Amylases sommarölsträff 2012

Förra lördagens eftermiddag tillbringade jag i Fräntorps Folkets Hus med att prova andra hembryggares alster. För bilder och resultat, se föreningen Amylases hemsida. Jag brukar normalt stå över detta event, främst på grund av den lite märkliga tiden; jag är inte så sugen på att hinka bärs mellan klockan 12 och 16 en strålande sommardag. Men i år hade jag ju bryggt en öl med humlesorten summer, och då kände jag att jag var tvungen att ställa upp. Vädret blev till slut ganska halvdant, så jag missade väl inte så mycket.

Som jag hade väntat mig blev det en ganska blygsam placering för egen del. Mitt bidrag fick mycket beröm för att vara välgjort och lättdrucket - "en perfekt sommaröl" - men humlearomen var alltför diskret för att den skulle kunna hävda sig. Detta förstärktes nog dessutom av att ölen före mig i nummerordningen var en humlestinn veteöl från Drakenbryggarna Rick, Tomas och Magnus.

Generellt sett var det en ganska hög och jämn nivå på ölen, och de fåtal öl som jag vaskade var snarare av typen inte helt lyckade experimentöl, bland annat ett öl jäst med kronjäst och ett annat med Brettanomyces. Det sistnämnda i kombination med att det luktar lite skumt i skrivande stund från min egen brettanomycesjäsning känns lite oroande. Jag tror dock att det var en annan art av Brettanomyces som hade använts.

I övrigt var det som vanligt ganska många vad jag kallar "mellanmjölksöl". Med det menar jag någon slags Pale Ale, mörkt bärnstens- till kopparfärgad från generösa mängder specialmalt (gärna många sorter), måttlig humlearom och beska, ofta från en blandning av huvudsakligen engelska humlesorter med en liten skvätt Cascade eller liknande. Detta är en slags öl som jag tycker måste vara ytterst välgjord för att vara intressant, och det var bara "Summer real ale" (#20) som riktigt föll mig i smaken. Den kändes som kommen direkt från de brittiska öarna med sin fräscha malt- och jästfruktighet och pigga träiga brittiska humlearomer. Den var en het medaljkandidat för mig men hamnade till sist precis utanför min topp tre-lista.

I stället gick min tredjeplats till den slutliga vinnaren, den ovan redan omnämnda "Drakens Hopfenweizen" (#2). Jag hörde någon lakoniskt konstatera att "det är alltid ett välhumlat öl som vinner", och det ligger förvisso mycket i det. Samtidigt är gänget bakom Drakens humlestinna öl väldigt skickliga på just detta, så det är väl upp till oss andra att utmana dem med att göra andra ölstilar lika bra. Och i år tyckte jag faktiskt att det var två som hade lyckats med detta.

Min nummer två var också ett tyskt veteöl i grunden, fast smaksatt med hallon. Det var både ett mycket vackert och uppfriskande öl med en fräsch och lätt syrlig hallonton. Jag pratar alltså om "Red summer" (#9) av Martin Jonsson. Tyvärr fick han nöja sig med en något orättvis elfte plats.

Alltför underskattad var även min vinnare "Brett och Råger" (#12), som var bryggd av Daniel Rutgersson och Patrik Johansson, grabbarna bakom det inte helt lyckade brettölet. I detta öl hade man först jäst med någon vanlig (belgisk?) jäststam, för att därefter tillsätta bottensatsen från Fantôme- och Kriek de Ranke-flaskor. Resultatet var en underbart fruktig, torr öl med en mjuk och behaglig syra. Det optimala sommarölet helt enkelt.