Inför min trettioandra p-lambik ställdes jag inför ett litet dilemma. Den Better Bottle som jäsningen ska ske i står i mitt källarförråd, och jag vill inte ändra på det av olika skäl. I nämnda källare pågår samtidigt jäsningen av min Frankenlager i en omgivande temperatur på ~10 C tack vare att jag stundtals gluttar på fönstret i mitt källarförråd. Denna temperatur känns dock lite väl låg för en lambik även om exempelvis Cantillon nog kan ha det ganska svalt i sina jäsrum under vintern. Men apropå just Cantillon så har man tydligen hittar underjäst i deras träfat. Detta leder då till den geniala idén att utnyttja jästen från den pågående lagerjäsningen för att få igång Saccharomycesfasen ordentligt. Snart kommer temperaturen i källaren krypa uppåt igen till 15 C åtminstone och då borde övriga mikroorganismer kunna ta över utan problem.
Data:
- Volym 23 l
- OG 1,050
- SRM ~3-5
- IBU ~20-30
- 4 kg pilsnermalt
- 2 kg krossat vete
- 45 C
- 53 C
- 63 C
- 72 C
- 79 C
Kokning i tre timmar med 100 g fem år gammal lågalfahumle.
Mikroorganismer:
Jäsning vid varierande källartemperatur på bottensatsen från sats 24 samt en hålslev kräusen från Frankenlager.
Bedömning 2018-09-01:
Jäsningen har uppenbart gått bra, för det luktar sannerligen suröl när jag tappar av ett litet glas. Färgen är snyggt gyllengul. Aromen är snyggt fruktig med röda äpplen, grapefrukt och lite allmänna tropiska toner. Det är svårt att urskilja några tydliga aromer från den oxiderade humlen. Däremot finns en tydlig beska som inte uppfyller SHBF:s typdefinition men som ändå känns helt vettig i en såpass ung lambik. Syran är tydlig men inte påträngande, helt så jag vill ha det. Helt okej eller till och med gott, men jag skulle nog vilja få ner beskan en smula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar