Brewskival 2017

Lite suddigt såhär efter några timmar på festivalen, men det är i alla fall en medlem i Dugges-klanen på bilden.

Det kändes nästan som att festivalen började redan på Helsingborgs Centralstation. När jag anlände strax innan 12-slaget på lördagen* så märkte man direkt att det var en massa andra festivalbesökare där; på tröjorna, på snacket. Jag stötte på en ur Amylase som delade en del erfarenheter från fredagen om enorma köer till insläppet, pollettköpet och till maten. Jag bestämde mig därför att ta en lunch på Bishop Arms Marina. Det var nog ett klokt beslut. När jag en timma och en halvlång promenad senare anlände till festivalområdet så var köerna till insläppet och polletterna försumbara, medan matköerna ringlade sig långa under nästan hela dagen.

Man kände direkt att det var en välorganiserad festival där allt flöt på fritt trots att det var mycket folk. Det enda som saknades var någon slags garderob men det löste jag genom att lägga in min axelväska hos Gbg Soda. Det var allmänt relativt gott om plats och jag lyckades till och med hitta en plats hos några bekanta vid ett av de många borden i tälten. Man behövde dessutom sällan trängas eller köa för att köpa sin öl.

Ölen ja, de höll genomgående god klass även om de generellt serverades väl kalla. Rent bryggtekniskt var det mesta felfritt, även om Poppels hade en saison som fullständigt skrek acetaldehyd vilket är extremt ovanligt för ett så stort och etablerat bryggeri. Även 7 Fjell utmärkte sig enligt uppgift med en vinägerbomb. Sedan fanns det ett antal öl som var tveksamma rent konceptmässigt, men dessa lyckades jag undvika att köpa för egen del och fick i stället smutta ett par gånger från mina bordsgrannars smakprov.

Vad gäller de bra ölen så var föga överraskande neipa den stora trenden. Jag provade väl knappt tio stycken och förutom en som doftade och smakade väldigt grön-färsk-humle-ur-påsen så var de samtliga goda även om jag kan tycka att de kan bli lite kletiga och skulle behöva stagas upp med lite mer beska. Det mest heta bryggeriet därvidlag - Trillium - hade tyvärr ingen ipa på under lördagen men i stället fick jag prova deras utmärkta kaffeporter. Suröl fanns det också en hel del. Mycket var lite småtrista lactosurisar med diverse smaksättningar, men Black Project hade en rikigt schysst pedio-suris som hade Fantômes fruktighet men en mer distinkt syra. Riktigt bra.

Det mest överskattade öl jag provade tyckte jag var Cigar City Marshall Zukov som kändes som en helt helt finesslös impstout där bryggaren bara hade vräkt ner kopiösa mängder rostad malt. Mest underskattat var kanske Nynäshamns alla självrunna lageröl i klassisk stil som jag återvände till flera gånger. Fast de kanske inte var så underskattade ändå, ty faten byttes ut i rask takt. Väldig gott var det i alla fall, bara snäppet under de bästa Franken-bryggarna.

Efter 4-5 timmar på festivalen hade några av oss besökare tröttnat och drog in på stan för att äta något rejält. Flera av de hetaste ölställena besöktes, men tyvärr var ett återkommande tema öl i dåligt skick och med olika grader av fatinfektioner. Vi avslutade på festivalens efterfest på en hipp krog i Norra Hamnen, och där var ölen (rester från festivalen?) i toppskick igen.

Jag hörde rykten om att festivalen framgent kommer hållas vartannat år. Oavsett vilket så kommer jag troligen dyka upp nästa gång det är dags. Datumet känns helt rätt, det är en kort tågresa från Göteborg, och ölen håller toppklass, vad mer kan man begära?

* Eller "sunny day" som det heter på brewsiska. Det var inte direkt jättesoligt, men regnet höll sig undan i alla fall.