Brygd #140: Starkvinbärs

Det här blir något av en repris av skumpaölet, även om jästen inte är identisk. Denna gång tänkte jag löpa hela linan ut och tillsätta vin till hela satsen. Jag funderade en hel del på val av vin. Även om jästens ursprung är Portugal, så är humlen fransk och ett franskt vitt vin kändes mer passande. Och eftersom humlen kommer från Alsace kändes ett vin därifrån helt rätt. I Alsace odlas främst druvorna gewurztraminer, pinot blanc, pinot gris och riesling. Just gewurztraminer ger en ganska kryddig, blommig och parfymig ton som jag tror kan passa bra, dessutom har den en ganska mild syra.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1082
• FG 1014
• Abv 9,2 % (innan vintillsats)
• Abv 9,5 % (efter vintillsats)
• IBU 35
• SRM 3

Extraktgivare:

• 6 kg pilsnermalt
• 1 kg socker

Infusionsmäskning i en timma vid 62 C.

Humle:

• 20 g magnum i 60 minuter
• 20 g aramis i 20 minuter

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Lalvin QA23 (halva jästkakan från lättvinbärsen)

• vid 19 C i 4 dagar
• vid 21 C i 12 dagar

Övrigt:

• vattenjustering med 2 g kalciumsulfat och 2 g kalciumklorid, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• blandning med 1,5 l Gewurztraminer Reserve Henny vid flasktappningen
• kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 7 g/l

Bedömning (2015-05-18):

Den här provsmakningen har jag väntat spänt på, även om förväntningarna är en smula nedtonade efter det aningen mediokra resultatet för Lättvinbärsen.

Utseendemässigt verkar allt bra, den är djupt halmgul med en lätt disighet, och med ett halvstort vitt skum.

Aromen är fruktig med tydliga men inte överdrivna toner av vitvin, en lätt parfymighet och kryddighet finns också, oklart om det är jästen eller vinet som står för detta eller både och. En viss eldig alkoholton finns där också, som jag hoppas kan komma att lägga sig framöver; just nu stör den lite.

Kroppen är medelfyllig till fyllig, kolsyran medelhög. Avslutningen är halvtorr med medelhög beska.

Det var faktiskt gott förutom den där lätta spritigheten. Vinet var väl integrerat och jag skulle inte ändra doseringen om jag någonsin gör något liknande. Vilket inte alls är osannolikt.

Vitvinsbärsen vs. Hertl Frankische Leidenschaft (2015-09-04):

Det här är väl det sista ölet jag skulle gissa att det finns en motståndare till, men under mitt Franken-besök hittade jag Hertl Frankische Leidenschaft (HFL), en ljus bocköl jäst med vitvin- och champagnejäst, samt med druvor av sorten müller-thürgau. Fabrikörn är avsevärt starkare än HFL på 6,5 % men vi kör en tävling ändå.

Utseendemässigt har de samma färg, men HFL har ett klenare och kortvarigare skum, så Fabrikörns vinner på utseendet.

Arommässigt har HFL betydligt mer vitvinsarom, och jag misstänker att den har klart större andel druvor/vin än starkvinbärsen, även om den relativt låga alkoholhalten pekar åt ett annat håll. Vitvinsbärsen har faktiskt utvecklat en svag Brett-ton, kanske var det en infektion, eller så är detta en egenskap hos den vitvinsjäst jag använde. Kontaminerade kulturer från jästlaboratorier är tyvärr ingen extrem ovanlighet. Den högre alkoholen hos Starkvinbärsen märks också vid en jämförelse.

Fabrikörn's har högre kolsyra, medan torrheten är ungefär samma. Tror jag, ty HFL har en tydlig fruktsyrlighet vilket gör jämförelsen lurig.

Detta var en ganska tuff match mellan två relativt olika öl, men Starkvinsbärsen avgår ändå med en knapp seger, kanske för att den är mer "ölig".

Med hänsyn taget till senaste matchen står det således Fabrikörn - Omvärlden 31-31.