 |
| The Karen utseende. |
För ett tag sedan använde jag mig av begreppet Karen i ett blogginlägg. Jag ska inte upprepa mig om själva begreppet, utan hänvisar främst till den engelska Wikipedia-artikeln som jag tycker är bra. Inte minst är det historiska perspektivet med bakgrunden av "besvärliga vita kvinnor" i amerikanska södern väldigt intressant. Det finns också lite kritik av begreppet som jag dock personligen tycker är väldigt svag.
Som jag nämnde i en fotnot översköljdes ett tag mitt Youtube-flöde av förmenta Karen-videor, ofta med ganska dubiös ansats. Efter att jag slutade kolla på dem försvann de nästan helt. Tills för ett tag sedan när en video från kanalen The reckoning dök upp. Till att börja med gör ägaren ett ganska relevant urval. Vidare bistår han med ett sammanhang och bakgrundsinformation till de olika klippen. Och slutligen - vilket namnet på kanalen indikerar - undersöker han vilka eventuella konsekvenser det blev för den aktuella Karen. Nedan ska jag göra ett litet urval av några exempel med stort genomslag.
Central Park Karen
Det här är något av nollpunkten för hela Karen-diskussionen. Kanske var det för att folk satt hemma och hade tråkigt under pandemin som händelsen fick så stort genomslag. Huvudpersonen här är Amy Cooper som är ute och rastar sin hund okopplad i en del av Central Park där hundar ska vara kopplade. Hon konfronteras då av fågelskådaren Christian Cooper* som uppmanar henne att koppla hunden. Amy känner sig hotad och ringer polisen och säger upprepade gånger att hon och hennes hund hotas av en svart man.
Det är inte svårt att förstå att det fick stor uppmärksamhet då det så tydligt passar in i den historiska mallen av "besvärliga vita kvinnor". Att det hela inträffade precis efter mordet på George Floyd gjorde förstås inte saken bättre. Konsekvenserna för Amy blev svåra. Hon sparkades från sitt jobb, hon blev trakasserad och mordhotad online, och hon blev åtalad för falsk polisanmälan, ett åtal som lades ned efter att hon hade gått med på fem terapisessioner.
Så småningom började dock en mer nyanserad bild av händelsen träda fram. Till att börja med släpptes inspelningen av 911-samtalet, och där framgår det tydligt att operatören flera gånger ber Amy upprepa sig på grund av dålig mottagning, och att hon de facto ber om en personbeskrivning. Vidare ger Amy sin version av vad som hände innan Christian började filma med sin mobil. Enligt denna så hade Christian uppträtt hotfullt, sagt saker som kunde uppfattas om hot om våld, samt försökt locka till sig hunden med godis. Detta hade man kanske tagit med en rejäl nypa salt om det inte hade varit för att fler hundägare trädde fram och rapporterade om likande erfarenheter av att möta Christian Cooper.
Så i slutändan är kanske inte Amy Cooper den arketypiska Karen, även om det förstås går att ifrågasätta en del av hennes agerande. Och "hjälten" i historien har glorian rejält på sned.
Soho Hotel Karen
Här är det inte alls lika tvetydigt som i föregående fall. Miya Ponsetto hade bott på ett hotell i Soho, NYC, under julen 2020. Ett tag efter att hon checkat ut från och lämnat hotellet upptäcker hon att hennes mobiltelefon saknas, och beger sig tillbaka till hotellet för att söka efter den.
När jazzmusikern Keyon Harrold kommer ner i hotellobbyn med sin son Jr., anklagar hon den sistnämnda för att hålla i hennes mobil, och försöker övertala en anställd att överlämna den till henne. När det inte ger resultat attackerar hon helt enkelt paret och försöker rycka åt sig telefonen.
Klippet som spelades in på sonens ack så åtråvärda telefon blev snabbt extremt viralt, och Miya försökte släta över det hela i en intervju som inte gick så bra för att uttrycka det diplomatiskt. Snart uppdagades det även att hon vid upprepade tillfällen under 2020 varit i klammeri med rättvisan, inte sällan i samband med rattonykterhetsincidenter.
Hon fälldes till slut för två fall av ringa misshandel, men klarade sig undan fängelsestraff. Med tanke på hennes historik känns det som att hon klarade sig rätt lindrigt undan rent brottsrättsligt. Dock lämnade hennes offer in stämningsansökningar såväl mot henne som hotellet, och hur det gått med dessa har jag inte sett några uppgifter om. Men i båda fallen slängdes det fram rasistanklagelser; att Miya skulle ha valt ut far och son Harrold på grund av deras hudfärg, och att hotellets personal skulle ha ställt sig på hennes sida av samma skäl. Men dels så framkom det senare att Miya hade anklagat flera andra (ljushyade) personer innan händelserna i klippet. Och hotellmanagern försvarade sig med att han bara försökte deeskalera och lösa ut situationen genom att be Keyon Harrold Jr. att visa upp sin bakgrundsskärm.
Rhode Island AG Karen (med sidekick)
Det här en rykande färsk incident, och jag fick faktiskt upp den i mitt flöde ganska omgående efter att videor hade börjat bli virala, några veckor innan den dök upp på The Reckoning. Den kom till och med upp i såväl lokala som regionala TV-kanaler. Den är något av en personlig favorit faktiskt i sällskapet, då inga av huvudpersonerna är direkt elaka eller onda, utan bara självförhärligande på klassiskt Karen-maner. Det finns några guldkorn också som vi kommer till.
Devon Flannigan var ute och roade sig på en finkrog i Newport, Rhode Island med sin väninna Veronica Hannan samt deras respektive. Det är lite oklart exakt vad som passerade, men efter att de hade betalat kallades polis dit för att avlägsna sällskapet. Det hela fångades på en kroppskamera och visar hur de två kvinnorna vägrar lämna och i stället försöker argumentera med poliserna och mästra dem i deras yrkesutövning*. Till slut tryter tålamodet hos poliserna och de båda blir arresterade.
Det som gjorde klippet viralt var att huvudpersonen är (Assistant) Attorney General** i Rhode Island, samtidigt som hon verkar ha dålig koll på regler kring kroppskameror samt uppläsning av rättigheter. Det största problemet är dock att hon vid upprepade tillfällen viftar med sin jobbtitel, med behjälpligt stöd av sin make som generöst erbjuder sig att hämta bevis därför i deras bil. Att vifta med en position på det sättet kan förstås ses som ett korrupt påtryckningsmedel. Kanske borde hennes chef valt att göra sig av med henne. Det känns som att hon jobbar i förtroendebranschen, och hennes förtroende i allmänhetens ögon kommer vara lågt under en överskådlig framtid. Nu blev det visserligen ett halvårs avstängning utan lön, vilket säkert svider hårt. Dessutom erkände hon sig skyldig till "trespassing" och fick väl något slags böter för det.
Hur det gick för hennes sidekick Veronica är lite mer oklart. Rimligen borde hon få ett hårdare straff med tanke på att hon gjorde ganska rejält motstånd vid arresteringen. Det enda jag har sett är att hon verkar ha varit helt i avsaknad av självinsikt och ånger efteråt till skillnad från sin väninna. Hon hävdade att hon var den enda som försökte "de-eskalera", vilket man efter ha sett videoklippet bara kan småle lite åt.
Slutligen måste jag bara kommentera de två guldkornen jag nämnde inledningsvis. Det första är förstås den ytterst tillfredsställande dörrstängningen mitt i den femtielfte "I am an AG". Det som dock fick mig att skratta gott första gången jag såg klippet är när polisen med kroppskameran ber Veronicas man att se till att få bort sina barn. Funny because it is true. Man kan givetvis ifrågasätta det lämpliga i att en polis uttalar sig på det viset, men jag är beredd att ha överseende med det.
Manliga Karen
I det länkade blogginlägget ges ett exempel på en man som uppvisar tydligt Karen-beteende, och naturligtvis kan män vara Karen. Jag har sett benämningen Kevin och Daren för dessa, och det finns säkert fler. Men när jag kollar igenom klippen på The Reckoning med manliga antagonister så tycker jag oftast att de faller utanför ramen för en typisk Karen. Oftast är de väldigt aggressiva, hotfulla och till och med våldsamma, eller bara allmänt galna. Karen förknippar jag mer med passivt aggressivt beteende. Men jag delar ändå några godbitar här som bjuder på högoktanig ofrivillig komik.
- Drama queen police Karen är trafikpolisen från helvetet som helt spårar ur efter en inte alltför allvarlig trafikförseelse.
- Golf course rage Karen är jag tacksam för att inte stött på under mina golfrundor. Helt utflippad och mentalt volatil.
- Security Guy Karen som är en säkerhetsvakt som försöker lajva tungt beväpnad polis är nog ändå min favorit på denna mini-lista.
Svenska Karen
När man googlar efter svenska Karen får man inte jättemånga träffar. Kanske finns den här mentaliteten att argumentera med servicepersonal, begära att få prata med en överordnad, ringa polisen med mera inte lika utbredd. Eller så beror det bara på att Sverige är en faktor 30 mindre befolkningsmässigt. Oavsett, några pärlor går det ändå att bjuda på.
Denna lilla ordväxling mellan en halvvresig äldre dam och en lastbilschaufför är en ren njutning att ta del av. I synnerhet för att damen är lite sådär svenskt lagom Karen-aktig, men även för att chauffören tar det med ett så gott humör. Inte blir det sämre av att det sker på bred östgötska heller. Jag gillar även Karens vapendragare som dyker upp efter en stund.
En annan skön dialekt kryddar den i stort sett milda konfrontationen mellan Rosita och moppepojkarna. Själv blev jag lite nyfiken på hur det hela slutade. Sattes det upp någon skylt? Vad sa hamnkaptenen? Fortsatte moppepojkarna att besöka platsen?
Karen som snor en basketboll från några killar är dock bara obehaglig. Hon försökte senare gråta ut i media om hur hon hade haft en dålig dag, hur synd det var om henne etc. Men det där beteendet går inte att bortförklara, det avslöjar en riktigt störd människa.
Diskussion
Slutligen tänkte jag avrunda med några tankar som har kommit efter att sett på alla dessa faktiska Karen-videor. Till att börja med går det inte att undvika att diskutera rasism. Det är vanligt att det finns en rasistisk underton och i vissa fall öppen grov rasism. Det är också tydligt att det emellanåt viftas lättvindigt med rasistkortet, och att en del av de associerade självutnämnda människorättsaktivisterna är mer eller mindre oseriösa. Utöver Central Park och Soho så ger klippet med City Bike Karen ett par flagranta exempel på detta.
Det är över huvud taget ett stort problem med "internetdomstolen" att den lätt drar förhastade slutsatser. I vissa fall har även helt orelaterade och oskyldiga personer eller företag utpekats, oftast på grund av slapphet men ibland även av mer maliciösa orsaker. Och även när rätt person utpekas kan "påföljden" bli helt orimlig. Även om den initiala bilden av Central Park Karen hade varit korrekt, så känns knappast det öde som drabbade henne i närheten av rimlig.
En del verkar dock ogilla att människor konsekvensutsätts ö.h.t. för saker som fastnar på film och blir viralt och som inte är olagliga. Ibland är det grundat i någon slags tanke att om något inte är olagligt så är det att betrakta som okej. Personligen är jag av den diametralt motsatta ståndpunkten att det måste få finnas en ganska stor gråzon mellan sådant som är allmänt att betrakta som acceptabelt och sådant som är olagligt. I denna gråzon kan det således finnas en viss oenighet om det moraliskt korrekta i vissa beteenden. Och även vissa saker som är allmänt accepterade som moraliskt förkastliga tycker jag fortfarande bör hållas utanför juridiken.
Ett annat vanligt argument är att konsekvenserna för en enskild händelse som råkade fångas på kamera och bli viral är orimligt hårda. Typiskt att någon får sparken när arbetsgivarna blir varse om en viral film på en medarbetare. Och även om det är ett potentiellt problem - åter tjänar Central Park Karen som typexempel - så finns det i det generella fallet snarare ett annat tydligt mönster. När man som The Reckoning gräver i dessa personers förflutna finns det ofta en historik med liknande beteenden. Och just arbetsgivare kan ju ofta vara varse om detta, och exponeringen blir sista droppen som leder till avsked. Eller så föranleder det att man utreder den anställde ordentligt. Oavsett är det dubiöst att utgå ifrån att slika incidenter skulle vara engångsföreteelser; jag skulle nog säga att det är undantaget.
Även om jag kanske inte fullt ut delar The Reckonings entusiasm för "punishment" så ser jag det ändå som något i grunden positivt att olika typer av mobbningsbeteenden exponeras och att de skyldiga får känna av någon slags konsekvenser för sitt avskyvärda beteende.
* Detta är inte helt orimligt i sig. Det finns gott om videor som visar på förbluffande juridiska kunskapsluckor hos amerikanska poliser, gällande grundläggande saker såsom när de har rätt att kräva identifiering, när de får frihetsberöva personer, när de får genomsöka en bil eller får tränga sig in i och uppehålla sig i människors hem.
** Lite som en mix av de svenska ämbetena Riksåklagare och Justitieminister, fast på delstatsnivå. Motsvarande position finns även på federal nivå och innehas för närvarande av en skogstokig Trump-groupie.
.jpeg)
