Jag börjar bli mer och mer fascinerad och intresserad av jästens roll i ölbryggningen, och har som mål att brygga fler experimentbrygder och för all del vanliga brygder där just jästen får spela huvudfiolen. Därför är det lite ironiskt att just jästen har varit den stora huvudvärken i mina senaste bryggningar. Först var det Dupontjästen som krånglade och jäste ut dåligt för mina säsongsöl (brygder 95 & 96). Och inför mina bryggningar av tjeckiska pilsneröl så satte jag en enliters förkultur på White Labs WLP 800 två dagar innan bryggdagen. På bryggdagen var det minst sagt försiktig aktivitet i E-kolven, och jag tvekade länge om jag skulle dra igång.
Men bryggning blev det, närmare bestämt en tjeckisk pilsner av den lite svagare varianten. Svetle betyder "ljus" och siffran 10 står för vörtstyrkan mätt i viktprocent socker. Just denna lite svagare variant är den som huvudsakligen dricks av tjeckerna själva, medan den lite starkare varianten 12 mest går på export.
Till skillnad från senaste bryggningen av tjeckisk pilsner så skippade jag den Böhmiska golvmältade pilsnermalten och gick på den vanliga. Eftersom proteinrast därmed inte är nödvändigt valde jag även att nöja mig med en dekoktionsmäskning i ett steg. Den stora fördelen med att bara använda ett steg är att det inte är så känsligt hur temperaturerna hamnar. Man mäskar in för sin sockerrast precis som vanligt, och sedan blir det den temperatur det blir vid utmäskningen, i detta fall lite lågt men det gör som sagt inte så mycket. Risken för att man ska hamna så högt att man riskerar extrahering av tanniner är nog väldigt liten.
Data:
- Satsstorlek 25 l
- OG 1044
- FG 1012
- Abv 4,2 %
- IBU 40
- SRM 4 (halmgul, kommer nog bli mörkare dock p.g.a. dekoktionen)
- 5 kg pilsnermalt
- 100 g ljust maltextrakt (förkultur)
- Sockerrast: 66 C
- Utmäskning: 70 C
- 20 g magnum i 80 minuter
- 50 g saaz i 20 minuter
- 50 g saaz i 5 minuter
Jäst:
- i två veckor vid 10-12 C
- i en vecka vid 21 C.
- kallagring vid 5 C i 17 dagar
- Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
- Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l
Exakt två månader efter bryggdagen är det äntligen dags för en bedömning. Jag har visserligen redan provsmakat ölet två gånger, men inte under tillräckligt lugna förhållanden för att kunna skriva ner ordentliga omdömen.
Bygelflaskan öppnas med ett hyfsat ploppande ljud, och ölet hälls upp med ett bra och stabilt vitt skum. Färgen är mellangul med bara en minimal disighet.
Gräsiga och blommiga humletoner ligger i förgrunden, med lite jästig och brödig malt i bakgrunden. Ingen smörkola. Munkänslan är lätt men inte tunn, kolsyran är mjuk. Torr avslutning med medelstor beska.
Ganska gott men den där riktigt tjeckiska känslan infinner sig inte.
Fabrikörn vs. Pilsner Urquell (6/6):
Jag har gett mig på att tävla mot Urquell förut, och det blev en ganska väntad förlust. Ej heller denna gång förväntar jag mig någon seger. Jag har redan provat dem parallellt, men då var Svetle 10 inte tillräckligt kyld så jämförelsen blev lite skev.
Den här gången är det dock två kylskåpskalla öl som hälls upp i varsin tysk sejdel. Urquell är tydligt mörkare med sin djupa gyllengula nyans, medan Svetle 10 är mörkt halmgul och aningen disig. Skummen är likvärdiga.
Urquell har en karamelligare maltarom med en tydlig smörkolaton, medan Svetle 10 har en lite enklare brödig maltprofil. Båda ölen har en skön blommig och gräsig humleton.
Urquell är snäppet fylligare, och har även aningen mer restsötma vilket den samtidigt kompenserar med lite mer bett i beskan. Kolsyran är likvärdig.
Det känns som det blev jämnare än sist det begav sig, men Urquell är ändå favoriten med sin fylligare och djupare maltsmak, samt den lite skönare beskan. Ett riktigt bra öl är det, även i filtrerad och pastöriserad form.
Fabrikörn - Omvärlden 17-18 således.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar