Bland mina första 100 brygder har det blivit en hel del dubbel-ipor - närmare bestämt fem stycken - men ingen av dem har jag varit riktigt nöjd med. Ett skäl till detta kan ha varit en tendens till att försöka skapa lite "nischade" versioner, exempelvis med enbart nyzeeländsk humle, eller enbart med humlesorter som börjar på C eller med en blandning av humle från hela världen.
Denna gång ska jag enbart fokusera på att det ska bli en god dubbel-ipa. Sedan tidigare har jag fastnat för att vara renlärigt västkustsk och använda 100 % ljus basmalt. Vidare blir det WLP 001 som jäst i stället för min trotjänare US-05, samt vattenbehandling med gips.
På humlefronten blir det centennial och amarillo för citrus- och tallbarraromer, columbus för sina speciella parfymiga och lite råa toner, samt den ganska nya australiensiska humlesorten galaxy som bidrar med tropiska frukter. Samtliga dessa är högalfasorter och kan användas som bitterhumle, och detta är ett fullt medvetet val för att kunna använda sorterna på ett helt likvärdigt sätt och på så sätt få ett enklare recept. När jag nedan skriver enbart "humle" så avses alltså en blandning i lika stora delar av de fyra ovan nämnda humlesorterna.
Data:
- Satsstorlek 20 l
- OG 1082
- FG 1012
- Abv 9,2 %
- IBU >100
- SRM 4
- 7 kg pale ale-malt
Humle:
- 60 g humle i 60 minuter
- 100 g humle i 20 minuter
- 140 g humle i 2 minuter
- 100 g humle, torrhumling
Jäst:
- vid 19 C i 7 dagar
- vid 21 C i 5 dagar
- vid 3 C i två dagar (kallkrasch)
- Vattenbehandling med 6 g kalciumsulfat, tillsatt innan koket
- Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter före kokslutet
- Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/
Lite halvgrumligt gyllengul, halvstort vitt skum. Jag hade hoppats att kallkraschningen skulle ha bidragit med lite mer klarhet, men tji fick jag.
Tydligt fruktig humle-arom med persikor, mandarin samt en del parfymliga tallbarrstoner. Medelstor kropp, måttlig kolsyra. Torr med en rejäl och markerad beska.
Jag är väldigt nöjd med beskan och avsaknaden av alkoholiska toner. Hade dock önskat lite mer tryck i humlearomen.
Fabrikörn vs. Hardcore IPA:
Det dräller inte av dubbel-ipor på systembolaget direkt, men en sort finns i alla fall kontinuerligt i välsorterade butiker: BrewDog Hardcore IPA. Den tillhör inte mina absoluta favoriter i changern, men det är en stabil dubbel-ipa i östkuststil, där det senare innebär att den innehåller ej försumbara mängder karamellmalt.
Fabrikörns dubbel-ipa verkar ha mörknat sedan sist; den framträder nu snarare som orange, fortfarande rejält grumlig dessvärre. Hardcore är visserligen ännu mörkare, nästan åt kopparhållet så det kanske är belysningen som är lite sämre. Hardcore är helt klar och har dessutom ett lite tjockare skum, så den vinner klart på utseendet.
Vad gäller aromen domineras Fabrikörns av tropiska frukter, tallbarr och citrus, medan Hardcore förutom detta kompletterar med en kakig maltighet och lite karamelliserat socker, samt en väldigt parfymig humleton som jag misstänker härrör från generösa mängder av columbushumle.
Munkänsla och beska är likvärdiga, Hardcore är något sötare.
Hardcore vinner detta främst på lite bättre humlearom, även om jag tycker columbushumlen dominerar lite för mycket. Den skulle även vinna på att tona ner maltigheten en aning enligt min mening.
Fabrikörn - Omvärlden 18-19 således.
Nu har jag smakat min flaska av detta öl!
SvaraRaderaKändes verkligen som en riktigt fruktigt västkust DIPA. Här var det bara humlesmaker rakt av! Skall man bedöma ölet efter sin stil (jag gillar mer östkust DIPA) så skulle det kanske kanske vara mer smak, arom och torrhumling, men det är svårt att säga nu när ölet är såpass gammalt. Däremot så var det för lite kolsyra i denna vilket kan vara en anledning till att humlesmaken och aromen inte lyfter till 100%. Men ölet hade lika gärna kunnat vara en DIPA inköpt på systemet så jag tycker att du absolut skall vara nöjd med detta öl!
/Peter