söndag 17 juni 2018

Ekfatet Brasse - femte fyllningen



Den femte fyllningen av Brasse stötte på en del patrull. Det ursprungliga datumet i slutet av maj gav något dålig uppslutning, och på grund av diverse omständigheter flyttades det hela fram tills igår. Uppslutningen blev inte bättre, men det blev av i alla fall.

Fyllning

Denna gången var det min tur att brygga 20 liter, vilket jag hade gjort i samband med sista bryggningarna under påskhelgen. Liksom några andra hade jag använt 100 g gammal, oxiderad humle. Min sats luktade rejält med svavelfis, men det borde lägga sig fram till nästa tömning.

Tömning

I år hade vi bestämt följande fördelning

  • 40 liter ren
  • 50 liter smaksatt med surkörsbär
  • 10 till en skärning med 20 l ipa
Tyvärr hade det blivit lite missförstånd angående skärningsölet, så endast 5 l ipa fanns att tillgå. Vi testade då att blanda med 5 l lambik, och då detta inte var särskilt gott så nöjde vi oss så.

I övrigt verkade det dock lovande. Det rena ölet smakade bättre än någonsin med en fin syra, perfekt avvägda fattoner, och en fin beska. Den påminde lite om Cantillon faktiskt.

Surkörsbärsvarianten var inte sämre heller. Det fanns fina färska toner av surkörsbär, och kärnorna vi hade tillsatt separat bidrog med påtagliga kaneltoner. Den ska stå några veckor till innan tappning dock, och det tror jag inte den kommer bli sämre av.

Jag får återkomma med mer detaljerade bedömningar.

Bedömning

Den rena varianten har varit en smula seg att kolsyrejäsa. Den här flaskan pyser till ganska måttligt men hälls i alla fall upp med ett hyfsat skum. Aromen är härligt fruktig med toner av trä, och drar onekligen en smula åt Cantillonhållet med en lätt acetisk ton på slutet. Det finns fortfarande spår av THP väldigt sent i eftersmaken. Kolsyran är också på Cantillon-nivå, alltså måttlig. Syran är distinkt men behaglig, och det finns en liten sötma som kanske tyder på att det finns en SG-pinne kolsyresocker kvar.

Surkörsbärsvarianten är minst lika bra. Till att börja med är den precis som kommersiella kriekar väldigt snygg med en rubinröd färg och ett rosa skum. Aromen har fräscha körsbärstoner med tydliga drag av kanel. På slutet kommer en lätt pust av THP men den kommer nog lägga sig. Syran är påtaglig men inte överväldigande. Med tanke på Brasses tidigare framgångar i SM har jag svårt att se hur denna inte ska kunna ta medalj; det är det bästa Brasse-ölet hittills.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar