söndag 4 december 2016

Om acetaldehyd



För fullständighets skull blir det ett inlägg om den sista av de vanligaste oönskade ölmolekylerna: acetaldehyd. Detta ämne är arommässigt något svårbeskrivet; ofta görs jämförelser med gröna äpplen, men jag uppfattar den snarare som någon slags allmän fruktighet med inslag av björnklister. Till skillnad från DMS och diacetyl så har jag aldrig fått provsmaka något "facit" för acetaldehyd*. Men den smak som jag associerar till acetaldehyd har jag korroborerat med andra kunniga personer, så jag känner mig ändå rätt säker. Oavsett vilket så är nedanstående text inte på något sätt avhängigt detta.

Den primära källan till acetaldehyd är jäsningsprocessen där acetaldehyd bildas som en mellanprodukt som ombildas till etanol med hjälp av enzymet alkoholdehydrogenas i processens sista steg. En viss del av denna acetaldehyd kommer läcka ut ur cellen och hamna i ölet. Så länge som det finns aktiv jäst i ölet så finns det möjlighet för jästen att absorbera acetaldehyd och omvandla till etanol. Precis som för diacetyl så kan höga nivåer av acetaldehyd även uppstå som en följd av infektioner. I avsaknad av andra infektionsindikationer är det nog jäsningsprocessen man ska rikta in sig på.

Faktorer som påverkar halten är dels sådana som är kopplade till dålig utjäsning; för lite jäst, jäst i dåligt skick, för lite syresättning, för tidiga omtappning eller sänkning av temperaturen. Å andra sidan kan även faktorer som ger en alltför kraftig initial jäsning påverka; för mycket jäst, för mycket syresättning, och framförallt för hög initial jästemperatur. I ett experiment med WLP001 som refereras till i boken "Yeast" så steg halten från 10 ppm vid jästemperaturen 19 C (vilket är detekteringströskeln) till 150 ppm vid 24 C. Mina egna erfarenheter (och experiment) med US-05 ger inte stöd till ett så påtaglig temperaturberoende**, men detta kan ändå vara värt att ha i åtanke. Jäser man i den svalare delen av spektrat kan det som vanligt vara klokt att höja temperaturen på slutet för att hålla jästen igång och förbättra chansen att så mycket acetaldehyd som möjligt konverteras.

En annan faktor som talar till hembryggarens nackdel är att jäsning i hink tenderar att främja produktion av såväl estrar som acetaldehyd jämfört med trycksatta cylindrokoniska tankar. Detta var den tydliga genomgående skillnaden när några hembryggare genomförde ett klonförsök för två år sedan.

Den sista viktiga faktorn som inte går att komma undan är oxidering. Detta kan dels ske via fritt syre efter jäsning men även av bundet syre från varmvörtsoxidering. Personligen tror jag inte acetaldehyd är det främsta oxideringsrelaterade problemet att bekymra sig för.

Slutligen skulle jag vilja tillägga att låga men ändå kännbara nivåer av acetaldehyd inte enbart behöver vara negativt. Vid exempelvis saisonjäsning i varmare temperaturer tycker jag mig få ganska tydliga toner som skulle vara ett mindre önskvärt distraktionsmoment i en ipa. Men i en saison kan den ge ett positivt bidrag tillsammans med estrar och peppriga fenoler. Acetaldehyd sägs också vara en beståndsdel i vissa vita viner.

* I skrivande stund upptäcker jag att Aroxa har lagt till acetaldehyd till sina aromer. Det får kanske bli en ny Aroxa-provning snart därmed.  Intressant nog så beskriver Aroxa acetaldehyd som - förutom gröna äpplen - emulsion paint. Jag vet inte exakt vad det är eller luktar, men jag associerar acetaldehyd lite med den vattenfärg man kluddade teckningar med som barn.
** Å andra sidan vet jag förstås inte exakt hur tydligt 150 ppm märks.

5 kommentarer:

  1. Ett lätt sätt att få acetaldehyden att krypa fram är att låta ett glas/en öppnad flaska öl stå en-två dagar framme. Det går oväntat fort att komma upp i märkbara nivåer.

    En viktig aspekt är att acetaldehyd är vad man tror är det som framkallar alkoholrelaterad cancer. Att dricka acetaldehyd är antagligen lika lite farligt som att dricka alkohol i sig när det gäller de organ vi oftast tänker på (levern m.fl.). Alkoholen blir ju acetaldehyd i kroppen ändå. Men, munhåla, hals och strupe (och mage?) blir extra utsatta, antagligen eftersom koncentrationen ökar (rent öl jämfört med blod och öl). Det är i princip här man lyckats påvisa sambandet mellan alkohol och cancer (det är relativt få organ där man faktiskt gjort det). Om man nu bryr sig om sånt.

    En liten fråga: varför skulle acetaldehyd öka vid för tidig omtappning? Det här är ett påstående jag själv hittat någonstans och trott på, rent av använt för att förklara vad som hänt i min öl, men som jag kommit att ifrågasätta eftersom jag inte hittat något om det som faktiskt backar upp det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att för tidig omtappning kan ge fler jäsbiprodukter och sämre utjäsning beror på att man avlägsnar ölet från kontakt med en massa aktiv jäst i översta lagret. Det är inte konstigare än så. Sedan hur stor effekten är kan man förstås tvista om. Förmodligen är det mest för högflockulerande jäst som det kan ha betydelse.

      Radera
    2. Aha. Du menar krausen? Eller jästkakan på botten? Att plocka bort krausen görs ju vid skördning av jäst, och tömma bottensats görs i cylinderkoniska jäskärl. Då borde båda dessa procedurer påverka slutresultatet [negativt], vilket jag sett folk hävda inte är fallet. Kanske har de fel?

      Argumentet med högflockande jäst låter troligt, att det skulle vara så lite celler i suspension på varje given tvärsnittsarea ovanför botten. Samtidigt undrar jag hur effektiv flockad jäst verkligen är. Min uppfattning, kanske felaktig, är att den givit upp lite på livet om den väljer att flocka. Inte död alltså, utan bara vilande. Någon idé?

      Radera
    3. Nej det var jästkakan det gällde eftersom det var omtappning vi diskuterade. Att toppskörda jäst är säkert inget problem då det så tidigt i jäsningen finns gott om aktiv jäst i suspension.

      Att flockad jäst automatiskt skulle vara inaktiv stämmer inte, så länge den har kontakt med ölen så kan den bidra till jäsningen. Står om det i "Yeast" bl.a.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera