Fabrikörns bidrag till SM 2011

I onsdags var jag och lämnade in fyra öl till årets SM. Nedan ska jag försöka mig på att tippa hur det kommer gå för dem. Eftersom jag och domarna brukar vara ganska överens om mina öl så borde nedanstående kunna stämma ganska bra. Det är bara att beväpna sig med tålamod tills 7 maj.

Rollator dubbelbock

Enligt Reza på 3 små rum så borde denna vinna guldmedalj (i sin klass förmodar jag att han menar). Dels litar jag på hans omdöme, dels är jag väldigt nöjd med denna själv, och vågar därför sticka ut hakan och gissa på att den hamnar på 45 poäng.

NZ Barley Wine

Denna mötte visst jubel på en Barley Wine-provning för ett tag sedan. Jag är ganska nöjd med den själv, och gissar därmed på att poängen blir cirka 40.

Gammelöl

Jag har svårt att se några större fel med denna öl, men samtidigt tycker jag inte att den blev sådär fantastisk heller. Poängen borde då hamna runt 35.

NZ Extra IPA

Jag tror i princip på receptet här, men jästen var inte helt pigg och ölen har fått en lite alkoholisk ton. Jag gissar på 30 poäng.

Brygd #81: Kvadruppel

En kvadruppel i tysk stil med pik.

Jag skulle kunna skriva en riktigt lång inledning om detta öl för att reda ut vad en quadrupel är för något, men det skulle kräva en del grävande i källor och det orkar jag inte. I stället blir det lite korta fakta direkt ur närminnet.

Trappistmunkar och andra klosterbryggerier brygger ofta öl med benämningarna enkel, dubbel, tripel och quadrupel i ökande alkoholstyrka. Dessutom har vissa andra smakegenskaper kommit att förknippas med dessa benämningar. Man kan i grova drag sammanfatta dem så här:

• Enkel är en med belgiska mått mätt ganska svag ljus eller halvmörk öl med alkoholhalt 4-6 % som dricks av munkarna själva. En del av dessa kan vara svåra att få tag på. Alternativa benämningar är singel, patersbier eller märkligt nog extra.
• Dubbel är mörkare och starkare (6-8 %), kan vara halvsöt, med karamelliga och fruktiga toner. Kallas även prior av exempelvis S:t Bernardus.
• Tripel är ljus, stark (8-10 %), med toner av marsipan och kryddor (oftast från jästen men ibland även från tillsatta kryddor).
• Quadrupel är mycket stark (>10 %), halvmörk med mycket fruktiga toner. Alternativ benämning är abt.

Exempel på det sistnämnda är La Trappe Quadrupel och den fantastiska S:t Bernardus Abt. Det var för övrigt Koningshoefen som var först med att använda termen quadrupel.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1098
• FG 1020
• Abv 10,2 %
• IBU 30
• SRM 16 (kopparfärgad)

Malt:

• 3 kg pale sle-malt
• 1 kg vetemalt
• 1 kg biskvimalt
• 1 kg aromatisk malt
• 1 kg råsocker
• 700 g havregryn
• 300 muskovadosocker

Infusionsmäskning vid 63 C i 60 minuter.

Humle:

• 10 g magnum, 60 minuter
• 60 g styrian golding, 20 minuter

Total koktid 80 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1762

• vid 22 C  i 10 dagar
• vid 21 C i 11 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 7 g/l

Bedömning (29/8)

Jag hade visst glömt av att bedöma denna, men bättre sent än aldrig. Den är brunröd åt kastanjehållet, lätt grumlig, med ett lite tunt och kortlivat skum. Nötig arom med den här lite jordiga, anisaktiga tonen som jag har känt i många öl på sistone (Belgisk IPA t.e.x) och som jag misstänker härrör från ett alltför frikostigt användande av biskvimalt. Halvstor kropp med måttlig kolsyra. Torr till halvtorr med halvstor beska.

Ingen höjdare direkt, och jag tror att det är just biskvimalten som är boven. Lite sämre utjäsning tror jag skulle göra susen också.

Fabrikörn vs. St. Bernardus Abt (4/10)

St. Bernardus Abt (SBA) är mitt favoritöl alla kategorier; den är mitt enda 5.0-öl på RateBeer, tätt skuggat av Westvleteren 12 på 4.9. Nåväl, ska man förlora kan man lika gärna göra det stort.

Båda ölen är halvgrumligt rödbruna med beige skum, fast det sistnämnda är såväl större som krämigare hos SBA.

Mot fabrikörns lite nötiga rostade arom med ton av anis framträder den härliga fruktigheten hos SBA tydligt, med toner av plommon, smultron och en aning mandel.

Även munkänslan är lite krämigare hos SBA.

SBA har en perfekt lätt sötma som matchas väl av en mild beska. Fabrikörns är aningen torrare med likartad beska.

SBA vinner inte helt oväntat på alla punkter. Fabrikörn - Omvärlden 11-11 således.

Brygd #80: Belgisk IPA

Mitt hembryggande kommer alltmer gå mot att brygga öltyper med låg eller obefintlig tillgänglighet (inkluderat öltyper som inte finns). En sådan öltyp är Belgisk IPA, d.v.s. en öl med belgisk jästkaraktär samt hög beska och humlearom. De enda dylika öl som har funnits hos Systembolaget är XX Bitter som har dykt upp ett par gånger som tillfällig nyhet, Dugges Wallonia 2007, Duvel Triple Hop samt La Chouffe Houblon.

Två svåra val ställs man inför när man ska brygga en belgisk IPA. Dels vilken jäst man ska använda, och dels om man ska använda amerikansk eller europeisk humle, eller en kombination. På jästsidan valde jag mellan Wyeast 1762 (Rochefort) och Wyeast 1214 (Chimay). Valet föll på den förra då jag kan tycka att Chimay-jästen kan ha lite väl mycket tuggummi-fenoler.

På humlesidan valde jag europeisk humle, då jag med erfarenhet från tidigare försök gärna skippar citrus- och tallbarrstoner i kombination med belgiska jästtoner. Det blev styrian golding och saaz, de två kanske vanligaste humlesorterna i belgiska öl.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1060
• FG 1013
• Abv 6,2 %
• IBU 50
• SRM 10

Malt:

• 3 kg pale ale-malt (Maris Otter)
• 2 kg pilsnermalt
• 1 kg biskvimalt

Infusionsmäskning vid 65 C i en timme, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 63 C.

Humle:

• 20 g magnum, 60 minuter
• 30 g saaz, 20 minuter
• 30 g styrian golding, 20 minuter
• 40 g saaz, vid kokslutet
• 40 g styrian golding, vid kokslutet
• 30 g saaz, torrhumling
• 30 g styrian golding, torrhumling

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Wyeast 1762

• vid 22 C i en vecka
• vid 22 C i en vecka

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med sråsocker, 6 g/l

Bedömning (6/5)

Vackert kopparfärgad med ett smutsvitt skum.

Det som först slår mig är en tydlig jordig ton med dragning av lakritsrot och anis som jag inte är helt förtjust i. Jag misstänker att den härrör från jästen, och den påminner lite om tonerna jag fick från Danstar-jästerna i vintras. Förutom denna jordighet finns det nötiga och lätt fruktiga toner, samt gräsig och örtig humle. Relativt torr med en påtaglig men behaglig beska.

Inte riktigt vad jag hade tänkt mig, åtminstone inte vad gäller den belgiska jästkaraktären. Jag har dock använt denna jäst förut med goda resultat, så jag är lite förbryllad över den här jordiga tonen. Det kan förstås vara någon annan källa än jästen, men eftersom jag inte har känt detta exempelvis i mina "tyska" öl som jag bryggt under våren så känns ändå jästen som den troliga källan.

Nåväl, ganska gott blev det trots allt. Något att fundera på inför eventuella framtida likna de brygder är - utöver jästen - användandet av biskvimalt. Åtminstone i sådana här mängder. Det blev kanske lite väl mycket nötighet.

Fabrikörns vs. XX Bitter (11/5)

De Ranke Brouwerij är ett relativt nytt belgiskt bryggeri som jag är rätt förtjust i. Man gör inte så jättemånga olika ölsorter; förutom ett par riktigt bra suröl så är ett genomgående tema att man gör klassiska belgiska öl med jästig karaktär fast med mer humle än vad som är brukligt. Deras flaggskepp är XX Bitter vilket som namnet antyder har en rejäl beska.

Redan vid upphällningen inser jag att detta kommer vara som att jämföra äpplen och päron. Fabrikörns Belgiska IPA framträder som väldigt mörk jämfört med XX Bitters halmgula färg.

Även på smakfronten är ölen väldigt olika, där XX Bitter har kryddiga fenoler, örtig humle och en skönt läcker beska med långt häng. Fabrikörns jordiga och nötiga toner övergår i en lite mildare beska och inte riktigt lika torr avslutning.

XX Bitter är helt enkelt ett fantastiskt gott öl som Fabrikörns Belgiska IPA står sig slätt mot utan att vara dåligt på något sätt.

Fabrikörn - Omvärlden 10-9 således.

Experiment: Orval-jäst (14/5)

Vid flasktappningen korkade jag upp en Orval och tillsatte bottensatsen till de sista fem litrarna och rörde om.

När jag häller upp denna brettanomyces-spetsade variant bredvid originalet (Orval alltså) är det slående hur lika de är till utseendet. Fabrikörns är lätt grumlig, i övrigt är de i stort sett identiska.

Fabrikörns har utvecklat en tydlig brettanomyceston, som faktiskt inte är helt olik den jag fick med mina oavsiktliga brett-öl för ett drygt år sedan. Orval själv har mer tydlig brettkaraktär, som också känns bättre integrerad med övriga smaker.

De här jordiga tonerna som finns hos Fabrikörns Belgiska IPA passar inte helt in i bilden, men trots detta var det intressant experiment med ett ganska lyckat resultat.

Brygd #79: Grosspils

Ett tåg kommer lastat med ett stort öl.

Även detta är en repris av fjolårets version, som till skillnad från det årets pils inte var lika tydligt Brettanomycesinfekterad. Kanske hjälpte den höga alkoholhalten till.

Förutom att årets version ska vara Brettanomycesfri, så blir det några receptändringar också. In med lite münchnermalt samt ytterligare 100 g humle i form av tettnanger.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1073
• FG 1015
• Abv 7,7 %
• IBU 70
• SRM 8 (bärnstensfärgad)

Malt:

• 5 kg pilsnermalt
• 2 kg münchnermalt

Infusionsmäskning vid 64 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 62 C.

Humle:

• 30 g magnum, 60 minuter
• 30 g hallertauer mittelfrüh, 20 minuter
• 30 g saaz, 20 minuter
• 30 g tettnanger, 20 minuter
• 40 g hallertauer mittelfrüh, vid kokslutet
• 40 g saaz, vid kokslutet
• 40 g tettnanger, vid kokslutet
• 30 g tallartauer mittelfrüh, torrhumling
• 30 g saaz, torrhumling
• 30 g tettnanger, torrhumling

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Saflager W-34/70

• i 2 veckor vid 10-15 C
• vid 4-6 C i 2 veckor

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (20/4)

Djupt gyllene, nästan helt klar, fint vitt skum. Behagligt örtig och blommig humlearom, särskilt tydligt känner jag igen tonerna från mittelfrüh (tänk Samuel Adams Boston Lager). Torr med en rejäl men inte påträngande beska.

Mycket bra skulle jag vilja säga. Jag funderar dock på om det inte skulle kunna bli ändå godare med en skvätt karamellmalt (caramünich eller liknande) så att den blir lite fruktigare och inte riktigt så torr. Jag bryggde ett liknande öl tidigt i min bana som hembryggare och vill minnas att det var väldigt gott.

Fabrikörn vs. Port Brewing (5/5)

Från nätbutiken The Cracked Kettle hade jag tidigare i vår beställt Port Brewing Panzer Imperial Pilsner (9.5 %). Port Brewing är ett högt aktat bryggeri med ett antal toppöl i sin produktportfölj.

Denna öl var tyvärr misstänkt gammal. Det börjar redan när flaskan öppnas med ett högst beskedligt pys. Upphälld i glaset har den knappt något skum alls. Den är gyllengul jämfört med Fabrikörns lite mer orangea färg.

Aromen har tydliga lagrade toner med honung och russin. Dessutom en del alkohol, men inga tydliga humletoner. Fabrikörns är mycket fräschare med brödig malt, torkade tropiska frukter och örtiga toner. Fabrikörns är torrare medan pansarpilsnern har betydligt tuffare men ändå väldigt skön beska.

Nä, förutom beskan så vinner Fabrikörn på de flesta punkter. Det var synd att jag inte fick en färskare flaska att tävla mot, men jag tror faktiskt att storpilsnern hade vunnit i alla fall.

Fabrikörn - Omvärlden 10-8 således.

Brygd #78: Pils

Det är egentligen inte så mycket att säga om detta öl, det är i stort sett identiskt med det jag bryggde för ungefär ett år sedan: http://fabrikorekstedt.blogspot.com/2010/04/tysk-pils.html.

Jag hade egentligen tänkt mig att vattenbehandla för att få ett lite hårdare vatten, och därmed lite mer likartade förhållanden som i Tyskland. Detta glömde jag dock helt bort tills det var försent, så det får bli en försvenskad version även detta år.

Detta år ska pilsnern även bli Brettanomycesfri; förra årets version var god i någon månad, sedan blev den...tja, intressant skulle man kunna säga. En annan skillnad är jag mäskade några grader lägre denna gång, så att den jäser ut aningen mer.

Data:

• Satsstorlek 24 l
• OG 1046
• FG 1010
• Abv 4,7 %
• SRM 3 (ljusgul)
• BU 45

Malt

• 5 kg pilsnermalt

Infusionsmäskning vid 64 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 62 C.

Humle

• 20 g magnum i 60 minuter
• 50 g tettnanger i 20 minuter
• 50 g tettnanger vid kokslutet

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med Saflager W-34/70

• vid 10-15 C i 14 dagar
• vid 4-6 C i 12 dagar.

Data:

• Satsstorlek 24 l
• OG 1046
• FG 1010
• Abv 4,7 %
• SRM 3 (ljusgul)
• BU 45

Övrigt

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Bedömning (tillagd 11/4)

Ljus och nästan helt klar, med en fluffigt vit skum. Rent utseendemässigt skulle den här kunna vara upphälld på någon krog i Tyskland.

Smakmässigt är det sädig hö tillsammans med gräsig och örtig humle som dominerar. Ganska torr och besk, men som väntat så infinner den här strama nordtyska pilskänslan inte sig. Men det gör nog inte så mycket. En perfekt törstsläckare för våren och sommaren.

Fabrikörns vs. Jever (23/4)

Denna gång är det ingen tvekan om att Fabrikörn får hårt motstånd. Jever Pils är en mycket välgjord stram nordtysk pils.

Båda ölen är halmgula med rejält vitt skum. Fabrikörns är aningen disig vilket kanske också gör att den ser något mörkare ut.

Fabrikörns har lite mer jästiga toner, Jever är lite mer rent sädig vilket kanske beror på längre lagringstid, bättre jäsning eller både och. Båda ölen är örtigt och gräsigt humliga, kanske har Jever lite mer örtighet medan Fabrikörn är mer gräsig.

Den tydligaste skillnaden är i smaken där Jever är mer utjäst och med en lite mer distinkt beska.

Mina tre vänner som deltog i denna parallellprovning tyckte att Fabrikörns var godast, men det är jag som fäller avgörandet och då blir det Jever som vinner denna match knappt.

Fabrikörn - Omvärlden 9-8 således.

Brygd #77: Gammelöl

Innan pilsner och annan lageröl slog igenom på bred front i Tyskland under 1800-talet var de flesta tyska öl överjästa, d.v.s. jästa i rumstemperatur med Saccaromyces cerevisiae. Under 1900-talet förde överjästa tyska öl en tynande tillvaro (förutom tyska veteöl), men i samband med det ökande intresset för öl de senaste decennierna har dessa ölstilar upplevt något av en renässans.

En sådan öltyp är altbier som framförallt är vanligt förekommande i och kring Düsseldorf. Namnet anspelar förstås på att det görs som förr i tiden, innan lagerrevolutionen, och det kan sägas vara en tysk version av bitter. Aningen mörkare, och moderna versioner jäses dessutom aningen kallare (15-20 C) än de flesta andra överjästa öl vilket ger lite mindre fruktiga toner från jästen. Med runt 15 C i mitt källarförråd vintertid är det förstås hög tid att ge sig på denna öltyp.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1048
• FG 1012
• Abv 4,7 %
• BU 30
• SRM 15 (kopparfärgad)

Malt:

• 2 kg pilsnermalt
• 2 kg mörk münchnermalt
• 1 kg caravienne-malt

Infusionsmäskning vid 66 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 64 C.

Humle:

• 10 g magnum, 60 minuter
• 60 g tettnager, 20 minuter
• 60 g tettnanger, 0 minuter

Total koktid 90 minuter.

Jäst:

• Jäsning med Wyeast 1007 (German ale) i 10 dagar
• Kallagring vid 8 C i 14 dagar.

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Prortafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 5 g/l.

Fabrikörn vs. Schlösser Alt

Först var min tanke att jämföra min Gammelöl mot en av de bättre varianterna som jag hade lyckats få tag på via nätbutiken bierkompass.de: Uerige Sticke. Nu är just "sticke" en lite starkare variant av altbier, en tysk motsvarighet till ESB skulle man kanske kunna säga. Därför kändes denna jämförelse något missriktad. Men det finns faktiskt en Altbier på Systembolaget, nämligen Schlösser Alt. Eller fanns, ty den försvinner ur ordinarie sortimentet 1 april. Inte så konstigt då den är en ganska medioker representant för ölstilen. Vi kör på den i stället.

De är ganska lika i utseendet; Fabrikörns drar mer åt kopparrött medan Schlösser är mer mörkt bärnstensfärgad. Skummen är nästan identiska och drar åt smutsvitt. Schlösser känns väldigt lageraktig, såpass att jag verkligen undrar om den är överjäst. Sädig, utan några som helst fruktiga toner, fast med viss sockrig karamellighet. Gammelölet har toner av röda bär samt örtig humle.

Gammelölet har en tydligare beska som hänger kvar rätt skönt.

Fabrikörns Gammelöl vinner utan att på något sätt glänsa.

Fabrikörn - Omvärlden 9-7 således.

Brygd #76: Kotbüsser

Alla som är seriöst intresserade av öl har någon gång hört talas om "de tyska renhetslagarna", eller Reinheitsgebot. Denna lag (som av någon underlig anledning ofta benämns i pluralis på svenska) grundades 1516 i Bayern, och stipulerade i sin ursprungsform att öl endast fick bryggas av kornmalt, humle och vatten. Lagen utvidgades senare till att innefatta övrig malt, och när jästen och dess roll i ölbryggning upptäcktes under mitten av 1800-talet så lades denna fjärde ingrediens till i lagtexten.

Det förmenta syftet med lagen var att öka kvaliteten på ölbryggningen, men en oönskad bieffekt var förstås att kreativiteten blev lidande, i synnerhet när lagen spreds till övriga Tyskland efter dess enande 1871. Detta innebar att en hel del lokala specialitetsöl plötsligt blev förbjudna att brygga. Ett exempel på ett sådant öl är kotbüsser, från staden Cottbus i östra Tyskland. Med såväl omältat havre som honung och socker i receptet faller den in under kategorin "outlaw ales of northern Germany" som Mosher diskuterar i Radical brewing, s. 256-260. Receptet nedan är i stort sett taget därifrån; jag har ökat andelen socker och honung, samt dragit ner på mängden vete.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1054
• FG 1012
• Abv 5,5 %
• BU 30
• SRM 5 (gyllengul)

Malt & extraktgivare:

• 3 kg pilsnermalt
• 1 kg vetemalt
• 500 g havre
• 300 g ljust muscovadosocker
• 200 g honung (acacia)

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Humle:

• 10 g magnum, 60 minuter
• 40 g tettnanger, 20 minuter
• 40 g tettnanger, vid kokslutet

Total koktid 90 minuter.

Jäst

• Jäsning med Wyeast 1007 (German ale) vid 15 C i 12 dagar
• Lagring vid 5 C i 10 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter före kokslut
• Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 5 g/l

Bedömning (16/3)

Klart ljusgul med fint vitt skum. Sädig arom med en del gräsig och örtig humle. Jag tycker mig kunna ana lite aromatiskt sockriga toner från honungen och/eller muscovadosockret, som nästan drar lite åt röda äpplen. Bra balans med en lätt sötma och medelstor beska. I slutet blir den lite jolmig, och jag tröttnar lite på den. Den funkade bäst ganska kall direkt från kylskåpet.