söndag 22 maj 2022

Om myndighetsaktivism

 

Dejefors bruk.

Under innevarande helg var det tänkt att hembryggnings-SM skulle gått av stapeln i Göteborg. En lokal var bokad och en arrangörsorganisation var väl förberedd. Men det blev inget SM. Den lokala tillståndsenheten sade nej, och vad jag förstod var även länsstyrelsen för Västra Götalandsregionen (VGR) inblandad. Grundproblemet verkar ha varit att nejsägarna hade tolkat begreppet "för eget bruk" på ett extremt snävt sätt. Allmänt ger detta känslan av vad som brukar kallas myndighetsaktivism; när myndighetsanställda med maktposition driver en egen agenda, i stället för att som det är tänkt verkställa politiska beslut.

För det har ju arrangerats SM under flera decennier. Första gången det blev problem med myndigheterna var inför SM 2008. Efter mycket strul lyckades man till sist genomföra evenemanget. Därefter anlitade SHBF en jurist som skrev ett PM där han redde ut hur lagen bör tolkas. Som jag har förstått det ingår detta PM även i förarbetena till den uppdaterade alkohollagen, vilket i så fall väger tungt. Oavsett så har detta PM kunnat användas tidigare det fåtal gånger som myndigheterna har försökt sätta sig på tvären. Men i Göteborg hjälpte det inte, vilket tyvärr inte är helt förvånande.

Göteborgs tillståndsenhet

Denna myndighet har vid fler tillfällen tidigare visat sig vara extremt rigid. Mitt första exempel får jag ta fritt ur minnet, så detaljerna är lite skakiga. Något av studieförbunden i staden gav kurser i vinprovning. När detta upptäcktes av tillståndsenheten försökte de stoppa kurserna. Det hela blev en följetong i lokalmedia, men jag minns svagt att tillståndsenheten till slut fick backa.

En Öl- och Whiskymässa är numera ett årligen återkommande event som drar fulla hus. Men starten var knackig. Första upplagan var tänkt att gå av stapeln 2012. Så blev det inte, och det var allas vår tillståndsenhet som satte käppar i hjulet. Åter var det så att ett koncept som hade fått tillstånd på andra platser i Sverige inte gick för sig i Göteborg. Det hela blev ganska uppmärksammat i lokalmedia såväl som i ölvärlden, vilket kanske bidrog till att tillståndsenheten inför nästa år hade backat. Ty 2013 hölls den första mässan, och då blev istället stora problem med att man hade släppt fler biljetter än vad man hade plats med när alla hängde på låset vid insläppet. Men numera har man fått ordning på grejorna, och mässan lär återkomma så länge intresset finns.

Det kanske mest famösa exemplet var de så kallade matskedsproverna som var på ropet strax innan pandemin slog till. Från politiskt håll hade möjligheten öppnats att servera smakprover på bryggeripubar utan att behöva leva upp till de vanliga kraven på att servera mat. Exakt vad som skulle räknas som smakprover var inte tydligt specificerat, men de flesta tillståndsenheter valde 10 cl. Men Göteborgs tillståndsenhet var förstås tvungna att ha en striktare tolkning. Och inte bara striktare, utan helt absurd; vem vill köpa en matsked öl? Åter fick tillståndsenheten schavottera i lokalmedia, och här var det tydligt att det fanns ett visst politiskt tryck på dem. Göteborg marknadsför sig självt som en turist- och evenemangsstad, och en komponent i detta är den nya, levande ölkulturen. Så tillståndsenheten fick åter vika ner sig. Först försökte de med någon variant där storleken skulle anpassas efter alkoholhalten, men till slut blev det som i övriga landet.

Det är förstås svårt att säkert säga om det är myndighetsaktivism som ligger bakom årets inställda SM och de övriga exempel jag ger i detta inlägg. Det skulle också kunna vara ett utslag av nitiskhet eller maktfullkomlighet. Eller en kombination av alla dessa tre. Men det finns alltså en lång historia av dubiösa beslut hos tillståndsenheten som jag nämnde ovan. Flera gånger har man tvingats backa, i synnerhet efter att lokalmedia har börjat granska besluten. Tyvärr blev det inte så denna gång.

Länsstyrelsen i VGR

Jag nämnde denna myndighet ovan. Även om det oklart vad deras roll var i det aktuella fallet, så kan det ändå vara värt att ta upp dem. De är nämligen ökända för att kasta grus i maskineriet i olika byggprojekt i regionen, ofta på svaga underlag eller till och med i strid mot praxis och prejudikat. Låt mig ta några exempel nedan.

Posthuset i Göteborg byggdes om till hotell 2012. Detta innefattade en tillbyggnad, och den var initialt planerad att vara åtskilliga våningar högre än den rumphuggna stubbe som det till slut blev. För just Länsstyrelsen underkände den ursprungliga planen med hänvisning till Riksintresset för kulturminne för Göteborgs innerstad. Denna stipulerar bland annat att endast låga byggnader som matchar den omgivande byggnadshöjden får uppföras i området. Saken är dock den att byggnaden ligger utanför detta område. Länsstyrelsen resonerade dock som så att en alltför hög byggnad visuellt skulle ha påverkat innanför området. Sannolikt hade en överklagan av länsstyrelsens beslut gett framgång. Det finns nämligen prejudikat att det endast är byggnader inom det geografiskt begränsade som berörs. Men tyvärr gjordes ingen överklagan.

Överklagades gjordes dock lyckligtvis länsstyrelsens beslut att neka tillstånd till bostadsprojektet Tändsticksfabriken. Här var det gränsvärden för luftföroreningar som var haken; området ligger nära E6. Kommunen och entreprenörerna hade dock gjort en gedigen miljöutredning som visade att alla värden låg under de tillåtna gränserna. Detta hindrade dock inte länsstyrelsen att ändå underkänna planen med hänvisning till att värden beräknade med en egenknåpad metod låg över värdena. Kommunen och entreprenörerna var dock beredda på detta och skickade snabbt in en överklagan till regeringen. Mer om hela historien kan läsas här. Notera att länsstyrelsen sågades ganska ganska hårt i regeringens beslut.

Andra exempel

Det finns fler exempel med länsstyrelsen i en inte särskilt smickrande roll. Men jag ska inte breda ut mig med alla dessa, även jag återkommer kort till ytterligare ett exempel på slutet. Men låt mig för att bredda perspektivet och visa att problemet är utbrett ta två helt andra exempel. Länsstyrelsen i Värmland fick en rejäl näsbränna av just Mark- och miljödomstolen när de försökte stoppa en renovering av Dejefors vattenkraftverk. I en i sammanhanget ovanligt skarp formulering anklagade domstolen länsstyrelsen för att mer eller mindre ha spammat dem med oväsentliga inlagor. Mer om detta kan läsas t.ex. här.

Ett helt annat exempel är Claes Borgströms agerande som JämO 2000-2007. Han utnyttjade gärna denna position för att bedriva politisk opinion. Mest famöst var kanske när han framförde att Sverige borde ha bojkottat fotbolls-VM i Tyskland 2006 på grund av den omfattande prostitution som förväntades i samband med evenemanget. I samband med att han avslutade sitt uppdrag beklagade han sig över de begränsningar han ansåg fanns i befattningen just för att driva opposition. Notera att allt detta inträffade innan hans anseende kraftigt devalverades i samband med Quick-affären som började rullas upp 2008.

Några potentiella invändningar

För att stämma i bäcken så vill jag bemöta några argument som en del säkert redan har börjat formulera för sig själva. En typ av invändning som man snabbt kan råka göra är att man sympatiserar med någon eller några av frågorna ovan som myndigheterna har drivit. Till att börja med vill jag påpeka att det naturligtvis är fullt legitimt att vara för en bojkott av fotbolls-VM 2016, hårdare krav för vattenkraft eller annan potentiellt miljöhotande verksamhet, eller att vara emot diverse byggprojekt. Men det var ju inte det saken gällde. Problemet är att myndigheterna går utanför sina uppdrag och befogenheter. Om man tycker det okej att de gör det i frågor där man håller med dem, kanske man ska ta en funderare på vad man skulle tycka om de i stället jobbade emot ens egna värderingar. Det är upp till den lagstiftande makten att bestämma om regelverket. Myndigheternas uppgift är att verkställa politikernas beslut på ett så objektivt sätt som möjligt. Vill man driva en egen agenda får man göra det på annat sätt, exempelvis inom politiska partier eller intresseorganisationer.

En mer relevant invändning är att lagstiftningen inte kan vara helt entydig och täcka in varje tänkbart fall exakt. Ett visst tolkningsutrymme kommer alltid kunna finnas, och ibland måste lagstiftningen testas på helt nya omständigheter för första gången. Så som det redan görs i våra domstolar. Till att börja med så förutsätter det resonemanget att rättsläget är oklart och oprövat. Men i flera av mina exempel ovan så hade man ju agerat helt i strid med praxis och prejudikat. I fallet med hembryggnings-SM så har tillåtelse getts under en lång tid, inklusive i just Göteborg i samband med SM 2010.

Och om man ändå tänker sig ett fall där inte finns praxis eller prejudikat att luta sig mot, så känns det dubiöst att låta enstaka tjänstemän fritt tolka lagen. SM-debacklet visar med all oönskvärd tydlighet att det kan bli helt olika utfall beroende på vilken person som fattar beslutet. Så kan vi förstås inte ha det.

Åtgärder

I den bästa av världar skulle idealistiska personer som driver någon fråga de brinner för göra detta i avsedda sammanhang; politiska partier och intresseorganisationer bland annat. Men har vi den värld vi har, och de flesta passar på att påverka världen efter eget gottfinnande när tillfälle till det ges. Detta måste man förhålla sig till och fundera på åtgärder för att minska handlingsutrymmet för myndighetsaktivism. Jag ska avsluta med att ta upp några förslag åtgärder. Dessa är givetvis inte något jag själv har kommit på, utan jag bara sammanfattar sådant som jag har läst och tyckt låtit vettigt.

Det första som behöver göras är att se över diverse lagstiftning som förväntas tolkas av dessa myndigheter. Exempelvis skulle begreppet "för eget bruk" i alkohollagstiftningen behöva preciseras. Ett annat område i akut behov av uppstramning är "riksintressen för kulturmiljö". Detta handlar om att kommuner inte kan få göra hur de vill i vissa miljöer som har utpekats ha högt kulturvärde för hela landet. Vilket i grunden förstås är sunt. Problemet är bara att det dels finns lite väl många utpekade kulturvärden, men framför allt att kriterierna för vad får göras i anslutning till dem kan vara extremt luddiga. 

Ett exempel på detta kommer åter involvera länsstyrelsen i VGR. Det handlar om bebyggelse på Skanstorget, vilket namnet till trots inte alls är ett torg utan en kombination av parkering och hundrastgård. Ett förslag till att bygga välbehövliga bostäder på platsen klubbades av kommunfullmäktige men fick rött ljus av länsstyrelsen. Problemet är att platsen ligger precis i anslutning till Skansen Kronan, därav (delar av) namnet. Denna byggnad är naturligtvis utpekad som kulturminne och således får man inte bygga hursomhelst i dess närhet. Problemet är bara att vad som får byggas är väldigt oklart. Länsstyrelsens skäl till avslag var minst sagt dubiösa. Och kommunen hade dessutom efterfrågat att vid ett avslag få tydliga kriterier för vad som är tillåtet att bygga på platsen. Men det sistnämnda vägrade länsstyrelsen; de måste ha ett förslag att ta ställning till för att kunna säga något. Kommunen förväntas alltså formulera förslag mer eller mindre i blindo, för att sedan med mössan i hand be om tillstånd.

Detta leder oss in till nästa punkt. Den här typen av komplexa frågor kan inte överlåtas till myndigheter där utfallet beror på nycker hos enstaka personer. Ett större inslag av juridiska instanser skulle behövas. Redan nu finns möjligheten att överklaga myndighetsbeslut, men processen är inte helt oproblematisk. Till att börja med så är det ofta regeringen som är den enda instansen, och de sitter i samma skuta som länsstyrelserna; de sistnämnda är statens förlängda arm i regionerna. Att länsstyrelsen trots det fick ett så tydligt avslag i fallet med Tändsticksfabriken säger en del om hur snett ute de var den gången.

Även när det finns en domstol att överklaga till så är det ett högst vanskligt företag. Det kräver resurser och även om man tror sig kunna vinna så kan det leda till flera års förseningar av byggprojekt t.ex. Som påpekas i blogginlägget om fallet med Tändsticksfabriken så är det stora ekonomiska förluster förknippade med att behöva skjuta på byggstart. Samtidigt som länsstyrelsen själva knappast har något att förlora på att bråka. Och det känns knepigt att komma på någon slags sanktion som skulle få dem att dra sig för att bråka utan att ha något på fötterna. Det blir helt enkelt en väldigt ojämn maktbalans i nuläget.

Ett förslag som antyds i blogginlägget är att länsstyrelsen skulle tvingas att luta sig mot befintliga domar för att kunna upphäva planer. Och i brist på sådana borde de ha som direktiv att fria hellre än att fälla. En annan tanke är att man skulle dra paralleller med hur åklagares makt i brottsmål regleras via det så kallade objektivitetskravet. Just åklagarmyndigheten har på samma sätt ett kraftigt maktövertag i dessa processer då de har hela rättsapparaten i ryggen. Frågan är hur stor effekt ett dylikt objektivitetskrav skulle ha för myndighetsutövningen. Jag har inte sett några tecken på att de näsknäppar som länsstyrelsen och tillståndsenheten har åkt på har lett till någon självrannsakan. Avslaget för hembryggnings-SM tyder för de sistnämnda snarare på motsatsen.

Och då är vi tillbaks till SM. Det har väl tyvärr inte varit så mycket för SHBF att kunna göra här. Jag vet inte ens om beslutet hade gått att överklaga i någon instans. Men även om så hade varit fallet så hade det ändå inte varit klart i tid för årets SM. Det SHBF nu verkar göra är att åter ta kontakt med jurister för att få en second opinion. Vilket förstås är helt rätt. Utöver det kunde man fundera på att kontakta de journalister som tidigare har skrivit om Göteborgs tillståndsenhet, och i synnerhet om matskedshaveriet. Dessutom kunde man fundera på att försöka bearbeta lämpliga politiker för att driva opinion. Risken med att börja dra i detta är förstås att beslutsfattare bestämmer sig för att hembryggningstävlingar och -träffar är ett hot mot folkhälsan och bör förbjudas. Men då vet vi åtminstone vad som gäller. Vilket vore ett fall framåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar