Brygd #179: Extra

Nio av tio tandläkare rekommenderar detta öl.

Belgiska ölbeteckningar är en snårskog som sannolikt orsakar kortslutning i hjärnorna hos ölstilstalibaner*. Det kan vara färgbeteckningar, en egenhändigt ihopknåpad skala för vörtstyrka, enkel/dubbel/trippel/quadrupel eller hierarkin i klostervärlden som styr vad som anges på etiketten. Eller något annat. Den i förstone underligaste beteckningen är nog ändå extra.

Man skulle kunna tro att en öl med namnet Extra är extra stark, eller extra allt, men så är inte fallet. Visserligen är det statistiska underlaget inte så stort, men för de två exempel jag känner till är Extra det svagaste ölet i bryggeriportföljen. Hos såväl S:t Bernardus som Westmalle klockar Extra in på 4,8 %. Hos Westmalle bryggs ölet sporadiskt, och är främst ämnat att drickas av munkarna själva. Så Extra är kanske inte ett så dumt namn ändå.

Just Westmalle Extra är det som kommer ligga närmast till hands då jag gör ett nytt försök med WLP530 efter det senaste debacklet. Denna gång tog sig dock förkulturen som den skulle så jag hoppas på det bästa.

Data:

• Satsvolym 25 l
• OG 1043
• FG 1007
• ABV 4,8
• SRM 3
• IBU 40

Extraktgivare:

• 4 kg pilsnermalt (Barke)
• 500 g krossat vete (Kungsörnen)

Infusionsmäskning vid 68 C i en timma.

Humle:

• 20 g magnum i 60 minuter
• 20 g savinjski golding i 20 minuter
• 20 strisselspalt i 20 minuter
• 30 g savinjski golding vid kokslutet
• 30 strisselspalt vid kokslutet

Total koktid drygt 70 minuter.

Jäst:

Jäsning med WLP530 (1 l förkultur)

• vid 18 C i 4 dagar
• vid 23 C i 8 dagar

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser till mäsken:

• 1 tsk kalciumsulfat
• 1 tsk mjölksyra (80 %)

Bedömning 2019-05-15:

Första officiella smakprovet prick två veckor efter flasktappningen är lovande. Borta är svaveltonen jag kände vid omtappning, och samma sak med den misstänkta acetaldehyden vid flasktappningen.

I stället är det en fräsch öl med lätt brödighet, fina diskreta fenoler och örtig humle. Givetvis är ölet torrt, och avslutas med en fin beska. Kolsyran är faktiskt en smula låg, varför vet jag ej. Får se om den kan öka något.

Det är knappast riktigt i klass med Westmalle eller S:t Bernardus versioner, och tyvärr har jag inte fått tag på några flaskor att jämföra med. Men gott är det i alla fall, och en perfekt sommaröl.

* De som har fått för sig att alla öl prydligt kan placeras in i distinkta kategorier.