Brygd #181: Godivale

Av John Collier. Wikipedia Commons.

När bryggsäsongen 2019/2020 drar igång blir det med en pale ale quasi-smash style. Jag hade lite olika humlesorter som jag övervägde att prova, och till slut föll valet på den nya engelska sorten godiva, uppkallad efter den legendariska lady Godiva som red naken genom Coventry för att sänka skatterna.

Då godiva har ganska måttlig alfasyrahalt vill jag inte slösa den på bittergivan, så det fick bli latt knycka lite pacific gem från nästkommande bryggning.

Data:

• Satsvolym 22 l
• OG 1,055
• FG 1,011
• ABV 5,8 %
• IBU 40
• SRM 5

Extraktgivare:

• 5 kg pale ale-malt
• 100 g maltextrakt (förkultur)

Infusionsmäskning vid 70 C i en timma

Humle:

• 10 g pacific gem i 60 minuter
• 30 g godiva i 20 minuter
• 30 g godiva vid kokslutet
• 40 g godiva som torrhumling

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäst:

Jäsning med WLP 001 (1 l förkultur)

• vid 18 C i 4 dagar
• vid 22 C i 4 dagar
• kallkrasch vid 5 C i 2 dagar

Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser till mäsken:

• 1 tsk mjölksyra
• 1 tsk kalciumsulfat
• 1 tsk kalciumklorid

Övrigt:

• klarning med 1 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (2019-11-04):

Den här ölen fick kolsyra snabbt. Redan efter en vecka kändes den fullt kolsyrad, vilket gjorde mig en smula orolig för att jag kanske hade varit en smula het på gröten med att kallkrascha och flaska. Men några dagar senare har det inte hänt så mycket mer så det är nog lugnt.

Färgen är snyggt disigt gyllengul, med ett stort, vitt skum. Aromen är brödig med tydliga parfymiga tropisk frukt-humletoner, som lite grand påminner om amerikanska humlesorter som simcoe och mosaic. Det finns en lätt jordig ton i eftersmaken som jag hade kunnat varit utan dock.

Munkänslan är medelfyllig med måttlig kolsyra. Avslutningen är torr med hyfsad beska. Helt klart god färsk, men jag har en känsla av att den här kan gå ganska fort utför.