måndag 15 februari 2016

Belgoträffen 2016




Utöver de årligen återkommande sommar-och vinterölsträffarna arrangerade av Amylase har jag inte besökt någon hembryggningstävling sedan SM 2010. Vilket också var på hemmaplan gubevars. Detta tänker jag ändra på under innevarande år genom att besöka inte mindre än två utsocknes hembryggarevenemang.

Först ut blev Belgoträffen i Uppsala den gångna helgen. Gräddan av Tolv bryggare-gänget skumpade i en mini-buss sex timmar vardera vägen för att få besöka detta evenemang. Med oss hade vi ett fat av Eva för att tävla med i domartävlingen. Därutöver skickade Fermentörerna med en representant samt ett fat av en Duvel-klon för såväl domartävlingen som folkets val. Undertecknad hade med sig storflaskor av XX-bäsk, Guldberget, Nelson Sauvin Blancik, Belmik och Mojitik som jag öppnade varje hel timma och bjöd ut till hugade spekulanter.

Belgoträffen har drygt tio år på nacken, och det märktes att det är en väloljad organisation som ligger bakom arrangemanget. Det mesta flöt på som smort och det enda att invända mot var att det var lite snålt med vattenstationer. Lite irriterande var det också att behöva ställa i från sig glaset i entrén för att gå på toaletten eller köpa något ätbart.

Rent ölmässigt var jag inte direkt imponerad. Av de totalt knappt 100 öl som ställdes ut hann jag prova kanske ett trettiotal. Mycket var välgjort, men det fanns också en hel del mediokert samt tyvärr också ett gäng som kan sammanfattas med "acetaldehydens återkomst". Ett par öl var veritabla felsmakscocktailar som raskt förpassades till en av de något för få slaskhinkarna. Detta påminde mig lite om hur det var på Amylases träffar för 5-10 år sedan, och där det sedan har skett en remarkabel kvalitetshöjning.

Eventuellt kan det vara kategorin "belgiska öl" som inbjuder till lite slarv. Tyvärr finns det ibland en uppfattning att detta är öl som ska "smaka mycket" och att man ska brassa på med massvis av olika ingredienser och jäsa varmt för att maxa jäsbiprodukterna. Men även om belgiska öl inte är speciellt svårt att brygga (jämfört med tysk eller tjeckisk lager exempelvis) så kräver det ändå en viss noggrannhet vad gäller ingredienser och jäsning.

Men låt oss till i stället fokusera på den knappt halva mängden av öl som var välgjorda. Det var främst bland de ljusa ölen som jag hittade sådant som jag gillade. Som vanligt så visade det sig att de som stod just bredvid mig gjorde mycket bra öl. Till vänster om vårt bord provade jag på en välgjord wit exempelvis, och till höger om stod ett gäng från Linköping med att par riktigt goda öl, bland annat en brettad saison som fick silver i domartävlingens lätta klass. Fermentörernas Duvel-klon (vars ordvitsiga namn jag vägra omnämna) var riktigt god och fick en välförtjänt silvermedalj i domartävlingens tunga klass.

Mina egna De Ranke-öl kändes väl så konkurrenskraftiga vilket tycks ha fått visst medhåll. Mina suröl var nästan ännu mer populära, och det fanns ett uppenbart otillfredsställt begär av suröl då det bildades rejäla köer till dessa, och inte minst när Henrik Lindqvist hos Linköpingsgänget gjorde liknande släpp av sina suröl varje jämn halvtimme. De enda suröl som serverades i tävlingen var några rödbruna varianter, och dessa var uppriktigt sagt inga höjdare. Lambik-räven Jacob Carlström hade - om mitt minne inte sviker mig - med någon slags gammeldags saisonliknande sak med en lätt syrlighet som var rätt schysst.

De mörkare ölen tyckte jag överlag var snäppet sämre än de ljusare. Några goda med måttlig alkoholhalt fanns det, men vad gäller de tyngre pjäserna tyckte jag det saknades något. Rent generellt tycker jag hembryggare inklusive jag själv har svårt att få till de mörka, starka belgarna. Det blir ofta för maltigt tungt, och kanske är det bristen på rätt sorts kandisirap som är huvudorsaken. På grund av detta tyckte jag första uttaget av Eva stod sig rätt bra i konkurrensen, och den fick bra mottagande även om det inte blev någon medalj. Eventuellt hade det kunnat gå bättre om den inte hade hamnat utanför det tryckta programmet, det får vi aldrig veta.

Sammantaget var det ett mycket trevlig evenemang, om än med högst varierande kvalitet på ölen. Jag uppskattar den smala inriktningen, och även om det var uppfriskande när någon enstaka brygd bröt av med lite modern humle så var det ändå skönt att slippa den vanliga störtfloden av ipor. Hade jag bott närmare Uppsala hade det nog blivit regelbundna besök, men det blev tyvärr lite för mycket restid från Sveriges framsida för att motivera fler besök. Vi ses till SM i stället då jag ämnar ställa upp i folkets val med min senaste p-geuze, samt lite blandade utomtävlansflaskor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar