Brygd #132: Kornvin

Vad denna häst har med kornvin att göra får ni själva reda ut.

En öl som de flesta har svårt att lyckas med är ett klassiskt engelskt kornvin. Det gäller kommersiella bryggare såväl som hembryggare, och undertecknad utgör inget undantag. Amerikaniserade versioner känns lite enklare då man även har den moderna humlen att luta sig mot.

En klassisk version bryggs med 100 % pale ale-malt och kokas i flera timmar för att få färg och större maltdjup. Frågan är hur många som görs på det sättet idag, och jag är hursom inte intresserad av så långa bryggdagar. Däremot gillar jag enkelheten i konceptet, så det blev bara en komplettering med karamellmalt, samt ett lite längre kok än normalt för att bättra på utbytet som annars lätt kan  bli klent när man gör starka öl. Dessutom kompletterade jag med lite maltextrakt för komma upp i tillräckligt högt OG.

En liten miss jag gjorde när jag mäskade in var att en av maltpåsarna hade stått i bakluckan på bilen, och därmed hamnade mäsktemperaturen flera grader lägre än vad jag hade tänkt. Det blir som det blir är alltid en bra filosofi i sådana här lägen.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1090
• FG 1020
• Abv 9,3 %
• SRM 15
• IBU 50

Extraktgivare:

• 6 kg pale ale-malt (maris otter)
• 1 kg karammellmalt (SRM 50)
• 800 g maltextrakt

Mäskning vid 63 C i en timma.

Humle:

• 20 g magnum i 90 minuter
• 30 g challenger i 20 minuter
• 30 g east kent goldings i 20 minuter

Total koktid två timmar.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1968 (halva jästkakan från Ful-ESB)

• vid 18-20 C i 4 dagar
• vid 23 C i 3 veckor

Övrigt:

• Vattenjustering med 5 g kalciumklorid, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 4 g/l

Fabrikörn vs. Anchor Old Foghorn:

Systembolagets utbud av kornvin utgör inte en djungel direkt. Men nu har vi helt plötsligt begåvats med en riktig tungviktare i form av Anchor Old Foghorn (AOF). En perfekt motståndare för Fabrikörn som inte drar sig för tuffa utmaningar.

Fabrikörns öppnas med ett rejält pys och hälls upp med ett ordentligt skum. Fullers-jästen förnekar sig inte. Båda ölen är snyggt kopparfärgade där kornvinet har en smula disighet i jämförelse, och skummet hos AOF har en smula mörkare skum av någon anledning. 

Kornvinet har en betydligt tydligare jäsprofil med estrar och en smula acetaldehyd. AOF har mer tydliga och rena (karamell)maltstoner med inslag av bränt socker. Lite kolatoner skönjes också.

Båda ölen är fylliga, och Fabrikörns har förstås mer kolsyra, men inte lika mycket som upphällningen antydde.

Torrheten känns likvärdig, medan kornvinet har en smula högre beska med ett gräsigt inslag.

För många år sedan höll jag AOF som ett riktigt höjdaröl, men kraven har nog höjts för jag tycker nog inte att det är så fantastiskt längre. Trots kornvinets tveksamma jäsbiprodukter blir det bara en knapp seger för AOF.

Inräknat senaste matchen så är ställningen således Fabrikörn vs. Omvärlden 27-30.