Står det något mellan raderna?

 

Älskning, var står parfymen?

Är inläggsrubriken ett exempel på Betteridges lag? Bara nästan. Det hela utgår från ett FB-inlägg som jag såg i mitt flöde för några år sedan med rubriken "Det står inget mellan raderna". Det var skrivet av någon bekants bekant som refererade till en klok gammal svensklärare från sin barndom som hade drivit denna tesen.

Naturligtvis insåg denna lärare att det ibland står saker mellan raderna. Typiska exempel på texter där detta snarare kan vara en stor poäng är poesi respektive diplomati. I det sistnämnda fallet kan det vara fördelaktigt att uttrycka sig tvetydigt så att båda parternas läsare kan hitta en tolkning som är tillfredsställande. Ytterligare ett exempel är i totalitära stater där människor hittar olika sätt att uttrycka kritik och missnöje mellan de politiskt godkända raderna.

Lärarens poäng var dock att man i normalfallet ska utgå ifrån att det inte står något mellan raderna. I stället ska man försöka tolka det som faktiskt står så gott det går. Naturligtvis kan man stöta på meningar och formuleringar som är oklara och då får man försöka tolka det som står efter bästa förmåga. Men att leta efter dolda meddelanden är vanskligt, och risken är att det blir ens egna förutfattade meningar som slår igenom.

"Så du menar att..."

Det här en alltför vanlig replik, och alltid lika irriterande. För man kan kallt räkna med det som följer inte alls är vad man skrev och således inte heller vad man menade. Det är dock aningen bättre än att bara klampa på och utgå ifrån att den felaktiga tolkningen var korrekt. I det förra fallet kan man ju nämligen svara med ett kort "nej".

Oavsett är det alltid irriterande när någon läser in saker som inte alls följer av det som skrevs eller sades. Naturligtvis kan det hända att något är oklart eller tvetydigt, men det bästa är i det fallet att helt enkelt be om ett förtydligande.

Ett ganska flagrant exempel på detta var en FB-diskussion där någon gjorde en stor grej av påståendet att jäst inte kan förökas i mer än X generationer. Olika varianter av påståendet förekommer visserligen i hembryggningsgrupper, där X brukar anges mellan 10 och 20 ungefär. En extrem variant av påståendet att det skulle vara omöjligt över huvud taget är förstås helt orimlig, vilket också var vad vederbörande försökte göra sig lustig över.

När jag påtalade att inga seriösa källor påstår detta hänvisade han till boken Yeast. Eftersom jag äger boken var det lätt att kolla att författarna uttrycker sig betydligt mer försiktigt. Men det bet föga, och det hela slutade med att han lämnade gruppen.

"Jag menar ju egentligen..."

Det här kan man få riktat mot sig när man argumenterar mot det som andra faktiskt säger. Och det kan jag normalt ha betydligt mer överseende med. Ofta handlar det om en retorisk reträtt för att slippa erkänna att man har fel. Ett närliggande - men mer problematiskt - fenomen är Motte & Bailey.

Någon gång har jag dock råkat ut för att det framförs som en anklagelse; att jag borde läsa mellan raderna och argumentera mot vad vederbörande faktiskt menar. Och då slår jag bakut. Det är inte upp till mig att försöka gissa vad någon egänckligen menar. Skriv vad du faktiskt menar.

Slutligen kan det vara värt att åter säga något om när det som faktiskt sägs är otydligt. Som jag redan påpekat är det bästa att helt enkelt fråga. Om det inte är möjligt och man tvingas att försöka tolka vad som avses finns det en del föreslagna strategier. En del hävdar att man ska välja en så välvillig tolkning som möjligt. Det kan förstås tyckas sympatiskt och etisk lämpligt, men rent epistemologiskt tycker jag det är lika tveksamt som att välja en ofördelaktig tolkning. I stället bör man fokusera på vad som är den mest rimliga tolkningen, och gärna vara öppen för flera tolkningar.

Slutligen, det bästa är förstås att vi hela tiden skärper oss och försöker uttrycka oss så klart som möjligt, samt läser vad andra skriver under utgångspunkten: det står inget mellan raderna!