Fabrikörns bryggverk och -metod

Med ett dylikt system slipper man bryggvärk.

Jag har alltid haft en grundläggande princip att bara skriva om sådant som intresserar mig själv. Men nu tänkte jag göra ett undantag och skriva om mitt bryggverk och min bryggmetod. Det låter kanske märkligt att jag skulle vara ointresserad av mitt eget bryggverk. Men vad jag menar är dels att jag är ganska ointresserad av att hålla på att mecka med det, och framförallt att jag är ganska ointresserad av att läsa om andras bryggverk.

Till skillnad från många andra hembryggare är jag ingen fixare och pulare som gillar att bygga ihop grejer, borra hål och sätta ihop kopplingar eller löda ihop olika kretsar för att göra ett eget temperaturkontrollerat jässkåp. Bryggverket är för mig enbart ett verktyg som jag helst lägger så lite tid på som möjligt, och eventuella förbättringar görs som ett nödvändigt ont. Jag har således ett ganska enkelt system, och det är kanske ingen slump att jag tenderar dra mig åt öltyper där det inte krävs stegmäskningar eller strikt temperaturkontroll på jäsningen. Vad gäller själva metoden siktar jag också på enkelhet, och inför endast motvilligt mer komplicerade mäskscheman och liknande.

En del av er kanske tycker att jag borde ha haft med en massa bilder på mitt system, men jag tycker personligen att de flesta hembryggarbloggar strösslar alldeles för generöst med bilder. Jag lägger endast in bilder för att antingen lätta upp en texten en smula (som bilden ovan) eller om jag vill visa eller illustrera något ovanligt eller extraordinärt. Helt ordinära bilder på mäskar, vörtkok och jäsningar tycker jag är enormt ointressanta och skrollar med lätt irritation förbi.

Om jag efter denna inledande tirad fortfarande har kvar några läsare, så kommer nu en sammanfattning av mitt bryggverk och de metodval jag har gjort. Naturligtvis har jag sållat lite så att varenda detalj inte är beskrivet; det blev nog långrandigt ändå.

Mäskning och lakning

Jag kör med en enkel hink-i-hink-lösning där jag i en 30-litershink borrade drygt 600 hål med diameter 3 mm med en centimeters mellanrum. Jag mäskar nästan alltid med enkel infusionsmäskning i 40-50 minuter, med drygt 2,5 liter vatten per kilo malt. Jag brukar oftast tappa 1-2 grader i mäsktemperaturen utan någon form av isolering. Därefter recirkulerar jag i cirka 10 minuter och lakar utan att göra utmäskning. Undantaget är de gånger jag gör något mer avancerat mäskförfarande såsom dekoktionsmäkning för mina dubbelbockar, eller när jag gör grumlig mäskning för mina pseudolambikar.

Jag lakar i 30-40 minuter med ett lakvatten som initialt håller 80 C men som jag inte varmhåller så att temperaturen mot slutet av lakningen har gått ner till runt 75 C. Jag fyller först min 24-liters gryta drygt halvvägs och sätter den på min portabla induktionsplatta för att koka upp medan jag fyller min mindre 13-liters gryta som jag kör på min fasta induktionshäll. När denna är fylld lakar jag ut de sista litrarna och fyller på den stora grytan manuellt.

Kok och kylning

Jag kokar som sagt i två större grytor. När båda koken har kommit igång låter jag koket pågå i dryga 60 minuter, alternativt i ungefär 90 om jag har en större andel pilsnermalt. Ren bitterhumle tillsätter jag oftast efter tio minuters kok, så att varmdruv har hunnit bildas. All humle (samt salter och klarningsmedel) brukar jag fördela ungefär jämt mellan grytorna.

Kylning görs medelst en hemmabyggd (!) kopparspiral. Det brukar ta ungefär 20 minuter att kyla från 100 till 20 grader, något snabbare mitt i smällkalla vintern och något långsammare under sommaren (då jag normalt inte brygger). I samband med att jag sätter igång kylningen tar jag även ett OG-prov.

Jäsning

Efter kylning till initial jästemperatur hälls vörten genom en saftsil ner i jäshinken. Torrjäst tillsätter jag som den är, flytande gör jag en enliterskultur av utan magnetomrörare, mest för att sparka igång jästen och veta att den är pigg innan bryggdagen. Jag brygger oftast en normalstark öl först med en viss jäst, därefter använder jag delar av jästkakan till en lite starkare andra öl genom att tappa om första ölet och hälla den nya vörten rakt på resterna av jästkakan.

Jag saknar jäskyl, men har en källare där jag kan få en relativt jämn temperatur  strax under 20 C höst och vår, samt eventuellt ännu kallare under vintern. Jag kan reglera temperaturen något genom att glutta lite på ett förster. Jag brukar ställa jäshinken i källaren under den mest intensiva fasen av jäsningen, för att därefter ställa upp den i en lägenheten där det är 22-23 C i stort sett året runt.

Totala jästiden varierar från 8 dagar till 2-3 veckor beroende på jäst, lite längre förstås vid kallagring. Jag tar i princip aldrig några SG-prov under jäsningen utan litar på min erfarenhet för att avgöra när det är dags att tappa på flaska.

Flasktappning

Jag tappar på flaska genom att göra en sockerlag på 4-7 g strösocker per liter öl, beroende på ölstil. Denna häller jag i en speciellt avsedd tapphink med kran, och tappar därefter över det färdigjästa ölet och rör om ett par gånger. Sedan fyller jag StarSan-desinficerade flaskor med hjälp av en bottenfyllare kopplad till tappkranen. Flaskorna får stå i lägenheten i två veckor innan de flyttas ner i källaren alternativt ges bort. Till skillnad från andra ser jag ingen anledning till att inte börja tulla på flaskorna redan efter en vecka, eller ofta ännu tidigare. På så sätt får man följa ölets utveckling.

Potentiella förbättringar

Som jag redan har påpekat så har jag en ganska enkel och lågteknologisk metod. Det har dels att göra med att jag inte är så intresserad av att mecka själv, men även av att jag inte vill att lägenheten ska domineras av bryggprylar. Jag vill inte ha köket som ett jästlab exempelvis. Däremot vill jag utveckla processen vid behov, och nedan listas det som finns på önskelistan. Som synes så kretsar det mycket kring det otroligt viktiga momentet jäsning.

• Jag har köpt in en akvariepump för att få lite bättre syresättning, och framförallt för starkare öl tror jag det kan ha en viss positiv effekt.
• Jag har från och till funderat på att börja återfukta torrjäst, men det har aldrig blivit av. Dels innebär det ett extra moment på bryggdagen, och dels finns det en hel del undersökningar som pekar på att det inte spelar någon roll i slutändan. Ett exempel på sådan kommer från den eminenta bloggaren Brülosophy, och den tycks även den stötta detta. Dock fick hans kommentarer mig att fundera på att testa återfuktning nästa gång jag brygger med Saflager W-34/70.
• Att fylla jäskärl och flaskor med koldioxid inför tappning är något jag tror mina humlestinna öl skulle må bra av, ty de har en tendens att tröttna väldigt fort. Men eftersom jag inte har någon lust att börja mecka med koldioxidtuber, så blir det snarare så att jag drar mig bort från ipa-träsket, vilket jag inte har så mycket emot.
• En jässkyl skulle jag gärna ha, framförallt för att kunna brygga mer lageröl. Tyvärr har jag ingen bra plats för den, så jag får förlita mig på min källare under kalla vintermånader.

Det återstår att se om det blir några andra förbättringar i bryggprocessen framöver. En del av er tänker säkert att det verkar tråkigt att inte ha större ambition att utveckla sig. Men det har jag absolut, fast inte primärt vad avser själva processen. Det är snarare på koncept- och receptsidan jag vill lägga mitt fokus. Jag provar gärna nya ingredienser, nya jäststammar, och mitt relativt nya intresse för suröl är det tydligaste exemplet på detta. Borrandet, svetsandet och lödandet lämnar jag i stället åt andra som tycker det är kul och intressant.