När ordet "dubbel/double/doppel" förekommer i namnet till en öl eller en ölstil ska det inte tolkas bokstavligt (eller "siffrigt") utan snarare som ett förstärkningsord. En dubbel-ipa "ska" alltså inte vara dubbelt så stark som en vanlig ipa som vissa i den här diskussionstråden tycks ha fått för sig. Däremot lär en av de första dubbel-iporna som bryggdes ha uppstått 1994 genom att Vinnie Culurzo - dåvarande bryggaren på Blind Pig Brewery - av misstag hade i 50 % för mycket malt och för att kompensera för detta dubblade humlegivorna.
En belgisk dubbel är inte dubbelt så stark som en, tja "enkel", utan i stället handlar det om en gradering av vörtstyrka. En dubbelbock är inte dubbelt så stark som en vanlig bock, utan möjligtvis kan man se det som att det är dubbelt upp av det som skiljer en bocköl från en normal tysk lager. På samma sätt kan man se det som att "doppel sticke" har dubbelt så mycket av det "extra" som skiljer en sticke alt från en vanlig altbier.
En doppel sticke blir lite grand av Tysklands motsvarighet till barley wine. Tyvärr finns det inte så hemskt många kommersiella exemplar. En av de få som finns - Uerige Doppelsticke - dök dock upp på Systembolaget i höstas, och jag har sparat en flaska för en jämförande provning om en sådär två månader. Det kommer bli en utmaning att kunna mäta sig med denna öl, så det är lika bra att sätta igång.
Data:
- Satsstorlek 20 l
- OG 1070
- FG 1010
- Abv 7,9 %
- IBU 60
- SRM 18
- 4 kg pilsnermalt
- 2 kg münchnermalt
- 1 kg karamellmalt (CaraMünchner II)
Humle:
- 40 g perle i 60 minuter
- 40 g saaz i 20 minuter
- 40 g spalter select i 20 minuter
- 40 g saaz vid kokslutet
- 40 g spalter select vid kokslutet
Jäst:
Jäsning med WLP036 (halva jästkakan från Kölsch)
- vid 17 C i en vecka
- vid 20-22 C i en vecka
- vid 5 C (kallagring) i två veckor
- Vattenjustering med 4 g kalciumsulfat och 5 g kalciumklorid, tillsatt 20 minuter från kokslutet
- Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
- Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 6 g/l
Två veckor efter flasktappning är det dags för ett första officiellt smakprov. Ölet är mycket ljusare än vad jag hade förväntat mig och kan snarast beskrivas som mörkt bärnstensfärgat. Mycket förbryllande.
Aromen bär med sig karamelliga och fruktiga toner, uppbackat med gräsig och örtig humle. Trots betydligt högre utjäsning än planerat finns det inga påtagliga alkoholiska toner.
Kroppen är medelfyllig, kolsyran måttlig. Avslutningen är torr med hyfsad beska. Detta blev helt okej, men det hade antagligen blivit ännu bättre med aningen mer måttlig utjäsning. Ytterligare mognad kan nog göra sitt till också.
Fabrikörn vs. Uerige Doppelsticke (31/3 2014):
Jag var beredd på att Ueriges original skulle vara mörkare, men skillnaden är verkligen oerhörd; mörkbrunt kontra kopparfärgat. Detta blir lite som att jämföra äpplen och päron, men det kan man naturligtvis göra. Själv föredrar jag äpplen.
Uerige har förstås en betydligt mörkare och djupare maltaroma med tydliga rostade toner och en del kanderat socker. Gissningsvis finns det såväl någon Carafa-malt som någon mörkare karamellmalt. Därtill kommer en lätt svampig humleton, och på den punkten tycker jag faktiskt Fabrikörns är betydligt elegantare. Det blir ändå en övervikt till Uerige.
Munkänslan är fylligare hos Uerige, och detta beror säkerligen på såväl högre vörtstyrka som lägre utjäsning. Det finns nämligen en tydlig restsötma hos Uerige, som dock balanseras väl av en rejält rivig beska. Fabrikörns är i jämförelse mycket torrare med mer återhållsam beska.
Sammanfattningsvis är det två väldigt olika öl, där Fabrikörns faktiskt känns elegantare, men blir överkörd av Ueriges intensiva maltighet och beska som ändå inte går överstyr utan håller ihop väl. Ett riktigt kanonöl är det trots lite vassa och opolerade kanter, och Fabrikörn får se sig slagen utan att bli utklassad.
Med hänsyn taget till den senaste tvekampen är ställningen Fabrikörn - Omvärlden 25-26 således.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar