Utvärdering av jästemperaturexperimentet

Vitt eller svart?

Nu har avgörandets stund kommit, när vi ska få alla svar på vad som är bäst. Svart eller vit? Varm- eller kalljäst? Efter att ha bryggt själva experimentölet, tappat på flaskor med vit respektive svart kapsyl samt delat ut dessa till höger och vänster och norrut och söderut har jag helt enkelt väntat på att svaren på det medföljande frågeformuläret skulle börja strömma in.

Och det gjorde de, inalles 28 svar blev det, som redovisas i sin helhet i denna sammanställning. Nedan följer en kortare sammanfattning för den som inte orkar plöja igenom alla svaren.

Fråga 1: Kände du någon skillnad mellan ölen?

Här blev det totalt 4 nej och resterande deltagare svarade ja. För de sistnämnda blev det några följdfrågor.

Fråga 2: Vilken var godast?

Av de kvarvarande 24 deltagarna blev svarsfördelningen

• Vit: 13
• Svart: 10
• Oavgjort: 1

Fråga 3: Vilken var varm- respektive kalljäst?

Till att börja med ska jag stilla mångas nyfikenhet med att flaskorna med vit kapsyl innehöll den varmjästa versionen. Detta var det långt ifrån alla som hade fått rätt på, utan svaren fördelade sig som följer:

• Vit varmjäst, svart kalljäst: 12
• Svart varmjäst, vit kalljäst: 11
• Vet ej:1

En tydlig tendens var för övrigt att hävda att den version som man gillade bäst var den kalljästa. Detta gjorde hela 19 av de 24 som tyckte sig känna skillnad. Av de övriga var det två som korrekt identifierade den svarta som kalljäst men ändå föredrog den vita, medan en utvärderare föredrag den svarta och felaktigt trodde att den var den varmjästa. Om ni undrar över de två övriga så var det dessa som röstade oavgjort på fråga 2 respektive "vet ej" på fråga 3.

Fråga 4: Beskriv kortfattat skillnaden i arom och smak.

Här går det inte enkelt att sammanställa svaren på något kompakt sätt, men en väldigt tydlig iakttagelse är hur varierande svaren är. Jag överlåter åt er själva att studera svaren i den länkade sammanställningen.

Slutord

Slutsatsen denna gång blir om möjligt ännu mer otydlig än senast. Fler verkade faktiskt föredra den varmjästa versionen, men för mig som känner till identiteten bakom utvärderarna tyckte jag mig se en tendens att erfarna öldrickare föredrog den svarta som man korrekt identifierade som kalljäst.

Och vad jag tyckte själv? Initialt, när ipan var riktigt färsk, kände jag ingen skillnad. Men efter några veckor när de första överflödande fruktiga tonerna började lägga sig tyckte jag mig hitta en svag skillnad. Men inte tillräckligt tydlig för att heller framgent noja mig alltför mycket kring jästemperaturen. Men visst, bära ner hinken en trappa till det svala källarförrådet kommer jag nog fortsätta med.