SHBF:s domarutbildning

Domarjävlar under utbildning.

En för mig återkommande dröm är att jag är tillbaka i skolan. Det är ingen regelrätt mardröm utan snarare lite allmänt jobbig variant där jag alltid har missat göra någon hemuppgift eller glömt att plugga till en tentamen eller liknande. Det är alltid skönt att vakna upp efteråt vilket är något konstigt eftersom jag egentligen trivdes ganska bra i skolan (förutom en svacka under andra året i gymnasiet) och presterade relativt väl.

I helgen var det dock dags att sätta sig i skolbänken igen när tre ytterst trevliga, duktiga och positiva medlemmar ur SHBF:s domarkommitté hade åkt ner till Göteborg för att hålla en extrainsatt domarutbildning. Ackompanjerat av årets första storm satt ett trettiotal deltagare åtta timmar vardera på lördagen och söndagen och ömsom lyssnade på visdomsord och ömsom provade öl på längden, tvären och bredden. Alltihop i en trevlig mix som måhända var aningen mastig totalt sett.

Teoridelen handlade dels om bryggeriprocessens och råvarornas påverkan på ölets smak, något som kanske inte bjöd på så mycket nytt för egen del. Därutöver ägnades mycket tid åt hur man ska bedöma öl gentemot en typdefinition, hur mycket poäng som skall dras av för olika typer av avvikelser, och hur man fyller i ett domarprotokoll. Detta var mer lärorikt för egen del även om det blev lite väl mycket upprepningar emellanåt.

En klar fördel var dock att de teoretiska momenten varvades med ölprovningar. Vi fick exempelvis prova öl med diverse bismaker såsom DMS och diacetyl, och det märktes ganska väl att många har svårt att skilja båda dessa från vanlig pilsnermaltsmak respektive karamelliga eller kolaaktiga maltsmaker. Personligen har jag väldigt svårt att upptäcka DMS och är även relativt okänslig för diacetyl. Möjligen är jag också lite mer skeptisk till min egen förmåga än somliga. Vi fick även prova oxiderade öl samt öl med aceton och ättika i.

Mycket tid lades på att göra faktiska bedömningar av öl mot en typdefinition och att fylla i protokoll. Det diffade en hel del bland deltagarna, men sammantaget så var det ända ganska vettiga omdömen som gavs. Detta moment gjorde att man fick en del respekt för svårigheten att vara öldomare och betygsätta ett öl mot en typdefinition. För det första måste man släppa alla förutfattade meningar om en öltyp, vidare måste man också försöka bortse från olika personliga preferenser. Slutligen måste man upptäcka sådant som saknas i ölet och sådant som inte borde vara där, samt dra av lämpliga poäng för dessa brister. Personligen var jag ganska nöjd med min förmåga att hitta bristerna i ölen, men jag har en del jobb att göra med att kalibrera mina poängavdrag.

Det allra bästa med kursen var flera "slamkrypare" som slängdes in i provningarna. Trots att jag kände till att det skulle kunna komma öl med färgämnen tillsatta gick jag rakt i fällan och trodde mig hitta rostade aromer i vad som sedan skulle visa sig vara en vanlig sketen Sofiero. Även om man kanske inte riskerar att råka ut för detta i praktiken som öldomare, så är det ändå tydligt hur man kan låta sina förväntningar påverka hur man uppfattar smaker. När sanningen avslöjades insåg jag att det istället var någon slags jordighet eller liknande jag hade upplevt.

Något jag tyckte saknades var en problematisering av begreppet öltyp, något jag själv har brett ut mig kring tidigare. Det är viss skillnad på de relativt väl avgränsade öltyper som finns i SHFB:s öltypsdefinitioner och de mer luddiga kategorier som finns i världen utanför. De lite mer strikta definitionerna har främst sin poäng i domartävlingar såsom SM i hembryggd öl eller diverse festivaltävlingar där bryggare lämnar in bidrag i kända klasser. Att använda dessa definitioner för att bedöma diverse kommersiella blir dock rätt konstigt då dessa bryggare knappast bryr sig om att efterlikna någon given specifikation. Däremot kan man förstås betygsätta kommersiella öl enligt SHBF:s standarder av pedagogiska skäl, vilket också gjordes flera gånger under kursen. Dock kunde man kanske påpekat att det inte har så stor relevans utöver just den pedagogiska poängen. Detta kan man förvisso hävda är självklart, men kanske var det någon kursdeltagare som gick därifrån och trodde att Baron Trenck är en misslyckad tjeckisk pilsner enbart för att den ligger på en för hög alkoholhalt.

Inför kursen trycktes det hårt på att man förväntades gå kursen med ambitionen att bli öldomare och inte bara för att förkovra sig. Första kursdagen fick alla deltagare presentera sig kort och förklara varför man gick kursen, och halvt på skämt förkunnades det att det rätta svaret var "för att bli öldomare". Vilket de flesta också - halvt skämtsamt - sa, och för egen del var det väl bara halva sanningen. Mitt främsta skäl var nog att få lära mig något, men samtidigt har jag ändå som ambition att bli certifierad domare och i viss mån hjälpa till med att döma öl i olika sammanhang. Tyvärr missar jag tentan i början av mars, så vi får se var det hamnar. Och så var det ju den där drömmen.