På förra årets All In Beer Fest stod jag och demonstrerade grumlig mäskning under lördagen. Den resulterande vörten hälldes ner i en jäshink tillsammans med lite Safbrew F2 samt bottensatsen ur fyra Drie Fonteinen-flaskor som några hjälpsamma besökare och utställare ställde upp på att tömma. Därefter har jäshinken stått hos Beerbliotek utan min direkta inblandning.
Vi har haft lite diskussioner om att tillsätta frukt, och i ett senare skede även att torrhumla, men detta blev aldrig av utan i stället serverades den som den var under namnet All In Brewing Pseudo Jonge Lambik. Precis som Fabrikörn själv är den alltså pseudo-ung. Den fick ett väldigt spritt mottagande, men i genomsnitt ganska positivt. Själv tyckte jag att den var helt okej, men den hade lite vetedegsbismaker samt någon plastig bismak från själva jäshinken.
En irriterande sak var att flera Untappd-användare checkade in den under mitt hembryggeri, trots det uppenbart orimliga i detta och att den serverades i All In Brewings monter. En bidragande orsak kan ha varit att den som initialt lade in den missade att få med "Fabrikör Ekstedt" i namnet; när en version med korrekt namn lades in upphörde de felaktiga incheckningarna. Men det är ändå väldigt slarvigt, och trots att jag har påpekat felet i kommentarer så är det långt i från alla som har korrigerat misstaget.
Tyvärr är detta inte helt ovanligt för Untappd. Det hembryggda originalet Drakens IPA har fått en rejäl hög incheckningar för Åbros version, även efter det att man tydligt lade in en disclaimer i namnet. Helsingborg Hembryggargille bryggde en belgisk brunöl med Chimay-jäst. Eftersom de tog med "Chimay" i namnet - inom parentes ändå - fick de en massa incheckningar av Chimay Röd på köpet. Det finns säkert hur mycket sådana här grova felaktigheter som helst, men mest absurt är nog ändå de hundratals incheckningarna av det icke-existerande De Molen-ölet Eet & Bierlokaal.
Nog om det och tillbaks till ölfesten. Extra kul var att flera av mina hembryggarkollegor som har börjat brygga kommersiellt levererade. Sad Robot höll en jämn och hög nivå med hallonberlinern Tank Girl som höjdpunkt. Jag uppskattade även att flera av ölen höll en låg alkoholnivå, en trend som sakta växer sig allt starkare. Sahtipaja var lite mer upp och ner med ett par rejäla ättiksyrabomber, men också med ett av festivalens bästa öl i form av fatlagrad Rött men inte sött. Detta var ytterligare en hallonberliner, denna gång alltså fatlagrad vilket näppeligen låter som en given succé, men här gifte sig hallonen och syrligheten fint med vaniljtonerna från fatet.
Det nystartade Brewski fortsatte sin framfart från En öl- och whiskymässa - den gången under arbetsnamnet High Nose - med ett antal härligt rena, välhumlade öl. Ipan Herr Hemlig var tillbaka, men allra bäst var nog deras mangomarinerade dubbel-ipa Mangofeber, som var en veritabel explosion av tropiska frukter.
Omnipollo var på plats med bland annat sin hajpade Yellow Belly som jag personligen inte föll för särskilt. Den var lite för överlastad och kvalmig och saknade elegansen hos exempelvis Biscotti Break. Då uppskattade jag betydligt mer deras eleganta Zodiak IPA.
Apropå hajp, så var den största sådana i förväg Jonathan Wakefield, en Miami-baserad hembryggare som var ledande i utvecklandet av den nya vågen av berliner weisse med tillsatt frukt. Han har nyligen startat upp ett kommersiellt bryggeri i sitt eget namn. På grund av uppstartsproblem kunde han inte komma, men hade skickat ett par öl bryggda på hans pilotbryggeri.
Själv fick jag endast tillfälle att prova Miami Madness, en berliner weisse med enorma mängder tropisk frukt. Den var väldigt god, lite som flytande passionsfruktssorbet, men det var ändå något som saknades för att kvala in bland mässans toppöl. Jag föredrar personligen en ipa med tropiska frukt-aromer från humlen och eventuellt tillsatt frukt, såsom exempelvis Brewskis Mangofeber.
Brekeriet var på plats med flera nya öl. De verkar ha gått över nästan helt och hållet till suröl vilket jag tycker de gör helt rätt i. Deras Saison Sauvage var en av festivalens absoluta toppöl. De hade även några gamla godingar med sig, exempelvis Cassis.
Jag har säker missat något viktigt, men detta var mina starkaste minnesintryck från festivalen, som även detta år var mycket välordnad med massvis av god öl, och knappast någon direkt dålig. Som Portersteken-Johan påpekade så var förra årets lokal betydligt mysigare och trevligare, och vi hoppas att nästa års festival kan återkomma dit. Det ser vi redan fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar