Brygd #182: NZ-kornvin

Glutenfritt NZ-kornvin.

Dags för en gammal favorit i repris! Senast jag brygde denna tog jag med en "extraflaska" till en Amylase-träff. Flera som provade den tyckte att det var den godaste ölen på hela träffen och att jag borde ha ställt upp med den i stället. Detta tänker jag ta fasta på i år och ta med den till vinterölsträffen om en dryg månad.

Jag gör en liten justering sedan förra varianten. Då pacific gem har betydligt högre alfasyra än de två övriga kör jag endast den som bittergiva. Resten av den blandas med kohatu och nelson sauvin i proportionerna 7:10:10 till vad som nedan kallas NZ-mix. Koktiden blev lite längre än vanligt, men jag ville försöka maxa utbytet denna gång. Sedan så hade jag gott om tid och under just koket kan man ju pyssla med annat.

Data:

• Satsvolym 20 l
• OG 1082
• FG 1015
• ABV 9,4 %
• IBU 70
• SRM 14

Extraktgivare:

• 4 kg pale ale-malt
• 2 kg münchnermalt
• 1 kg karamellmalt (Caravienne)
• 400 g maltextrakt

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Humle:

• 20 g pacific gem i 90 minuter
• 70 g NZ-mix i 20 minuter
• 100 g NZ-mix vid kokslutet
• 100 g NZ-mix som torrhumling

Total koktid knappt två timmar.

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser till mäsken

• 1 tsk kalciumsulfat
• 1 tsk kalciumklorid
• 1 tsk mjölksyra

Jäst:

Jäsning med WLP001 (jästkakan från Godivale)

• vid 19 C i 4 dagar
• vid 22 C i 6 dagar
• vid 5 C i 2 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1 krm Protafloc
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning 2019-11-20:

Den här har tvärtemot Godivale utvecklat kolsyra ganska långsamt, troligen p.g.a. alkoholhalten. Den får ett ganska diskret smutsvitt skum vid upphällning. Färgen är i övrigt snyggt bärnstens- till kopparfärgad.

Aromen är karamellig, nötig, med en tydlighumlerom som drar mer åt tallbarr och parfymighet än tidigare versioner. Lite mer klassik amerikansk c-humle skulle man kunna säga. Den träiga björnbärstonen från pacific gem kan jag tyvärr inte urskiilja denna gång.

Avslutningen är en gnutta söt, vilket ytterligare pekar på att kolsyresockret ej är fullständigt utjäst. Det hela avslutas med en tydlig beska. Gott nu, men jag hoppas den kommer utveckla mer kolsyra tills vinterölsträffen.