Några obskyra klassiska pärlor - del 1

 

Några mörka pärlor.

Nu är det dags för en ny serie inlägg. Som namnet antyder kommer det komma åtminstone ett inlägg till i samma kategori. Sedan får vi se, det beror lite på intresset (antal  visningar) och annat.

Jag har redan skrivit ett antal inlägg som inte har med ölbryggning att göra över huvud taget. Jag lägger dem alla i kategorin Något helt annat, och återkommande teman har varit musik, matematik och Göteborg. Denna serie hamnar i första kategorin och kretsar kring mindre kända klassiska stycken som jag tycker borde lyftas fram och spelas mer. Det kan vara ett stycke från en relativt okänd kompositör eller ett okänt verk från en mer känd dito. Eller en mix. 

En inspirationskälla är Youtube-kanalen Symphonius Rex som just lyfter fram sällan spelade verk från okända kompositörer. Jag har ett par potentiella stycken därifrån. Även P2-programmet och podden Mästerverken har varit en inspiration, även om jag inte kommer ta något stycke från deras inslag. Den största källan att ösa ur har dock varit stycken jag har hört antingen live på Konserthuset i Göteborg* eller live-inspelningar på Youtube.

Jag har begränsat mig till enstaka stycken av längd ungefär 10-20 minuter, med några undantag av längd uppåt 30 minuter. Det är nästan uteslutande orkesterstycken, ibland med kör och/eller solister. Jag kommer rekommendera Youtube-videor i stället för inspelningar på Spotify eller liknande. Ibland är dessa videor baserade på en mixad inspelning, ofta med ett partitur där man kan följa med, något jag själv tycker är käckt. Men det blir oftast diverse inspelningar av konserter.

Jag har en lång lista på kandidater, men vi börjar beta av fem stycken som man kan lyssna på under julledigheten.

Gustav Holst - The Hymn of Jesus

Holst är mest känd för Planeterna, som blev något av en one hit wonder. Vilket retade Holst något oerhört som tyckte att han hade skrivit åtskilligt med musik som var bättre. Efter att ha lyssnat runt lite så kan jag ge honom delvis rätt; han skrev mycket annan fantastisk musik som är värd att spelas mer. Men jag tycker att planeterna är det bästa av det jag har hört. Och det näst bästa är det han skrev direkt efter Planeterna: The Hymn of Jesus.

Detta är inte ett typiskt sakralt verk utan är baserat på en apokryfisk text i den gnostiska traditionen av kristendom. Den fokuserar på Jesus som en lärare snarare än en frälsare. Detta är ett skäl till att verket historiskt inte har framförts så ofta. Klassiska kristna är överrepresenterade bland körsångare, och gnosticismen är rätt kontroversiell bland dessa. Ett annat skäl är kombinationen av en gigantisk uppsättning och styckets längd. Man behöver rigga en stor orkester samt en dubbelkör plus en mindre diskantkör, för ett stycke som bara varar drygt 20 minuter.

Men under dessa 20 minuter levereras en massa bra musik. I synnerhet gillar jag första halvan fram till och med "To you" med dess fantastiska halvtonsdissonanser. Därefter blir det lite mer transportsträcka fram till slutet. Man känner igen en del musikaliska grepp från Planeterna, men det finns också en del nyskapande. Och det är mer fokus på rytm, exempelvis i avsnittet "The dance" som mixar taktarterna 5/4 och 5/8.

Det finns inte jättemånga inspelningar, men en bra är denna. Vad gäller live-inspelningar är det ännu magrare, det enda jag har hittat är från en universitetsorkester. De gör en habil instats, men man inser att det här inte är ett enkelt stycke att få ihop.

John Adams - My father knew Charles Ives

John Adams är en av de mest framförda nu levande kompositörerna. Därför är det måhända lite tveksamt att ha med honom på den här listan. Men jag tror ändå att det här stycket är en av hans mindre spelade. De vanligaste är nog Shaker loop, Harmonium och Harmonienlehre.

I september fick jag det stora nöjet att se honom dirigera ett par av sina alster på konserthuset i Göteborg, tillsammans med verk av Stravinsky och Debussy. Han framförde dock inte ovanstående stycke utan en nyskriven pianokonsert samt ett stycke ur operan Nixon i Kina.

My father knew Charles Ives är baserat dels på John Adams beundran av nämnda framåtblickande kompositör, som han hade som förebild. Det förekommer också rena citat, exempelvis från Den obesvarade frågan. Men det innehåller också typiska John Adams-egenarter, som hans tydliga repetetiva rytmiska figurer. Det är en bra introduktion till hans konstnärsskap, även om de övriga nämnda styckena ovan fungerar lika bra. Här är en inspelning med partitur.

Ferrucio Busoni - Berceuse elegiaque

Ferrucio Busoni är en relativt okänd kompositör, och hans kanske mest kända verk är hans pianokonsert som är en riktig best, i synnerhet för pianisten. Men min favorit är hans Berceuse som jag hörde med Göteborgs Symfoniker under ledning av Barbara Hannigan för några år sedan.

Ordet berceuse betyder "vaggvisa", och ibland förekommer tillägget "för en döende moder" i titeln. Och det finns onekligen en stundtals olycksbådande ton i stycket. Men det är samtidigt läckert med de typiska halvtonala harmonierna som började dyka upp i början av nittonhundratalet.

Ett bra live-framträdande ges här, i den fantastiska konsertbyggnaden i Amsterdam. Att dirigenten ser lite halvläskig ut bidrar lite extra till den lätt kusliga stämningen. När gong-gongen slår ut stycket är det svårt att inte tolka in vilken typ av avslutning det symboliserar.

Bohdana Frolyak - Adagio in memoriam av Myroslav Skoryk

Det här är ännu ett stycke som jag hördes framföras av Göteborgs Symfoniker, mer bestämt under våren 2024. Den ukrainska dirigenten Oksana Lyniv besökte besökte Göteborgs konserthus med ett program som främst bestod av Rachmaninovs tredje pianokonsert och Schumanns Rhensymfoni. Men konserten inleddes med ovanstående stycke.

DN:s recensent avfärdade det som "neoromantiskt och inte särskilt intressant". Jag kan visserligen hålla med om beskrivningen rent principiellt, men i mina öron var det en angenäm upplevelse. Det är inte särskilt lätt att skriva den här sortens vacker musik utan att det blir smetigt, men det tycker jag kompositören lyckades med väl i detta fall. Jag kan inte låta bli att höra vissa likheter med Mahlers Adagietto. 

Möjligen kunde stycket ha varit fem minuter kortare; det känns inte riktigt som materialet håller för 16-17 minuter. En bra live-inspelning från Lviv finns här, även om jag tycker göteborgsymfonikernas var snäppet vassare. 

Lille Bror Söderlund - Oboekonsert

Åter igen ett stycke jag har lyssnat på i Göteborgs Konserthus, denna gång så sent som i höstas. Det var i samband med en konsert där orkestern skippade dirigenten och leddes antingen av förstaviolinisten, eller i detta fall av solisten. Det krävde inte alltför avancerad musik, i synnerhet inte rytmiskt. Och utöver nämnda oboekonsert var det klassikern Eine kliene Nachtmusik samt någon Haydn-symfoni.

Kompositören kan knappast anses särskilt känd, i synnerhet inte utanför Sveriges gränser. Min enda bekantskap är ett kortare körstycke som jag sjöng för typ 20 år sedan. Men denna oboekonsert var en positiv överraskning, i en ganska traditionell tonal stil men med många inslag av moderna harmonier. Som extranummer gavs även Gabriels oboe av Ennio Morricone.

Eftersom det var så nyss jag lyssnade på detta har jag inte hunnit testa några inspelningar, men denna ser ut att ha seriösa namn, och denna konsertinspelning verkar bra.