Amylases sommarölsträff 2016

Glada medaljörer. Bild: Amylase amatörbryggarförening.

Det var bara en tidsfråga innan det skulle hända; att sommarölsträffens märkligt tidiga start skulle krocka med en förmiddag på stranden. Men det var bara att gilla läget och släpa sig själv och dryga 10 liter öl till Fräntorps Folkets Hus. Vilka uppoffringar gör man inte för konsten? Och svettigt värre var det. Det måste ha varit dryga 30 grader inne i själva lokalen, vilket fick de 25 på utsidan kännas riktigt svalkande, och det var många deltagare som emellanåt slog sig ner på utsidan för att dricka sin öl under lite mer behagliga förutsättningar.

Angående just ölen så har jag tidigare skrivit att de blir lite bättre för varje år, men detta år var den trenden bruten. Ölen kändes faktiskt något sämre än de senaste åren. Det var inga stolpskott, och jag hällde inte ut något öl, men det var färre toppar också. Om det var lite jämntjockt i kvaliteten så var det desto mer variation i smakerna. Det var de sedvanliga iporna förstås, och ett gäng suröl, men det fanns även några ljusa lageröl, lite mörkt, lite engelskt. Något som det var färre av än vanligt var saison, bara en enda fanns det.

Om vi ser på prispallen så var det också bra spridning. Bronsmedaljören var min personliga favorit, även om jag tyckte att varianten han var delaktig i för ett och ett halvt år sedan var snäppet bättre. Den här gången fick han bättre utdelningen i röstningen,  och det är väl ingen jättedjärv gissning att det berodde på en betydligt mer framträdande arom av nya världen-humle.

Silvermedaljören var en riktigt välgjord svart lager, men kanske inte riktigt min grej mitt i sommarhettan. Vinnaren var en riktigt välgjord ipa, men tyvärr hade bryggarna valt att pytsa i lite ingefära vilket petade bort den från röstsedeln för egen del. Men den lyckades alltså knipa guldet med liten marginal trots (eller tack vare?) ingefäran.

Min egen andraröst gick till de rutinerade rävarna Conny, Thomas & Sven från Draken som hade med sig en utmärkt real ale, dock inte deras allra bästa genom åren. Att denna typ av öl inte kan vinna medaljer i Folkets Val-tävlingar är ett litet sorgligt faktum som det bara är att acceptera. Vad gäller min tredjeröst så fanns det inget givet val, utan snarare en jämntjock massa med tänkbara kandidater. Ett tag funderade jag på att inte avge någon tredjeröst, men valde till slut Ruddalens Pale Ale om inte annat för att det var en för mig okänd bryggare, och dessa troligen har lite svårare att få röster än etablerade namn.

Det sistnämnda kan möjligtvis ha satts ur spel i år då det var mycket nya ansikten bland besökarna. Därmed blev det kanske inte lika många gratisröster för min del och min Aecht rieslik landade på en delad sjätteplats. Jag gör ett nytt försök till vintern då det förhoppningsvis ska vara lite svalare i lokalen. Med all sannolikhet kommer jag ställa upp med mitt senaste engelska kornvin. Var där eller var rektangulär.