Om ölbloggar

 

I slutet av förra året släpptes en intressant artikel på beernews.se angående ölbloggar. Den ger en rapsodisk redogörelse av ölbloggens uppgång och fall. För jo, ölbloggandet är nästan utdöende numera, det är få som orkar hålla på längre. Det enda jag kan komma på är den hyperaktiva och något märkliga (AI-genererade?) Den bryggande holländaren. Och just det, Gustav Lindh bloggar regelbundet fortfarande. Det kan förstås finnas fler som jag inte känner till.

Artikeln fick mig att reflektera över mitt eget och andras bloggande. Som den beskriver så var de flesta bloggarna under det man skulle kunna kalla "ölbloggarexplosionen" renodlade ölrecensenter. Jag förstod aldrig riktigt varför man skrev ölrecensioner på en blogg i stället för dedikerade sajter som RateBeer, BeerAdvocate och senare Untappd. Vissa gjorde förvisso både och vilket jag nästan tyckte var ändå märkligare. Framför allt förstod jag aldrig intresset i att läsa alla dessa ölrecensioner. Det som möjligen kunde vara intressant var rapporter från Systembolagets provningar av kommande släpp. Mest intressant tyckte jag dock de bloggar var som i god tid lyckades lista ut vad som skulle lanseras i kommande släpp.

En del av de bättre bloggarna - som också intervjuas i artikeln - skrev dock även mer ambitiösa och genomarbetade inlägg. Jag tänker då på bloggare som Något att dricka, Portersteken och Ofiltrerat. Den förstnämnda gjorde många inlägg på temat sensorik och ölets kemi, bland annat tre mycket bra inlägg om ölets åldrande och lagring. Mycket av hans kunskaper och insikter finns nu kondenserade i den utmärkta boken Öl. Ofiltrerat skrev kanske mer om olika aspekter av branschen (utöver en massa rejtinginlägg), medan Portersteken var lite av en kombination av dessa två.

Att skriva den här typen av mer seriösa inlägg tar dock rätt mycket tid, något jag kan känna igen. Mina "ordinarie" inlägg om mina hembrygder skriver jag medan jag brygger väsentligen. Men inlägg som kräver att man läser på kan jag ägna åtskilliga timmar åt. Följaktligen skriver jag allt färre sådana inlägg, och jag förstår att andra tröttnar. I artikeln redogör flera av de invjuade varför de slutade, och det kan väl sammanfattas med "livet kom i vägen".

Dock har bloggarna delvis ersatts av poddar och vloggar. Personligen är jag precis som en del av de intervjuade bloggarna i artikeln lite ljum till dessa, i synnerhet poddar. De poddavsnitt jag har lyssnat på har inte övertygat. Det är mycket dödsnack och en timmes prat kan ofta kondenseras ner till en text som läses på fem minuter. När det dessutom ofta är rätt grabbig stämning ovanpå det är det nej tack för min del.

Vloggar tycker jag har större potential. Till att börja med finns bättre möjligheten att redigera ner materialet till en rimlig längd. Men dessutom erbjuder mediet möjligheten till att mer handgripligt illustrera och visualisera olika processer och aspekter. Utnyttjas inte det tycker jag mediet blir meningslöst. Att bara stå rakt upp och ner och prata in i kameran håller inte måttet.

Under pandemin ökade jag min konsumtion av YT, och upptäckte hur fantastiskt mycket välgjorda, pedagogiska videor det finns. Främst förkovrade jag mig i historia, matematik och musikteori, men även inom en massa andra ämnen. Vad gäller hembryggning har jag inte hittat lika bra videor än.