I Edinburgh

De senaste åren har jag gett upp försöken att våldsgästa midsommarfester ute i skärgården. I stället har jag valt att göra små helgutflykter till diverse metropoler tillsammans med en vapendragare. Valet av resmål styrs ofta av vad som är billigt och smidigt att åka till från Göteborg, och i år föll valet på Edinburgh i skarp konkurrens med Amsterdam.

Den skotska huvudstaden är känt för en massa saker; sitt mäktiga slott som tronar över staden, sin välbevarade stadskärna med medeltida och gregoriansk arkitektur, sin historia, sina universitet och sina kulturevenemang. Den är också känd för att vara en av de pubtätaste städerna. Och pubarna höll allmänt väldigt hög klass enligt mitt intryck. Man kunde i princip gå in på valfri pub och hitta minst ett halvdussin casktappar, ofta med ett varierande lokalt utbud. Detta kombinerades ofta med ett gäng reguljära kranar, ibland med lite modernare ipor och liknande. Ölen på cask var nästan uteslutande i gott skick, enda anmärkningen jag kan komma på är att de ibland serverades för varma.

Vad gäller själva caskutbudet så var det nästan uteslutande vanliga bittrar även om de ibland marknadfördes som "golden ale", "blonde" eller "ipa". En annan generell trend var att många öl hade en tydligt kalkig ton, vilket tyder på höga karbonatnivåer. Detta borde i så fall främja bryggandet av mörka öl, och i synnerhet porter och stout. Dessa var dock ganska ovanliga, vilket i ännu högre grad gällde förment skotska mörka maltiga öl. Om detta berodde på årstiden vågar jag inte uttala mig om. Särskilt varm och svettig var sannerligen inte den skotska sommaren även om vi klarade oss undan regn.

Ville man variera med "craft beer" så fanns det ett par ställen som fokuserade på detta*. På Hanging Bat kunde man mingla med partysugna i en hipp miljö och dricka grumlighumliga öl, fatlagrade stout och smaksatta saisoner. Företrädesvis från Brew By Numbers, som rimligen måste ha haft en tap takeover nyligen. Om man tycker att den fladdrande hängmusen är för ytligt och mainstream så finns det minimalistiska Salt Horse Beer Bar mitt i gamla stan med en tillika minimalistiskt fatlista som kunde avnjutas på pinnstolar. Här nöjde vi oss med varsin tredjedelspint och gick raskt vidare till det lite märkliga underjordiska källarhaket Andrew Usher & Co. Här var sortimentet bredare och intressantare, och inkluderade dessutom en handfull casktappar. Att stället dessutom hade en av de snyggaste toaletterna jag någonsin sett gjorde inte upplevelsen sämre. Snygga toaletter hade dock inte BrewDog Bar, och så mycket annat positivt fanns inte att säga heller om det stället. Trist lokal och en riktigt usel fatlista var det bestående intrycket.

Vårt fokus låg dock på mer klassiska pubar, och sådana fanns det i stort sett i varje gatuhörn. Min favorit blev Cloisters Bar söder om gamla stan och den stora parken Meadows. Det var en traditionell pub men i en ljus och luftig lokal. Utbudet var varierat med många lokala öl på cask som ofta roterades. Dessa listades på en anslagstavla med typ, alkoholhalt, pris och ursprung. Klientelet var blandat men det kändes ändå som att detta var ett hak för lärare och kanske även studenter från det näraliggande universitet. På Stockbridge Tap precis norr om nya stan var det lite mer hippt folk kanhända men ändå trevlig stämning i en likaledes rustik men ljus lokal. Och med likaledes varierat cask-sortiment. Något mer begränsat utbud hade puben Kay's Bar i en helt död del av nya stan. Men då detta utbud inkluderade Timothy Taylors Landlord så kunde man förnöjt slå sig ner i en plyschfåtölj i en alkov i den lilla och ganska märkliga lokalen. Denna lilla udda pub får man se till att förära med ett besök om man har vägarna förbi Edinburgh, och det bör man absolut ha emellanåt.

* Ej oväntat är det dessa som toppar RateBeers topplista.