Brygd #91: Tripel

Efter enkel kommer dubbel, och därefter tripel, kan man kanske tycka. Men det finns två skäl för mig att brygga min tripel innan dubbeln:

• en tripel behöver maximal utjäsning, och andra generationens jäst brukar vara den piggaste. En dubbel behöver inte alls lika hög utjäsning (tredje generationen är piggare än första men inte lika pigg som den andra)
• om jag brygger tripeln efter den mörka dubbeln, kommer tripeln att ta upp en del färg från dubbeln

En tripel karaktäriseras nämligen av att den är stark (8-10 %) och ljus. Från början indikerade benämningarna enkel, dubbel och tripel vörtstyrka, och det lär ha funnits mörka triplar om man bara backar en sådär 100 år bak i tiden. Men när Westmalle lanserade sin version 1934 så satte man en ny standard som numer får betraktas som allmänt vedertagen. Det enda undataget jag känner till - om man ens kan räkna det som ett sådant - är Gulden Draak som beskrivs som en "dark triple".

Förutom att en tripel ska vara ljus och stark ska den också vara väl utjäst, även om det bryts friskt mot denna regel. För att uppnå hög utjäsning finns det ett par knep man kan använda:

• Ha en pigg jäst
• Mäska vid låg temperatur (62-65 C), vilket ger en hög andel enkla sockerarter i vörten
• Använda socker som extraktgivare, för en tripel 10-20 %

En annan karaktäristisk egenskap hos triplar som man ser om man granskar recept från erkända belgiska bryggerier är enkelheten; man har oftast bara pilsnermalt och socker, och i undantagsfall någon ytterligare maltsort (vete- eller münchner- exempelvis), och humleschemat innefattar bara en bittergiva samt eventuellt en mellangiva vid 20-30 minuter. I stället är det jästen som ger komplexitet och djup.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1080
• FG 1008
• Abv 9,5 %
• BU 30
• SRM 6 (gyllengul)

Malt & extraktgivare:

• 6 kg pale ale-malt
• 1 kg strösocker (tillsatt sent i koket)

Infusionsmäskning vid 64 C i en timma.

Humle:

• 20 g perle i 60 minuter
• 20 g savinjski golding i 20 minuter
• 20 g saaz i 20 minuter

Total koktid 70 minuter.

Jäst:

Jäsning med White Labs WLP500

• vid 23 C i 9 dagar
• vid 16 C i 20 dagar

Övrigt:

• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 7 g/l

Bedömning (22/2):

Efter drygt två veckor öppnas bygelflaskan med ett tydligt "plopp", och tripeln hälls upp med ett hyfsat vitt skum. Färgen är gyllengul med en lätt disighet.

Aromen är fruktig med toner av mandelmassa och apelsin, samt en del blommig humle. Lätta alkoholtoner också, vilket är svårt att helt undvika i en tripel.

Torr med medelstor beska. Kolsyran är måttlig, vilket får mig att tro att kolsyrejäsningen inte är helt klar än. Nåväl, det här var ändå ganska gott redan nu. En gedigen tripel helt enkelt.

Fabrikörn vs. Westmalle Tripel (25/2):

Vid upphällningen börjar jag fundera på om jag har tagit fel Fabrikör-flaska. Jag var beredd på att Fabrikörns skulle vara mörkare, men bredvid Westmalles blekgula färg ter sig Fabrikörns nästan bärnstensfärgad. Ett väldigt tydligt exempel på hur stor skillnad det faktiskt är på pilsner- och pale ale-malt. Förutom att vara betydligt ljusare och aningen klarare och så har Westmalle ett rejälare skum, och vinner klart på utseendet.

Aromen är också väsensskild. Fabrikörn har en lätt brödig maltighet med tydliga tuggummiliknande toner. Westmalle har toner av jasmin och bränt gummi, samt en lite störande spritighet.

Båda ölen har ungefär samma fyllighet, medan Westmalle har betydligt mer kolsyra. Torrhet och beska är ungefär samma; Westmalle känns aningen torrare och har också en del alkoholbeska.

Fabrikörn vinner detta på grund av alkoholtonerna hos Westmalle.

Fabrikörn - Omvärlden 15-15 således.