsor Ale
  • Efterjäsning i 4 dagar vid 20 C
Övrigt

Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 5 g/l

Bedömning (15/11)

Trots att det bara har gått en dryg vecka sedan flasktappningen så blir det ett rejält pys när jag öppnar flaskan. Det blir ett rejält ljusbrunt skum ovanpå den djupt rödbruna vätskan när ölen hälls upp. Ordentligt med brända toner av lakrits och kaffe, och även en del mörk choklad. Det finns också en mild jordig ton som jag tror kommer från jästen; den var ännu tydligare vid omtappningen. Ganska fyllig med tanke på den låga alkoholhalten, och det beror givetvis på den höga restsockerhalten. Trots den sistnämnda är ölet väl balanserat tack vare en rejäl beska såväl från brunmalten som humlen. Väldigt gott tycker jag själv fastän jag egentligen har börjat ledsna en aning på mörka öl. Vi får se om publiken på vinterölsträffen är lika postiva.

Fabrikörns vs. Mohawk Stitch

En ny trend i delar av ölbloggosfären verkar vara att dissa Mohawk-ölen. Själv är jag rätt oförstående inför detta, även om jag tycker att ingen av dessa öl har nått några fantastiska höjder. Eftersom Mohawk Stitch också är inspirerad av 1700-talsporter som jag har förstått det, så verkar Stitch vara en bra öl att jämföra med.

Båda ölen har samma mörkbrunröda färg med beige skum. Fabrikörn's har ett något mer långvarigt skum. Brända kaffetoner i båda, Mohawk har en tydlig ton av amerikansk humle, Fabrikörn's har den här tydliga jordiga tobakstonen. Mohawk är aningen metallisk, medan Fabrikörns har en väl integrerad sötma och beska.

Klar seger till Fabrikörn, och nu står det således Fabrikörn-Omvärlden 2-6.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar