Fabrikörn vs. Omvärlden - svinversionen

Med en varierande regelbundenhet har jag haft några kompisar hemma på en serie ölprovningar. De är inga renodlade ölnördar men är helt klart intresserade av välgjorda och spännande (och gratis?) öl. Det är under dessa sessioner som såväl bryggeriets som bloggens namn har spånats fram, och det sistnämnda vill jag minnas när jag för sjunde gången - troligen förgäves - förklarade vad OG, FG och BU står för.

Varje provning har haft ett tema. Vi har betat av amerikanska öl, belgiska öl, veteöl, ljusa öl, svaga öl och öl i stora flaskor. Vi har haft provningar som har kretsat kring olika jästssorter, kring olika humlesesorter, och vi har även haft vertikalprovningar.

I går var det dags igen, och denna gång var temat taget härifrån bloggen. Ni som följer bloggen lite noggrannare känner till att jag brukar parallellprova mina brygder med ett ekvivalent kommersiellt exemplar när så är möjligt. Eftersom jag själv är domare finns det förstås en risk att bedömningarna kan få en viss slagsida. Därför valde jag att köra samma koncept på gårdagens ölprovning med mina kompisar - nedan benämnda svinen - som domare i stället.

Efter att ha druckit Fabrikörns Enkel som välkomstöl så blev det fyra omgångar med någon av Fabrikörns hembrygder mot någon lämplig kommersiell öl. Vid tre av omgångarna provades dessutom ett "sidoöl"; ett öl i samma kategori som jag av olika anledningar ville ha hjälp med att dricka upp.

Fabrikörns källaröl vs. Beck Bräu Kellerbier Naturtrüb

Denna motståndare bryggs av det lilla bayerska bryggeriet Brauerei Beck Trabelsdorf, som inte brygger det ljusa lagerölet Beck's. Deras källaröl följde med i en nätbeställning av diverse tyska öl som jag gjorde nyligen. Då denna hade hyfsat RB-betyg (3.1) så tyckte jag det skulle bli en passande motståndare.

Tyvärr verkar flaskan ha passerat zenit för länge sedan trots att bäst före-datum var satt till april 2012. Omdömen som dammig, brödig, sädig och unken förekom från svinen. Någon knorrade att den smakade välling.

Fabrikörns fick däremot omdömen som frisk och fräsch, med toner av citrus, så det blev en enkel seger med 5-0 för Fabrikörn här.

Som sidoöl hade vi här Mikkeller Kellerbier, och även om den av svinen ansågs klart bättre än Beck Bräu så möttes den inte av något jubel direkt. Brie, vitpeppar, blomkål och gammal jordkällare var några av omdömena.

Fabrikörns Gobala IPA mot BrewDog/Mikkeller I Hardcore you

På grund av att Fabrikörns bidrag är över ett halvår gammalt, samt att Sorachi Ace-humlen är ganska dominant, trodde jag motståndet här skulle sopa banan med Fabrikörn, men borsten ville inte riktigt resa sig skulle man kunna säga.

Svinen ansåg att den globala IPA:n hade en udda doft, någon grymtade att den doftade utbrända tomtebloss, någon tyckte sig hitta toner av vanilj.

I Hardcore You ansågs vara allför söt och tung, med toner av gräddkola, citrus, och bränd(!) banan.

Ingen av ölen mottogs med någon större entusiasm, och ölen betraktades som väldigt olika i sin karaktär, något som jag är böjd att hålla med om. Fabrikörn vann dock knappt med 3-2 efter en stunds funderande.

Som sidoöl hade vi här Sigtuna Ace Of Spades, och den drog verkligen inte ned några stora applåder. Söt och alkoholisk avfärdades den snabbt som.

Fabrikörns NZ Barley Wine vs. Great Divide Old Ruffian

Dessa två öl har jag själv redan testat mot varandra, och då lät jag - kanske något förmätet - Fabrikörns avgå med en knapp seger.

Svinen hade dock även denna gång en del problem med tunghet och kvalmighet hos omvärldsölet. Aromer av apelsinchoklad noterades, och även någon slags bränd eller rostad ton.

Fabrikörns betraktades som fräschare och mer lättdrucken, och vann med hela 5-0. Ingen sidoöl i denna omgång.

Fabrikörns NZ Imperial Stout (2010) vs. Rogue XS Imperial Stout (2008)

Här var det alltså två lagrade Imperial Stout som skulle mäta sina krafter. Några av svinen trodde att det var vinnarölen i Amylases Vinterölsträff 2011 som skulle avsmakas, men det var i själva verket alltså föregående årgång. Som jag personligen tycker är mycket bättre.

Motståndet utgjordes av ett öl vars främsta egenskap är att det inte på något sätt stryker konsumenten medhårs. Torrt och beskt och med massiva brända maltaromer. Kanske har några års lagring mjukat upp det något?

Nja, svinen avfärdade det med beskrivningar som "sönderbränd arom", "vresig", "tjära" och "bladkrydda". Fabrikörns däremot ansågs vara subtil och balanserad. En ny storseger med 5-0 blev det således.

Som sidoöl provades Brewdog Tokyo* som omedelbart dissades som alltför söt, och därefter snabbt vaskades.

Sammanfattning

Totalt blev det alltså 4-0 till Fabrikörn i matcher, och 18-2 i totala antalet röster. Minst sagt förvånande får jag säga. Delvis beror den stora skillnaden i röster på att omvärldens bidrag i första omgången var så svagt. Men i övrigt hade jag nog trott på en ganska hård match. Nåväl, fortsättning följer förmodligen, då nästa träff med svinen preliminärt sattes till i början av mars.