Brygd #131: Ful-ESB

Jag har aldrig varit så mycket för att brygga klonade öl. Själva poängen med hembryggning för min del är att skapa något på egen hand, så även när jag inspireras av något annat öl så vill jag oftast ändå sätta en egen profil på det genom att använda någon annorlunda malt- eller humlesort exempelvis.

Dessutom är många så kallade klonrecept högst tveksamma, och bygger snarare på någon slags "reverse engineering" än faktisk kunskap. Ibland är dessa recept rent bisarra. Exempelvis såg jag ett försök till Westmalle Tripel-klon som dels hade karamellmalt i sig, vilket i sig är uppenbart tokfel, och dessutom var den förslagna jästen Chimay-stammen.

Nyligen såg jag dock detta till synes vederhäftiga recept till Fuller's ESB direkt från hästens mun. Strax efteråt lanserade en av Göteborgs många eminenta hembryggare en uppmaning/utmaning/whatever att brygga en valfri klon. Och då fick det bli the ESB.

För första gången fick det bli vattenbehandling av allt bryggvatten, för att täcka upp skillnaderna mellan lilla och stora Londons vattenprofiler. Det blev mest kalciumkarbonat (kalk), en smula kalciumsulfat (gips) samt en nypa vanligt koksalt. Egentligen hade jag nog behövt pytsa i lite magnesium också, men det var så små mängder så det kändes inte riktigt motiverat att köpa en hel påse.

I övrigt har jag följt receptet relativt noga. Jag missade att köpa in northdown när jag lade min beställning på humlegården. Tydligen ska challenger vara ganska lik, så jag gick på den i stället. I övrigt har jag skalat upp humlemängderna litet då jag garanterat får sämre utbyte, samt bytt ut target mot magnum som jag ändå hade en öppnad påse liggande av.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1060
• FG 1015
• Abv 6,0 %
• IBU 35
• SRM 15
• Erhållen volym 18 l

Malt:

• 5 kg pale ale-malt (maris otter)
• 500 g karamellmalt (SRM 75)

Infusionsmäskning i en timma vid 67 C.

Humle:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 10 g challenger i 60 minuter
• 20 g challenger i 15 minuter
• 20 g east kent goldings i 15 minuter
• 20 g east kent goldings som torrhumling

Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Jäsning med Wyeast 1968, förkultur på 1 l.

• vid 20 C i 4 dagar
• vid 23 C i 9 dagar

Vattenbehandling:

Allt bryggvatten fick följande tillsatser:

• Kalciumkarbonat: 0,5 g/l
• Kalciumsulfat: 0,2 g/l
• Natriumklorid: 0,1 g/l

Övrigt:

• 1/2 krm Protafloc tillsatt 15 minuter från kokslutet
• kolsyrejäsning med strösocker, 5 g/l

Ful-ESB vs. Fuller's ESB:

Fuller's är glasklart bärnstensfärgad med smutsvitt skum, Fabrikörns fulvariant är lätt grumligt kopparfärgad med en gulaktig nyans på skummet. Skillnaden i färg kastar väl en viss tveksamhetens skugga över receptet måhända.

Fuller's är nötig och jordig med blommig och örtig humle. Fabrikörns har betydligt mer fruktighet och karamellighet, och mer tydlig humle.

Båda varianterna har samma medelfylliga kropp med likartad kolsyrenivå. Torrhet och beska är också ungefär samma.

Originalet är en smulare elegantare och krispigare, medan fulvarianten förvisso liknar originalet men har tydligt mer jäsningsbiprodukter i form av estrar, men även en smula acetaldehyd tyckte jag mig kunna känna. Det sistnämnda brukar jag inte ha i mina öl, och jag misstänker att det är den extremt högflockulerande jästen som ställer till det genom att lägga sig på botten innan den har städat upp ordentligt efter sig.

Det var intressant att se hur vissa egenskaper hos originalet tydligt fanns med, samtidigt som bryggsystemets påverkan tydligt manifesteras. Som hembryggare med jäsning i hink får man helt enkelt mycket mer jäsbiprodukter jämfört med jäsning i trycksatta cylindrokoniska tankar, på gott och ont. En annan påtaglig sak var hur vattenbehandlingen fick det här ölet att smaka tydligt mer "engelskt" än mina tidigare försök med engelsk jäst. Om det är bättre eller sämre är inte helt självklart.

Hursomhelst vinner originalet, och med hänsyn taget till senaste matchen står det således Fabrikörn - Omvärlden 27-30.