Ekfatet Brasse - sjätte fyllningen

Den sjätte fyllningen och femte tömningen av Brasse ägde rum en kylig majlördag för några veckor sedan. Uppslutningen blev relativt god, och arbetet fortgick effektivt så att vi efter förrättat värv kunde softa på vår lokala favoritkrog vid Redbergsplatsen: Ostindiska Ölkompaniet. Där fanns det passande men överraskande Lindemans Faro på fat, vilket inspirerade åtminstone mig att göra en Faro någon gång.

Fyllning

Här är det som vanligt inte så mycket att säga, men många hade bryggt mer än vad som behövdes, så vi har lite reserver för att kompensera för framtida spontan- eller änglauttag. Jag slapp själv att brygga denna gång, men två kilo melanoidinmalt från Humledunkel-debacklet användes av övriga. Dessutom fick jag för mig att flera hade använt oxiderad humle denna gång.

Tömning

En av Brasse-medlemmarna bor (eller bodde) i Schweiz och hade fixat 9 kg chasselatdruvor, en schweizisk vitvinsdruva. I övrigt kläcktes idén om att smaksätta med kaffe. Efter en del diskussioner om lämplig kaffesort införskaffades 250 g lätt- till medelrostat etiopiskt kaffe från rostaren Per Nordby. Sedan blev det förstås också en rejäl del renodlad lambik också. Mer exakt så blev fördelningen

• 30 l med chasselas-druvor
• 20 l med etiopiskt kaffe
• 50 l rent

Bedömning

Här kommer jag lägga upp smakbedömningar allteftersom de olika versionerna utvecklar sig.
Druvvarianten får förstås vänta ett par månader tills den har tappats på flaska.

Grundölet

Förutom en lätt THP-puff i eftersmaken så är det åter en fantastiskt god lambik vi har lyckats få till. Ett tag luktade det rejält med svavel* med det har vädrats bort helt och hållet. I stället dominerar fruktiga aromer, uppbackat av en del mer rustika toner och lätta fataromer. Syran håller sig på mattan, och en tydlig beska finns där också. Om några månader kommer ingen THP kunna skönjas och då kommer detta vara en fantastisk suröl. Det finns goda chanser för SM-medalj även nästa år.

Uppdatering 2020-03-20: Lite sent på bollen här, men mycket riktigt har den här utvecklat sig fint precis som jag hoppades. All THP är borta, syran är behaglig, och det är fruktigt och fint med en lätt fatton. Det blir definitivt ett SM-bidrag.

Kaffeversionen

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av kaffevarianten, men framförallt såg jag framför mig en bajsvattenliknande vätska. Färgen är dock bara marginellt mörkare än den rena varianten, kanske beroende på den korta kontakttiden på ett par dygn. Kaffearomen är också minst sagt diskret, och frågan är om man hade gissat kaffe i ett blindtest. I övrigt har den förstås ärvt alla tonerna från grundölet, inklusive THP. Ett gott suröl således, men lite tydligare kaffearom hade inte skadat. Jag är ju allmänt för försiktighet i smaksättningar, men om jag skulle göra om detta skulle jag nog dubbla mängderna.

Chasselasversionen (2019-07-26)

Endast två månder senare har druvorna fått gotta sig med Brasse-ölet tillräckligt, upptappning skett, och det är dags för ett första kolsyrat provsmak. Färgen är i stort oförändrad tror jag. Däremot finns ett tydligt druvigt inslag, med toner av blommor (fläder?) och en del tropisk frukt. Tyvärr kommer det en hel del THP i eftersmaken, vilket leder till ett svårt dilemma. Lagra bort THP och därmed tappa den druviga fräschören, eller dricka nu och försöka bortse från den mjöliga tonen i eftersmaken? Under årets varmaste dag (33 C) satt den som ett smäck i alla fall.

Uppdatering 2020-03-21: Även denna har blivit av med all THP. Tyvärr har den också tappat lite av druvtonerna, men de finns fortfarande där. Överväger att skicka in till SM.