Ekfatet Brasse - åttonde fyllningen

 

Att skriva detta blogginlägg har verkligen fallit bort fullständigt. Tidigare år har jag gjort det direkt i samband med själva fyllningseventet, men så blev det inte denna gång. Och trots att vi har haft ytterligare en träff där vi flasktappade körsbärsvarianten så slog det mig inte. Ej heller någon av de gånger jag har provsmakat en avvarianterna. Men nu är det äntligen dags.

Fyllning

I år bryggde jag inte själv, och jag har dålig koll på hur de andra gjorde. Förmodligen gjorde de likadant som tidigare år, fast det var ingen storbryggning som i fjol.

Tömning

Vi fortsätter med konceptet 40 l ren lambik, 40 l fruktlambik och 20 l övrigt. Fruktlambiken fick bli en favorit i repris; surkörsbär. Somliga skulle nog helst göra surkörsbärslambik varje år, men själv tycker jag variation fördröjer och förnöjer. För kategorin Övrigt hade en medlem länge propsat på granskott. Vi övriga var rätt skeptiska men vi valde ändå att testa. Till slut blev det undertecknad och Brassevärden som gav oss ut i Skatåsskogarna en varm söndageftermiddag och hittade några granar att plocka från. Totalt blev det 100 g till 20 l öl.

Bedömning:

Den rena lambiken var ungefär som vanligt. Fruktig, lätta ekfatstoner, hyfsad syra. Kanske lite mer beska än tidigare.

Surkörsbärslambiken är nästan som bäst när man häller upp den. Ett fantastiskt rosa skum med en djupröd vätska under. Skummet bränner bort rätt fort men den vackra djupröda vätskan finns ju kvar ett tag till. Även smaken är inledningsvis fantastiskt inbjudande med de kaneldoftande körsbärstonerna. Halvvägs i glaset hinner jag dock tröttna något, och den ganska rejäla syran börjar göra sig gällande. Totalt sett är det väldigt bra dock.

Något överraskande är det dock granskottsvarianten som blir min favorit. I våras provade jag ett granskottsöl från ett kommersiellt bryggeri, och det tyckte jag hade väldigt syntestiska citronaromer. Det finns lite lätta citrustoner även i Brasse, men tillsammans med fräscha, örtiga och kådiga grantoner. Det påminner mig lite om Zwanzeölet 2017, som jag också hade låga förväntningar på men blev starkt positivt överraskad av.