En öl- och whiskymässa 2016

Efter ett års uppehåll för att besöka ZBF var det åter dags för en av Göteborgs numera två välarrangerade ölmässor. Suget var stort i år, och jag fick endast tag på biljetter till fredagen, vilket jag vid närmare eftertanke känner räckte gott och väl för mig.

Även om det i förväg utlovade elektroniska kortsystemet ej fungerade och fick ersättas med de sedvanliga kupongerna, så flöt det organisatoriskt på väldigt smidigt. Det var gott om sköljstationer, det var aldrig trångt och aldrig några större köer. Enligt rykten var maten sisådär, men detta drabbade inte mig då jag hade sett till att äta på vägen dit. En försämring i marginalen tyckte jag var att det som mig synes var lägre andel bryggare som stod vid montrarna än tidigare år.

Dryckesmässigt var det mycket hög kvalitet rakt över, vilket kan ha stärkts av att jag endast valde utställare som jag ansåg mig ha goda skäl att lita på. Ett genomgående tema var att humletrenden är starkare än någonsin. De flesta bryggerier hade humlestinna öl med modern nya världen-humle i fokus. Detta kompletterades med något mörkt, någon lacto-suris, saison eller i några fall en pilsner. Det var lite enahanda, men samtidigt är det väl så marknaden ser ut just nu.

Ett par nya bryggerier passade jag på att stifta bekantskap med. BarlindBeer från Björkö i Göteborgs norra skärgård gjorde en riktigt bra Archipelago Pale Ale Citra. Från Linköping hade Centralbryggeriet åkt ner med ett ett gäng öl, och de två jag provade var klart godkända. Jag var lite nyfiken på Trädskogens bryggeri, men det var annat som pockade på uppmärksamheten när jag passerade dem och sedan glömdes det bort.

Göteborgsbryggerierna dominerade stort såväl till numerären som kvalitetsmässigt. Ett bryggeri som snabbt har etablerat sig som en spindel i navet är West Coast Bryggeri. Här bryggs flera av de lokala fantombryggeriernas öl, till exempel All In och Bearded Rabbit (de sistnämndas vetebock Hefinator har blivit rätt omtalad, men personligen var min favorit den klockrena kölschen Kühl). Man brygger förstås för eget bruk också, och bland annat deras amarillo-ipa som var klockren. Det mesta var bra, förutom en ganska dassig pilsner.

Ett annat bryggeri i ropet är Stigbergets. Det började med att de bryggde det officiella ölet till GBG Beer Week 2016, som snabbt hajpades som en högklassig "östkust-ipa" med intensiv fruktig humle och den obligatoriska grumligheten. Jag kan förstå hajpen, för de två gånger under veckan jag provat den var humlearomen verkligen som en tropisk fruktsallad. Men jag tyckte den hade behövt stagas upp med lite mer beska och kanske också lite mer bett i humlearomen. Och vid andra provet var den lite väl grumlig för min del. Men gott var det onekligen. Riktigt lika gott tyckte jag kanske inte att mässans vinnaröl, Stigbergets Promenadporter var. En helt ordinär porter med lite för mycket ton av rökta charkuterier för min egen del. Tack vare dessa två öl så var det lite extra trångt runt Stigbergets monter, så jag sökte mig annorstädes.

Exempelvis till Dugges där jag tidigare år har stått på andra sidan montern. Herr Dugge i egen hög person serverade mig en öl bryggd helt på jäst av släktet Kluyveromyces som man erhållit från någon spansk vingård. Överraskande nog hade denna jäst givit ett ganska neutralt öl, som man hade spetsat med lite lingon. Ganska fräscht var det utan större åthävor. Jag vinglade vidare bland diverse svenska bryggerier och kom så småningom tillbaks till mässans epicentrum kring West Coast Bryggeri, Brewski, All In m.f.l. men fastnade hos Tempel Brygghus. Där fick jag prova kvällens knasigaste öl - en lacto-suris med kaffe, blandat med ett kornvin - och hade en förvirrad diskussion med bryggaren om surmäskning. Ölet var överraskande gott och slank ner utan mankemang.

Kvällen avslutade jag med ofiltrerad och opastöriserad Pilsner Urquell, vilket otvetydigt var mässans godaste öl. Dessutom serverades det i ett äkta Urquell-glas modell mindre mot att man la upp någon bild på sociala medier av det hela. Vid det här laget var jag något ostadig på handen och det blev sådär med den saken, men ett glas fick jag likväl. Jag hoppas att detta blogginlägg innebär att jag har gjort rätt för mig. Mina sista kuponger satsades på påfyllning av detta gyllne elixir, varpå jag glad och nöjd vinglade hemåt i den kalla aprilkvällen, efter knappt tre timmar inne på mässan.

På hemvägen diskuterade jag och mitt sällskap hur bra det hade varit egentligen. Vi kom fram till att det hade varit mycket bra, med många toppar och ytterst få öl som behövde vaskas. Men ändå saknades något, men vi kan inte komma på vad. Kanske har man bara blivit bortskämd genom åren. Men en känsla jag har är att bryggerierna inte satsar lika mycket på mässan, möjligen på grund av ökande konkurrens från en massa andra ölmässor under hela våren. Nåväl, nästa år flyttas mässan en månad tidigare, och därmed torde risken för krock med ZBF vara eliminerad. Ni lär se mig där då.