Det har gått ett knappt år sedan en tanke slog rot om att ge mig på det kanske svåraste man kan brygga - lambik. Sedan dess har jag gått från ord till handling och bryggt inte minder än 5 satser, och den sjätte är snart på gång. Som jag har påpekat tidigare så är det knappast någon idé att provsmaka en pseudolambik förrän efter ett halvår. Jag har tidigare endast provsmakat sats 1b i samband med omtappning och tillsättning av vinbär, men igår var det dags för en lite mer organiserad provning.
För en tid sedan köpte jag hem hela Armand '4-serien. Jag provade dem redan för ett drygt år sedan, och det är väl inte omöjligt att de bidrog till mitt uppvaknande lambikintresse. Vid det tillfället provades de utspritt under en större provning med ett tjugotal andra öl. Detta förfarande hade sina poänger, men då jag uppfattade dem som väldigt lika så kände jag att jag skulle vilja prova dem parallellt någon gång. När så den mest svåråtkomliga av dem - Lente - dök upp på en nätbutik slog jag till och köpte hela serien.
I går kväll hade jag bjudit in några noggrant utvalda panelhönor för att prova dessa samt en del annat. Kriteriet för att bli inbjuden var att man har bryggt, brygger eller kommer brygga pseudolambik, där den sistnämnda kategorin förstås krävde att man kunde peka på trovärdiga planer att sätta i gång. Vi passade på att testa våra första stapplande försök, och utöver mina satser 1-3 hade även Draken-gänget med sig sin under mellandagarna bryggda p-lambik. Den hade bryggts om 60 liter där 40 liter hade hamnat i två Better Bottle och resterande 20 liter i ett före detta whiskyfat. Det var whiskyfatsversionen som provades, och tyvärr dominerade fat- och whiskytonerna lite väl mycket enligt mig. Det var svårt att uppfatta så mycket annat, men en viss syrlighet hade i alla fall utvecklats. Jag ser fram emot ett prov från någon av de andra delsatserna vid ett senare tillfälle.
För mina egna bidrag var det lite blandade skurar. En gemensam nämnare var en tydlig eftersmak av vetedeg, vilket rimligen hänger ihop med användandet av omältat vete. Förhoppningsvis avtar denna bismak med tiden.
För sats 1a gällde lite samma sak som för Draken-versionen, nämligen att fattonerna dominerade lite för mycket. Dessutom var syran ganska klen, vilket sammantaget gör att jag får använda denna delsats i små mängder i blandningar med mer sura satser.
Lite bättre syra var det i sats 1b som i övrigt kändes lite slätstruken. Dock ska den ju bara användas med vinbär tillsatt vilket jag tror kan bli ganska bra.
Mest syra var det i sats 2, som överlag också kändes bäst med lite fräschare profil och minst av vetedegstonerna. Tyvärr har jag bara drygt 10 liter av den, men jag ska se till att brygga en ny sats på jästkakan så småningom.
Mest frågetecken kände jag kring sats 3, som hade en hel del märkliga estrar med drag av jordgubbar vilket för övrigt en av deltagarna uppskattade. Däremot hade den inga spår av ättiksyra än, utan syran låg ungefär mitt emellan sats 1b och 3. Det är bara att hoppas på att estrarna bryts ner med tiden, för själv var jag inte så värst förtjust i dem, och de hör ju sannerligen inte hemma i en lambik heller.
Sammanfattningsvis så är resultaten svagt uppmuntrande. Även om ingen av satserna - möjligtvis med undantag för 2 - känns tillräckligt bra för att ingå i en gueuze, så borde samtliga - eventuellt med undantag för sats 3 - vara tillräckligt bra för att göra fruktlambik. Och även om samtliga satser framgent endast duger för detta så känns det ändå värt mödan.
Men jag hoppas att med lite förbättrade metoder kunna göra ännu bättre lambik framöver. Framförallt är det två steg som jag tror kan bidra till detta:
- Att tillsätta alla mikroorganismer från början, vilket inte var fallet med sats 1-3
- Grumlig mäskning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar