tisdag 12 april 2011

Brygd #81: Kvadruppel


Jag skulle kunna skriva en riktigt lång inledning om detta öl för att reda ut vad en quadrupel är för något, men det skulle kräva en del grävande i källor och det orkar jag inte. I stället blir det lite korta fakta direkt ur närminnet.

Trappistmunkar och andra klosterbryggerier brygger ofta någon eller några av ölstilarna Enkel, Dubbel, Tripel och Quadrupel. Man kan i grova drag sammanfatta dem så här:
  • Enkel är en med belgiska mått mätt ganska svag ljus eller halvmörk öl med alkoholhalt 4-6 % som dricks av munkarna själva. En del av dessa kan vara svåra att få tag på.
  • Dubbel är mörkare och starkare (6-8 %), kan vara halvsöt, med karamelliga och fruktiga toner.
  • Tripel är ljus, stark (8-10 %), med toner av marsipan och kryddor (oftast från jästen men ibland även från tillsatta kryddor).
  • Quadrupel är mycket stark (>10 %), halvmörk med mycket fruktiga toner.
Exempel på den sistnämnda typen är La Trappe Quadrupel, som för övrigt var den första ölen som använde denna benämning. Ibland används beteckningen Abt för liknande öl, exempelvis den fantastiska St. Bernardus Abt.

Data:
  • Satsstorlek 20 l
  • OG 1098
  • FG 1020
  • Abv 10,2 %
  • IBU 30
  • SRM 16 (kopparfärgad)
Malt:
  • 3 kg pale sle-malt
  • 1 kg vetemalt
  • 1 kg biskvimalt
  • 1 kg aromatisk malt
  • 1 kg råsocker
  • 700 g havregryn
  • 300 muskovadosocker
Infusionsmäskning vid 63 C i 60 minuter.

Humle:
  • 10 g magnum, 60 minuter
  • 60 g styrian golding, 20 minuter
Total koktid 80 minuter.

Jäst:
Jäsning med Wyeast 1762
  • vid 22 C  i 10 dagar
  • vid 21 C i 11 dagar
Övrigt:
  • Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 7 g/l

Bedömning (29/8)

Jag hade visst glömt av att bedöma denna, men bättre sent än aldrig. Den är brunröd åt kastanjehållet, lätt grumlig, med ett lite tunt och kortlivat skum. Nötig arom med den här lite jordiga, anisaktiga tonen som jag har känt i många öl på sistone (Belgisk IPA t.e.x) och som jag misstänker härrör från ett alltför frikostigt användande av biskvimalt. Halvstor kropp med måttlig kolsyra. Torr till halvtorr med halvstor beska.

Ingen höjdare direkt, och jag tror att det är just biskvimalten som är boven. Lite sämre utjäsning tror jag skulle göra susen också.

Fabrikörn vs. St. Bernardus Abt (4/10)

St. Bernardus Abt (SBA) är mitt favoritöl alla kategorier; den är mitt enda 5.0-öl på RateBeer, tätt skuggat av Westvleteren 12 på 4.9. Nåväl, ska man förlora kan man lika gärna göra det stort.

Båda ölen är halvgrumligt rödbruna med beige skum, fast det sistnämnda är såväl större som krämigare hos SBA.

Mot fabrikörns lite nötiga rostade arom med ton av anis framträder den härliga fruktigheten hos SBA tydligt, med toner av plommon, smultron och en aning mandel.

Även munkänslan är lite krämigare hos SBA.

SBA har en perfekt lätt sötma som matchas väl av en mild beska. Fabrikörns är aningen torrare med likartad beska.

SBA vinner inte helt oväntat på alla punkter. Fabrikörn - Omvärlden 11-11 således.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar