söndag 30 mars 2025

Pseudogeuze #12

 

Tolfte blandningen.


Inför årets blandningsevent hade jag egentligen bara två satser att använda; ett- och tvåårig lambik. Detta beroende på att jag fick kassera flera satser i fjol. Främst på grund av brända fenoliska toner, och i några fall även ättika och etylacetat på grund av uttorkade jäsrör. Jag hade visserligen 10 l kvar av sats 38, men den har för klen syra och kommer användas för en fruktlambik till sommaren eller hösten. Men blandningen funkade bra som jag kommer skriva mer om nedan.

Data:

  • Volym 24 l
  • OG 1,056
  • FG 1,008
  • ABV 6,5 %
Blandning:
Bedömning:

Jag passade på att prova blandningen under flasktappningen. Det fanns en väldigt snygg fruktighet, och i bakgrunden låg de här fenoliska tonerna. Syran är ganska diskret. Bra helhet, men jag ser fram emot att blanda nästa års p-geuze med sats 47 och några av de senaste.

söndag 23 mars 2025

Om ölbloggar

 


I slutet av förra året släpptes en intressant artikel på beernews.se angående ölbloggar. Den ger en rapsodisk redogörelse av ölbloggens uppgång och fall. För jo, ölbloggandet är nästan utdöende numera, det är få som orkar hålla på längre. Det enda jag kan komma på är den hyperaktiva och något märkliga (AI-genererade?) Den bryggande holländaren. Och just det, Gustav Lindh bloggar regelbundet fortfarande. Det kan förstås finnas fler som jag inte känner till.

Artikeln fick mig att reflektera över mitt eget och andras bloggande. Som den beskriver så var de flesta bloggarna under det man skulle kunna kalla "ölbloggarexplosionen" renodlade ölrecensenter. Jag förstod aldrig riktigt varför man skrev ölrecensioner på en blogg i stället för dedikerade sajter som RateBeer, BeerAdvocate och senare Untappd. Vissa gjorde förvisso både och vilket jag nästan tyckte var ändå märkligare. Framför allt förstod jag aldrig intresset i att läsa alla dessa ölrecensioner. Det som möjligen kunde vara intressant var rapporter från Systembolagets provningar av kommande släpp. Mest intressant tyckte jag dock de bloggar var som i god tid lyckades lista ut vad som skulle lanseras i kommande släpp.

En del av de bättre bloggarna - som också intervjuas i artikeln - skrev dock även mer ambitiösa och genomarbetade inlägg. Jag tänker då på bloggare som Något att dricka, Portersteken och Ofiltrerat. Den förstnämnda gjorde många inlägg på temat sensorik och ölets kemi, bland annat tre mycket bra inlägg om ölets åldrande och lagring. Mycket av hans kunskaper och insikter finns nu kondenserade i den utmärkta boken Öl. Ofiltrerat skrev kanske mer om olika aspekter av branschen (utöver en massa rejtinginlägg), medan Portersteken var lite av en kombination av dessa två.

Att skriva den här typen av mer seriösa inlägg tar dock rätt mycket tid, något jag kan känna igen. Mina "ordinarie" inlägg om mina hembrygder skriver jag medan jag brygger väsentligen. Men inlägg som kräver att man läser på kan jag ägna åtskilliga timmar åt. Följaktligen skriver jag allt färre sådana inlägg, och jag förstår att andra tröttnar. I artikeln redogör flera av de invjuade varför de slutade, och det kan väl sammanfattas med "livet kom i vägen".

Dock har bloggarna delvis ersatts av poddar och vloggar. Personligen är jag precis som en del av de intervjuade bloggarna i artikeln lite ljum till dessa, i synnerhet poddar. De poddavsnitt jag har lyssnat på har inte övertygat. Det är mycket dödsnack och en timmes prat kan ofta kondenseras ner till en text som läses på fem minuter. När det dessutom ofta är rätt grabbig stämning ovanpå det är det nej tack för min del.

Vloggar tycker jag har större potential. Till att börja med finns bättre möjligheten att redigera ner materialet till en rimlig längd. Men dessutom erbjuder mediet möjligheten till att mer handgripligt illustrera och visualisera olika processer och aspekter. Utnyttjas inte det tycker jag mediet blir meningslöst. Att bara stå rakt upp och ner och prata in i kameran håller inte måttet.

Under pandemin ökade jag min konsumtion av YT, och upptäckte hur fantastiskt mycket välgjorda, pedagogiska videor det finns. Främst förkovrade jag mig i historia, matematik och musikteori, men även inom en massa andra ämnen. Vad gäller hembryggning har jag inte hittat lika bra videor än.

söndag 9 februari 2025

Slånbärs

 

Slån bärs.

En p-lambiksats som har stått och gäckat mig länge nu är sats 38. Efter att till slut ha insett att fruktlambik är vägen att gå började jag spåna på vad jag ville göra. Eftersom jag hittade ett nytt, bra hallonställe i fjol, och det verkade bli ett bra hallonår i år, så gav jag mig ut på hallonjakt en av de första semesterdagarna. Det blev ingen vidare skörd direkt, utan bara några hundra gram efter en timmas plockande. Så jag tröttnade och lade in de få hallonen i frysen med förhoppning om bättre lycka nästa år.

När vi i höstas letade efter äpplen för årets cider stötte vi plötsligt på ett stort slånbärsbestånd nära där vi hade parkerat. Jag har rört mig mycket i området tidigare men aldrig lagt märke till detta. Så jag återkom en vecka senare och hade på en timma plockat drygt 4 kg, ett kilo mer än planerat. Det hela hamnade i två 11-liters Better Bottle med 6 liter lambik i vardera.

Under jul- och nyårssemestern så tyckte jag det var dags för tappning. När jag mätte SG så var det förvånandsvärt högt. Jag hade faktiskt noterat att jäsningen aldrig tog fart som det brukar göra när jag tillsätter frukt. Det började bubbla lite svagt, men det dog snabbt ut. Kanske var den befintliga jästen svag. Möjligt också att bären innehåller något som hämmar jästen. Jag tillsatte dock lite Lalvin EC-1118 vid flaskningen, vilket verkar ha funkat då flaskorna snart hade ganska bra kolsyrenivå. Det kan ju tyvärr också innebära att det blir flaskfontäner på sikt.

Data:

  • Volym 12 l
  • OG 1,053
  • FG 1,015
  • ABV 5,1 %
Blandning:
  • 12 l sats 38
  • 4,1 kg slånbär
  • 76 g bitsocker
  • några gram Lalvin EC-1112
Bedömning:

Ölet hälls upp djuprött med ett mycket snyggt rosa skum som tyvärr snabbt fräser bort. Men trots allt full pott på utseendet.

Aromen är härligt kryddig och fruktig och svår att helt sätta fingret på. Det påminner lite om surkörsbär, men det finns något annat där också.

Syran är bestämd men ändå inte överväldigande, kanske för sötman som finns där i bakgrunden. Det finns också en lätt beska. Det hela var riktigt gott, så det får jag nog göra om.

tisdag 4 februari 2025

Om RateBeers frånfälle

 


Det är knepigt att peka ut exakt när mitt ölintresse väcktes. Som tonåring drack jag inte utan var en ganska tillbakadragen plugghäst. Att jag var både mycket intresserad av och ganska duktig på sport räddade mig nog från att bli en hackkyckling. På universitet blev det en del ölpimplande på studentpubar och sittningar, men det var mest fesljummen Falcon Export för yrsla.

Det var först som doktorand som jag började upptäcka att öl kan vara ganska gott. Dels via arbetsresor och dels för att jag nu hade råd att resa själv. Först upptäckte jag casköl på några resor till brittiska öarna, och även om det var länge sedan vill jag minnas att tyckte det var gott och lite spännande. 

Sedan blev jag gästforskare på USC i Columbia, SC, under 4 terminer 1996 - 1998. Där blev jag dels förtjust i Samuel Adams Boston Lager som var allestädes närvarande på restauranger. Jag hörde även rykten om ett nytt kultförklarat öl vid namn Sierra Nevada Pale Ale, vilket jag dock aldrig fick tillfälle att prova. Jag stötte även för första gången på konceptet bryggeripub varav det fanns 3 stycken i Columbia. Det var något med dessa öl som påminde mig om brittisk cask som jag tenderade att uppskatta.

Under sommaren 1998 gjorde jag även en bilresa genom Europa. Utöver att besöka Bourgogne och dricka högkvalitativa viner, passerade vi även genom Tjeckien och Tyskland och exponerades för kontinental kvalitetslager, något som satte avtryck. I synnerhet tjeckisk lager skulle bli min favoritöl ett tag framöver.

Från 2002 och framåt blev det mycket jobbresor till Kaiserslautern och där gled jag över till att uppskatta tysk lager. I synnerhet när jag för första gången drack öl på en tysk biergarten, bland annat min första kellerbier. Åter påmindes jag något om brittisk cask och de här bryggeripubölen som jag hade provat i USA.

Någonstans här tändes nog något inom mig, för jag hittade 2005 två ölrelaterade sidor på nätet. Dels den svenska ölprovarsajten Oh My Head, som utöver ölrecensioner även hade längre texter om öl som jag läste med stort intresse. Jag minns hur spännande det verkade med udda ölsorter som bocköl, barley wine och imperial stout, och jag kunde inte vänta på att få prova några exempel. I mångt och mycket var sajten ett enmansprojekt av Per Forsgren, även känd under signaturen omhper, exempelvis på sajten RateBeer.

Och nu har vi äntligen kommit fram till huvudämnet för inlägget. Jag registrerade mig 2005 för första gången, men jag tyckte initialt att det var lite främmande att behöva skriva text, och avstod från att betygsätta några öl. I början av 2008 började Systembolaget släppa en massa amerikanska öl i tillfälliga släppen, vilket triggade mig att börja skriva recensioner. Ganska snart fick jag en inbjudan från övriga Göteborgs-medlemmar att delta i deras regelbundna provningar. Det var Rick Lindqvist, Gnoff, Beernews-Ronny, trejdarparet marsiblursi med flera. På dessa träffar fick jag prova ännu fler spännande öl, bland annat min första dubbel-ipa i form av den legendariska Rogue XS Imperial Pale Ale. Och efter detta var jag fast.

Flera av RB-gänget var också hembryggare, och i samband med träffarna provade jag också flera hembryggda öl. Dessa hade åter de kvaliteter som jag förknippade med de öl jag hade druckit på bryggpubar i USA och brittiska cask-öl. Nu i efterhand inser jag att den gemensamma nämnaren är färskhet. Hursom blev detta även inkörsporten för mig som hembryggare.

Initialt var jag väldigt aktiv och betygsatte ungefär tusen öl per år. Göteborgs-medlemmarna ordnade regelbundet provningar, dels med nyheter på Systembolaget, men även annat intressant som man hade köpt på resor eller liknande. 

Jag hängde även på ett gäng till RateBeer Summer Gathering 2008. Detta var en årlig sammankomst som anordnades på en ny plats varje år av de lokala medlemmarna. Detta år var det ett imponerande enmansarrangemang av en australiensare som bodde i Plzen. Det inkluderade bussresor runt omkring staden till olika bryggerier och restauranger. Det gavs även en provning på en krog i staden där ett tiotal fat hade införskaffats från mindre bryggerier i trakten. En del av dessa var helt fantastiska. Naturligtvis blev det även ett besök på Urquell, där vi fick fri tillgång till den klassiska varianten från träfaten i källaren.

Tyvärr fick jag också uppleva en hel del varianter av ölkultur som jag inte vill befatta mig med. Vi pratar som det hetsiga drickandet av så många öl som möjligt under kort tid, utan att kunna njuta och dricka upp öl som man uppskattar. Likaså oviljan att dricka öl man redan har rejtat, bara för att det är gott. En annan sak var det alfahanniga och skrytsamma uppvisandet av vita valar. I synnerhet gällde detta under Grand Tasting vilket avslutade hela eventet. Sammantaget gjorde detta att det blev den enda Summer Gathering för min del. 

Jag fortsatte dock att hänga med svenska ratebeerianer, såväl på provningar som på olika ölfestivaler. Mest minnesvärd av de sistnämnda var kanske flera besök på SMÖF. Inte för att festivalen hade de bästa ölen, men för själva stämningen och inramningen.

Göteborgs RB-gäng började dessutom hänga med Dugge på hans första bryggeri i Mölndal. Där startade vi Dugges Bärskklubb, vilket helt enkelt innebar att vi arrangerade ölprovningar några gånger per år på olika teman och bjöd in intresserade. Dugge stod för lokal och för inköp av öl (kostnaden), och en liten avgift togs ut för att täcka kostnaderna. Efter några år tröttnade vi dock på det hela, och som avslutning gjorde vi en helgutflykt till Bredarys Värdshus.

Så småningom började mitt intresse för att betygsätta öl minska, och jag gick från initialt cirka 1000 per år till några hundra. Och detta gällde även för många av mina RB-kumpaner. De regelbundna provningarna av Systembolagsnyheter upphörde helt, delvis för att det blev allt fler och större nyhetssläpp. Sedan kom försäljningen av RateBeer vilket ganska snabbt minskade intresset för sajten.

Mitt eget rejtande avtog allt mer och mer, men det fanns fortfarande en sak som höll mitt intresse uppe: Rate Beer Places. Dels tyckte jag det var mycket mer utmanande och intressant att "samla" på ölställen. Men framför allt är det väldigt användbart när man ska besöka en ny ort. Det var väldigt sällan jag tittade på RateBeer innan jag köpte öl, men var närmast standard inför en resa. 

Men nu är det slut med det. RateBeer släcktes ned vid månadsskiftet. Jag laddade ner mina ölrejtingar till csv-filer, men jag tvivlar på att jag någonsin kommer använda dem. Däremot kommer jag sakna mina place ratings. Och i synnerhet att kunna kolla upp andras dito inför resor.

söndag 5 januari 2025

Brygd #220: Dubbelsticka

 



Det är andra gången gillt för ett försök på en variant av Ueriges starkaste öl. Det blir lite smärre modifikationer på receptet, och i stort sett är det en uppskalning av min senaste gammelöl.

Data:

  • OG 1,070
  • FG 1,014
  • ABV 7,7 %
  • SRM 21
  • IBU 50
Mäskning:
  • 2 kg pilsnermalt
  • 4 kg münchnermalt
  • 400 g CaraMünchner I
  • 100 Carafa Special I
  • 1 tsk kalciumsulfat
  • 1/2 tsk mjölksyra
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 30 g magnum i 60 minuter
  • 50 g tettnager i 20 minuter
  • 50 g tettnanger vid kokslutet
  • 1 krm Protafloc i 20 minuter
Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Med Wyeast 1007 (halva jästkakan från Humlekölsch)
  • vid 17 C i 4 dagar,
  • vid 19 C i 6 dagar.
Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Bedömning 2025-01-27:

Den första flaskan med fullt utvecklad kolsyra börjar bra med en färg någonstans mellan kopparröd till kastanjebrun, och ett stort beige skum. Aromen är ganska rent maltig med nötiga och lätt rostade toner. Lite humletoner finns också i bakgrunden. Avslutningen är torr med en tydlig beska.

Ett snyggt öl som förhoppningsvis kan uppskattas på den kommande stout- och porterträffen. Några priser kommer den dock inte få av några olika anledningar. Den är inte anmäld till domartävlingen, och i Folkets Val passade den inte in i några av porter- eller stoutklasserna, vilket är krav för att komma i fråga för röstning. Det andra skälet är att det inte är en pastry stout eller något annat som numera krävs för en pallplats. Men strunt samma, jag tar med den för att det är en udda men trevlig ölstil som många ändå kan uppskatta.

onsdag 1 januari 2025

Brygd #219: Humlekölsch

 


Bryggning på nyårsdagen är numera en etablerad tradition för mig, och vanligen brukar det bli något kalljäst. Sedan vi bytte källarfönstren är utbytet från utsidan betydligt lägre, och nu när det har varit så mild vinter lyckas jag inte riktigt sänka temperaturen till lämplig lagerjäsningsnivå. Som tur var hade jag planerat tysk överjäsning vilket passar ganska bra i intervallet 15-20 C, gärna på den lägre sidan.

Först ut är en kölsch med en liten twist. Normalt är kölsch endast lätt humlad, och jag tenderar att uppskatta de mer välhumlade versionerna. Och denna gång tänkte jag bre på ordentligt. Tydligen gör Gaffel något som heter Sonnenhopfen. Som synes är den humlad med citra. Jag funderade först på något liknande, men fastnade denna gång för att brassa på med min favorithumle hallertauer mittelfrüh.

Data:

  • Volym 25 l
  • OG 1,045
  • FG 1,008
  • ABV 4,9 %
  • IBU 25
  • SRM 3
Mäskning:
  • 5 kg pilsnermalt
  • 1 tsk kalciumklorid
  • 1 tsk mjölksyra (80 %)
Infusionsmäskning i en timma vid 67 C.

Kok:
  • 10 g magnum i 60 minuter
  • 50 g hallertau mittelfrüh i 20 minuter
  • 100 g hallertau mittelfrüh vid kokslutet
  • 1 krm protafloc i 20 minuter.
Jäsning:

Med Wyeast 1007 (1,5 liters förkultur) vid
  • 18 C i 4 dagar,
  • 20 C i 5 dagar.
Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Humlekölsch vs. Mühlen Kölsch:

Kölsch är inte givet på SB direkt. Från och till har Früh eller Gaffel funnits i ordinarie sortimentet, men just nu är det tomt. Så det var ganska lägligt att Mühlen Kölsch (MK) precis släpptes i tillfälliga sortimentet. Den angavs dessutom ha hyfsad beska och humlearom av Beernews recensenter, så då valde jag ändå att göra ett vs-test även om det riskerar bli lite av en äpplen och päron-jämförelse.

Humlekölsch (HK) är snäppet ljusare, närmast witbier-aktigt med en grön ton, medan MK drar åt gyllengul och förstås är helt klar. Skummet är lite kompaktare hos FK. Jämnt skägg på utseendet får jag ändå säga.

Det är mer sädig malt hos HK, och föga överraskande mer humle hos FK förstås även om jag tycker mig skönja en del humle även hos HK. Eller så är det fruktestrar, det drar lite åt vitt vin faktiskt.

Båda ölen är torra, med lite mer beska hos FK förstås. Det var jämnt skägg här, och åtgången var likartad. Jag vill därför inte utse en vinnare denna gång, och sammantaget är ställningen fortfarande Fabrikörn vs. Omvärlden 43-46.

söndag 22 december 2024

Cider anno 2024

 


Årets cidertillverkning erbjöd såväl utmaningar som möjligheter. Min favoritapel som jag skördade enorma mängder från 2022 - och som var helt tom i fjol - dignade av äpplen i år. Även ett liknande träd hemmavid hade gott om äpplen, även om jag träffade på en annan person som plockade från det. Hon skulle göra marmelad om jag minns rätt.

Däremot hade vissa andra träd med syrligare och mer aromatiska äpplen sämre tillgång på äpplen. Jag hade spanat in några nya vildaplar på diverse platser, men de flesta var antingen inte särskilt goda eller så var de besvärliga att plocka ifrån. Vi plockade c:a 20 kg från två svårtillgängliga träd bland nässlor och taggbuskar, och det gör vi nog inte om.

Lyckligtvis hade föreningens aromaträd rekordmycket frukt. Visserligen hör frukten till alla i föreningen, men vid pressningstillfället passade vi på att plocka 20 kg fallfrukt och nedskakningäpplen som bara hade gått till spillo annars.

Vid höstens arbetsdag i föreningen plockade vi säkert bortåt 80 kg varav vi pressade majoriteten till drygt 30 liter som vi jäste till en halvtorr cider med FG 1,010. Det blev en väldigt enkel och lättdrucken cider med fin äppelarom. En fin kontrast till de mer stökiga cidrar som blev resulatet av själva kärnverksamheten. Som ni kommer märka var det inte helt problemfritt i år.


Pressning


Vi gjorde två pressningar. Först äpplen med låg syra och hög beska, från två olika vildaplar. Därefter äpplen med måttlig till hög syra och låg beska, utöver föreningens aromaäpplen från fem olika vildaplar.

Pressning 1: beska äpplen

Data:

  • Volym 28 l
  • OG 1,050
  • FG 1,001
Blandning:
  • 61 kg vildäpplen
  • 1 paket SafCider AB-1

Pressning 2: sura äpplen

Data:

  • Volym 22 l
  • OG 1,046
  • FG 1,018
Blandning:
  • 20 kg aroma
  • 35 kg vildäpplen
  • 1 paket Lalvin 71B

Blandning


Vi träffades några veckor efter pressningen för att testa de olika varianterna och bestämma oss för vilka blandningar vi skulle göra. Jag hade redan mätt ett par gånger och provsmakat. Det hade smakat lovande, och jag valde att pytsa i jässtopp i den beska när den hade nått SG 1,014. Den sura hade bara kommit ner till 1,022 men vi bestämde oss för att stoppa den där.

När vi mätte den vid blandningstillfället hade den sjunkit till 1,018 vilket inte är helt ovanligt. Det kan ta ett tag för jässtoppet att bita har jag upplevt tidigare. Dock blev jag lite förvånad när jag provsmakade den beska varianten. Den var snustorr och SG-mätningen bekräftade att den hade jäst ut fullständigt.

Vi beslöt därför att plocka lite mer och pressa för att komplettera. Dessutom plockade vi in 5 liter av samma äpplen från 2022 (version 1) med tydlig brettarom samtidigt som vi sparade 5 liter av årets beska version till kommande år. Detta gav en trevlig mix tillsammans med ungefär lika mängder av de två pressningarna. Vi själva blandningstillfället (fatning) kompletterade vi med ytterligare 5 liter aroma-cider med FG 1,010 som hade blivit över från när föreningen pressade 32 liter på höstens arbetsdag.

När vi sent om cider skulle flaska cidern märkte vi på trycket i faten att två av blandningarna 2 och 3 hade jäst vidare i faten. Därför fick vi skjuta upp tappningen av dessa två några dagar för att hinna frigöra lite kolsyra. Därmed är också dessa två torrare än vad siffrorna nedan anger (vi mätte inte på nytt), och alkoholhalten är säkert upp till en halv procentenhet högre.

Det här med att jässtopp inte alltid är 100 % är något jag diskuterar mer ingående här. Det är uppenbarligen något jag får hålla noggrannare koll på framöver. En tänkbar väg framåt är att använda både pastörisering och jässtopp.

Version 1: Besk

Data:
  • Volym 9 l
  • OG 1,050
  • FG 1,012
  • ABV 5,1 %
Blandning:
  • 7 liter från pressning 1
  • 2 liter must från beska vildäpplen
Bedömning:

Den har en subtil men fin aromatisk äppelton, med ett lite smörigt inslag. Lite som man kan känna i fransk cider. Syran är låg och beska är markant och hänger kvar länge. Riktigt gott!

Version 2: Sur

Data:
  • Volym 9 l
  • OG 1,046
  • FG 1,016
  • ABV 4,0 %
Blandning:
  • 9 liter från pressning 2
Bedömning:

Svavlig med tydligt stallig ton, men med fin äppelarom under. Halvtorr med tydlig syra. Hade varit riktigt gott med diskretare stall- och svaveltoner, nu bara gott. Och uppfriskande.

Version 3: Lagom

Data:
  • Volym 36 l
  • OG 1,050
  • FG 1,010
  • ABV 5,3 %
Blandning:
  • 13 liter från pressning 1
  • 12 liter från pressning 2
  • 5 liter från 2022:1
  • 5 liter från föreningens aromacider
  • 2 liter must från beska vildäpplen
Bedömning:

Den här har en totalt dominerande stallig ton, med ett lätt inslag av petroleum. Därunder finns en fin men diskret äppelton som gärna hade fått sluppit överröstas av stalligheten. Avslutningen är relativt torr, med en tydlig beska och lättsyra. Lite mer restsötma hade absolut gett en bättre balans.

Det här var en liten besvikelse faktiskt. Den påminner lite om en over-the-top-cider från Eric Bordelet som jag provade för en massa år sedan som också var torr, besk och väldigt stallig. Den hyllades samtidigt från vissa håll, så tja. Men det kommer nog inte bli någon strykande åtgånd här. Synd, då det är den jag har mest av.

Det kan tilläggas att knappt hälften av blandningen sparades kvar på ett 18-litersfat för senare användning. Exakt vilken användning är oklart i nuläget.