Man kan ha lite olika preferenser när det gäller öl. För en del är den största upplevelsen att få prova ett nytt samarbetsöl mellan två-tre hippa bryggerier. För somliga kanske det är när en helt ny typ av snabbmatsbröd har använts i mäskningen. Eller att få en laktos-neipa soft served. För mig är det snarare att dricka purfärsk Andechser direkt vid klostret, Cantillon lambik direkt från fatet, självrunnen kellerbier någonstans i Franken eller en riktig välgjord brittisk casköl.
Tyvärr är det lite dåligt med det sistnämnda här i Sveriges förmenta ölhuvudstad, och det är med viss avundsjuka man sneglar på Köpenhamn eller Stockholm. Att just cask har varit svårt att få dricka i Göteborg är möjligen en smula förbryllande. Vi pratar ändå om en utpräglad hamnstad som historiskt har vänt sig västerut mot omvärlden, och har haft många engelsmän och skottar som prominenta medborgare. Det sistnämnda är troligen skälet till epitetet "lilla London".
Men till skillnad från stora London har casköl alltså suttit trångt. Flera försök har gjorts, bland annat på olika Bishops Arms-pubar, men det har alltid lagts ner på grund av för dålig rotation. Göteborgarna verkar ha gått från att "dricka stor stark i plastglas på Avenyn och vråla till Triple & Touch" till att mest dricka ipor på längden och tvären och kanske någon lättdrucken fruktsuris eller efterättsstout. Klassiska öl från kontinentaleuropa eller brittiska öarna har varit svårare*.
Tills nu, kanske? På Öl- och whiskeymässan i våras hade West Coast Beersmiths en helt egen cask-monter. Bishop Arms på Västra Hamngatan har sedan en tid tillbaka kontinuerligt haft en casköl på. När jag i somras pratade med den ansvariga för detta initiativ verkar det ha fallit ganska väl ut. På Ölrepubliken sätter man numera på en brittisk cask eller en självrunnen lager varje helg.
Och för ett tag sedan dök FB-sidan Fellowship of the Cask upp. Vad jag förstår verkar det vara ett enmansprojekt med syftet att informera om cask i Sverige samt arrangera mini-festivaler. En första cask-festival arrangerades i höstas på Haket och det lär ha varit en rejäl succé där man fick hänga på låset för att hinna dricka något innan det tog slut. På sätt och vis är det typiskt för den kontemporära ölkulturen att det krävs ett event för att få upp intresset, men nu är det så det är.
Och initiativet verkar dessutom ha uppmuntrat Haket att regelbundet servera cask; varje torsdag sätter man på ett nytt fat. Redan detta har gjort att jag har börjat frekventera denna pub oftare**. Och den gångna helgen var det dags för en ny mini-festival. Denna gång var temat vinteröl, och det blandades såväl lokala förmågor som ett antal importerade från Yorkshire***.
Förhoppningsvis gör alla dessa initiativ att folk får upp ögonen för hur gott casköl kan vara, och att det blir lika självklart att fråga efter vad veckans (eller helst dagens) casköl är som att spana in vilka nya ipor som finns.
* Enda undantaget är väl de återkommande porterveckorna och -festivalerna.
** Jag har tidigare inte frekventerat denna pub lika ofta som jag borde. Ofta fastnar jag på någon av Långgate-ställena; det finns ett mentalt avstånd som är större än de extra drygt 500 metrarna rent fysiska avståndet. Men framöver kommer jag nog frekventera denna enormt trevliga pub oftare.
*** Tyvärr inget från Timothy Taylor, men man kan inte få allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar