Zythos Beer Festival 2015

Så här kan mässan upplevas efter några tiotals smakprover.
Bild: Ingemar Jansson.

Genom åren har jag sprungit på en hel del ölfestivaler, och en av mina favoriter är Zythos Beer Festival (ZBF) som arrangeras av den belgiska ölkonsumentorganisationen Zythos. Efter att ha besökt mässan såväl 2008 som 2010 så har jag fått skippa den flera år i rad av olika skäl. Men i år var jag så sugen att jag till och med valde bort En öl- och whiskeymässa i Göteborg. Tillsammans med Ingemar Jansson - huvudpersonen bakom Sad Robot Brewing - blev det en liten minisemester i Belgien med bas i Bryssel den gångna helgen.

Mycket har förändrats sedan jag senast besökte ZBF. Man har flyttat tidpunkten från början av mars till slutet av april, något jag välkomnar efter att ha gått runt och huttrat 2010 med en lätt förkylning. Nu var det i stället kortärmat åtminstone på fredagen vi kom ner och softade på Cantillon och diverse krogar i Bryssel. Man har även bytt plats från den lilla oansenliga byn Sint-Niklaas till det betydligt större Leuven. Detta var inte nödvändigtvis till det bättre då man i det förra fallet kunde gå direkt från stationen några hundra meter till utställningslokalen, medan man nu fick åka med en skakig och mestadels fullpackad skyttelbuss till mässlokalen som låg i stadens utkanter.

Men jag misstänker att det inte är lätt att hitta en lämplig lokal. Det allra mest tydliga var nämligen hur mycket större festivalen hade blivit under dessa fem år av frånvaro. Ändå känns den fortfarande hyfsat intim trots att den numera huserar ett 80-tal bryggare. Det fanns gott om bord att sitta ner vid, och det var egentligen bara under den stora rushen sen lördagseftermiddag som nyankomna hade svårt att hitta en sittplats. Det enda negativa jag skulle kunde säga om det organisatoriska är bristen på dricksvatten och sköljstationer. Dock hade varje utsällare en egen glasdiskanläggning så den biten fungerade smidigt ändå.

Vad gäller själva ölen känns det som att variationen och även kvaliteten har ökat sedan 2010. Det fanns gott om såväl välhumlade som mörka saker, även om vissa belgiska bryggare har en del att lära om hur man gör ipor och stout. Exempelvis att det behövs åtminstone ett par procent rostade maltsorter för att göra en stout. Ett annat tydligt inslag var lågalkoholiska öl, vilket för Belgien innebär 5 % och nedåt. Här tycker jag de flesta ölen var något för tunna och väl utjästa, och man har onekligen en del att lära av engelsmännen. Men ett par riktigt lyckade exempel fanns också.

Något som var glädjande var att fler lambikproducenter var där än senast, nu var det väl bara Cantillon och Drie Fonteinen som saknades av de viktiga spelarna. Tilquin hade med sig en ny geuze som vad jag förstår var lite åt 3F Doesjel-hållet. Jag fick även prova Girardin Kriekenlambik som man normalt annars bara kan dricka på eller i närheten av bryggeriet.

Det var ett stort antal för mig nya bryggerier, och de flesta höll hög klass. Ska man säga något generellt om de nya belgiska bryggerierna så är det att de gör rena, snygga och välgjorda öl - några stolpskott undantagna - med relativt diskreta belgiska jäsbismaker. Samtidigt är man inte rädd för att använda förhållandevis mer humle än klassiska belgiska bryggerier, samt laborera med nya ölstilar. Det mest udda var ett nytt belgiskt bryggeri som hade gjort en zwickel.

På det hela taget var det ett mycket trevligt återbesök, men jag kan tänka mig att jag inte heller fortsättningsvis kommer hänga på ZBF varje år. Det finns nu så många bra mässor, och jag kan känna att det blir för jobbigt att besöka för många. Nästa år kommer jag nog prioritera Göteborgsmässan igen, och även om de inte skulle krocka igen så blir två sådana mässor på kort tid lite för mycket av det goda.