Brygd #117: Waimeale

Jag fortsätter min tradition att brygga ett single hop-öl inför sommaren med en spännande ny humlesort. Tidigare har det blivit med följande humlesorter:

• amarillo
• nelson sauvin
• citra
• summer

Efter utflykter till USA och Australien återvänder jag till Nya Zeeland och den relativt nya allroundsorten waimea som ska ge aromer av "tangelo, hybrid mellan tangerine och pomelo eller grapefrukt, citrus och granskott" enligt humle.se. Förutom att vara namnet på en humlesort är det också namnet på den vackra viken i bilden ovan. Man skulle kunna tro att denna vik ligger på Nya Zeeland, men den ligger i stället på Hawaii. Vi funderar inte mer på den lilla underligheten utan går rakt på receptet i stället.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1050
• FG 1010
• Abv 5,3 %
• IBU 35
• SRM 5 (gyllengul)

Malt:

• 5 kg pale ale-malt (maris otter)

Infusionsmäskning vid 66-68 C i en timma.

Humle:

• 10 g waimea i 60 minuter
• 20 g waimea i 20 minuter
• 30 g waimea vid kokslutet
• 40 g waimea som torrhumling

Total koktid 70 minuter.

Jäst:

Jäsning med Safale US-05

• vid 18 C i 3 dagar
• vid 23 C i 2 dagar
• vid 20 C i 5 dagar
• vid 5 C i 2 dagar (kallkrasch)

Övrigt:

• Vattenbehandling med 2 g kalciumsulfat i koket
• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l 

Bedömning (2013-05-13):

Gyllengul med stort vitt skum, lite disigare än jag hade väntat mig. Aromen har lite parfymiga tropiska frukter med inslag av grapefrukt. Lätt till medelfyllig med måttlig kolsyra. Torr och oväntat besk. Lite mer distinkt humlearom än förra året, men jämfört med versionerna med nelson sauvin respektive citra ligger den något i lä. Gott och lättdrucket hursomhelst.

Fabrikörns vs. Brygghunden (2013-06-19):

Vagabondbryggeriet Mikkeller var först med att göra single hop-öl på ett systematiskt sätt, men på sistone har BrewDog tagit över stafettpinnen genom sin IPA is dead-serie där man varje år släpper fyra ipor enbart humlade med en humlesort, ofta relativt nya sorter.

I år var waimea en av sorterna, och även om det är en ipa med dess mer av allt, och även om det har surrats en del om kvalitetsproblem hos BrewDog på grund av uppgradering av bryggverk, så kändes det ändå som en vettig motståndare.

Färgmässigt är de ganska lika med en orangeaktig bärnstensnyans. BrewDog har dock ett aningen mörkare och krämigare skum och vinner utseendet på poäng.

Arommässigt bekräftas ryktena om BrewDogs kvalitetsproblem till viss del. Humlearomen är inte alls lika fräsch som tidigare års versioner, och de citrusaktiga humletonerna är högst vaga och diffusa. Därtill finns någon slags orenhet som jag inte riktigt kan sätta fingret på. I jämförelse känns Waimeale väldigt humlefrsäch. Vad gäller maltbasen är BrewDogs mer biskviaktig jämfört med Fabrikörns mer brödiga dito.

Fabrikörns har något lättare kropp, kolsyran är jämbördig. Båda har likvärdig torrhet medan Waimeale har mindre beska.

Waimeale vinner detta ganske lätt tack vare den tydligt fräschare humlearomen.

Fabrikörn - Omvärlden 24-22 således.