Några tips om vertikalprovning

Vertikalt intagande av jäst maltdryck.

För en drygt tio år sedan började jag systematiskt köpa öl för att stoppa ner i mitt källarförråd för lagring. Detta har de senaste åren möjliggjort att arrangera flera vertikalprovningar, d.v.s. att prova olika årgångar av samma öl bredvid varandra. Vertikalprovning är väldigt lärorikt för att förstå vad olika lång tids lagring gör med ett öl, och är något jag verkligen kan rekommendera. Dock finns det en del lärdomar att göra angående själva utförandet, och nedan följer några tips baserat på mina erfarenheter och subjektiva uppfattningar.

Återhållsamhet i provningsschemat

Låt oss börja med det mest fundamentala, nämligen hur många olika öl man ska prova och vilka årgångar av varje öl. Här är min erfarenhet att det är lätt att bli överambitiös. Ett vettigt antal öl att prova skulle jag säga är 4-6 stycken, och hellre färre än fler. Då är det bättre att kasta in ett par "pausöl" där man kan få släppa på koncentrationen en smula. Man kan korka upp en hembrygd, ett lagrat öl där man  inte har några färska att jämföra med eller något annat öl som bryter av provningen.

Vad själva "vertikalschemat" anbelangar tycker jag också att det är lätt att gå bort sig med alltför många årgångar. I teorin kan det låta häftigt att prova massa årgångar av samma öl, men själv tycker jag det blir för mycket att ta in och hantera. I min bok räcker det gott med en färsk variant, en ungefär två år gammal och en sådär fem år gammal version. Då får man uppleva den initiala avrundningen av ölet samt de lite mer oxiderade sherry-tonerna som kommer av en längre tids lagring.

På sin höjd kan ytterligare en årgång fördjupa tillställningen, och då ser jag två möjligheter. Antingen kastar man in en ett år gammal version då det ändå händer rätt mycket de första åren. Alternativt så lägger man till en ännu äldre årgång, gärna uppåt tio år gammal eller mer. Det finns inte så mycket att vinna med att kasta in exempelvis en tre-, fyra- eller sjuårig version. Skillnaderna mot den femåriga är alltför subtila, vilket möjligtvis skulle kunna vara en pedagogisk poäng i sig.

Förutom att bli övermäktigt rent sensoriskt ställer alltför många årgångar av ett öl till det rent logistiskt eftersom det kräver fler glas per person. För att ytterligare hålla ner antalet glas brukar jag dela in deltagarna två och två där varje deltagare får två glas var, och vid omgångar med tre eller fyra årgångar får man dela glas med sin partner.

Jag avslutar mina förnumstigheter kring provningsupplägget men en sista iakttagelse jag har gjort. Jag och många av mina dryckessyskon har gott om diverse lagrade öl i våra källare. Det som brukar vara en trång resurs är de färska varianterna. För öl som finns i Systembolagets ordinarie sortiment är detta inget problem, men för sådant som finns i beställningssortimentet behöver man ha lite mer framförhållning, i synnerhet om det är kollikrav. Ha alltså detta i åtanke när du planerar din vertikalprovning, och se till att ha gott om tid för att kunna få till olika beställningar.

Dekantering

Märkligt nog finns det åtskilliga som tycker att jästfällningen i botten av flaskan är något positivt att få ner i glaset, eller som åtminstone inte bryr sig. Detta är ju lite lustigt då man som hembryggare gör sig ganska stora besvär just för att få med så lite jästfällning som möjligt i flaskan. Hursom, smaken är som baken, men i ett lite större sällskap måste man helt enkelt räkna med att åtminstone några likt undertecknad vill ha absolut så lite bottensats i glasen som möjligt.

Att bara skicka flaskan runt bordet kommer obönhörligen leda till att alltmer grums följer med ner i glasen ju längre upphällningen fortgår. Lösningen är förstås att dekantera ölen i kannor som man sedan skickar runt, kannorna har lämpligtvis någon märkning som anger rangordning i ålder. Bottensatserna sparar man i flaskorna för den som vill besudla sig med dessa.

Konsistent temperatur

För att få en rättvis jämförelse mellan årgångarna är det viktigt att de serveras vi samma temperatur. Det enda rimliga sättet att uppnå detta är att kyla samtliga öl i minst en timma och ställa ut kylskåpskalla öl ett antal minuter innan servering. Värt att tänka på är att större flaskor (typ 75 cl) tar betydligt längre tid än 33:or för att uppnå önskad temperatur. Om några av gästerna har med sig öl är det viktigt att dessa är väl kylda innan avfärd, åtminstone de som ska provas tidigt i programmet.

Öltyper

Avslutningsvis tänkte jag runda av med vilka öl som jag tycker är intressanta att vertikalprova och som inte bara smakar papp efter fem år i källaren. Jag har säkert glömt eller missat något, och i så fall får ni läxa upp mig i kommentarsfältet.

• Mörka starka belgare fungerar generellt sett bra, mina personliga favoriter är Chimay Blå och Gouden Carolus Cuvée vad de Kaiser Blauw, båda dessa smakar mycket bra upp till tio år gamla och kanske till och med längre. Rochefort 10 tycker jag personligen toppar efter ett par år, och samma sak med Westy 12 som jag till och med föredrar relativt färsk.
• Kornvin,  stocköl och liknande är också ett säkert kort. Allra bäst hittills för mig har North Coast Old Stock Ale varit, den är verkligen fantastisk efter fem år, medan den är lite kantig som färsk. Sierra Nevada Bigfoot funkar bra såväl färsk som 5+ år gammal, däremellan dippar den en smula. Det finns förstås många fler exempel inom denna kategori.
• Suröl och i synnerhet lambik kan utvecklas väldigt väl under lång tid, men jag har själv råkat ut för några riktiga bottennapp med såväl vinägerbomber som platta och pappigt oxiderade öl. Förmodligen handlar det mycket om flaskvariation, så det kan nog vara extra viktigt att köpa fler flaskor av färre sorter för att täcka upp för detta.
• Ett öl som inte riktigt passar in i ovanstående är Schloss Eggenberg Samichlaus som går från att vara närmast odrickbar ung till att bli som ett bättre portvin efter uppåt tio år i källaren. Jag blev själv väldigt positivt överraskad när jag korkade upp en 2002:a nyligen. I övrigt är  mörka, starka lager typ dubbelbock inget man ska spara på särskilt länge enligt min erfarenhet.
• Imperial stout är en öltyp som många lagrar, och tidigare var jag en av dem. Men efter ett par vertikalare med Brooklyn Black Chocolate Stout, North Coast Old Rasputin och andra gör jag bedömningen att dessa som mest är värda att spara ett eller två år, sedan blir de bara tråkiga.
• Lite samma sak tycker jag gäller för ljusa starka belgiska öl som triplar, de lönar sig knappt att lagra över huvud taget, utan bör drickas relativt färska.

Hoppas jag har kunnat bidra med något med detta inlägg. Samla nu ihop ett gäng och skrapa ihop vad ni har i källaren och ställ till med en vertikalare. Och har ni inget i er källare är det hög tid att börja köpa på sig lagringsobjekt systematiskt.