Brygd #113: Ipa

Bortsett från mitt humleexperiment var det ett tag sedan jag bryggde en helt vanligt ipa, så nu kände jag att det var dags igen.

På maltsidan valde jag att ignorera SHBF:s riktlinjer och körde med 100 % pale ale-malt. Dock av sorten Maris Otter som ska ge lite fylligare maltsmak än mer ordinära varianter.

Som bitterhumle fick jag användning för den påse Admiral-humle som var ett av prisen för förra årets SM-guld i klass 9. Tillsammans med en lagom dos kalciumsulfat hoppas jag den ska ge en ren och bestämd beska.

För de sena humlegivorna valde jag Amarillo som den viktigaste spelaren, sekunderad av lite Simcoe och Columbus. Detta borde kunna ge en bra mix av citrus, tropiska frukter, tallbarr och parfymiga toner. Det exakta humleschemat tänkte jag dock inte avslöja förrän utvärderingen av humleexperimentet är klar. Det skulle ju kunna tänkas vara så att jag har influerats av de inkomna rapporterna, och jag vill eliminera även denna något långsökta källa till påverkan. Jag anger därför en skiss på humleschemat, och uppdaterar med det kompletta humleschemat när utvärderingen av humleexperimentet är publicerad.

Som jäst föll valet på WhiteLabs version av Chico-jästen - Sierra Nevadas husjäst - som jag sparkade igång med en enliters förkultur tre dagar i förväg.

Data:

• Satsstorlek 20 l
• OG 1060
• FG 1012
• Abv 6,3 %
• IBU 60
• SRM 6 (gyllengul)

Malt:

• 5 kg pale ale-malt (Maris Otter)
• 100 g ljust maltextrakt (förkultur)

Infusionsmäskning vid 66 C i en timma.

Humle:

• Admiral i 60 minuter
• Amarillo, Columbus och Simcoe i proportionerna 2:1:1 som smak/aromhumle
• Torrhumling med Amarillo, Columbus och Simcoe i proportionerna 2:1:1

Total koktid 70 minuter.

Tillägg 24/4: Jag har glömt att uppdatera angående humleschemat men sent omsider kommer lite mer detaljer om humleschemat. Jag använde 50 g Admiral som bitterhumle, samt totalt 80 g vid vardera kokslut samt torrhumling i de ovan angivna proportionerna. Inga mellangivor således.

Jäst:

Jäsning med WhiteLabs WLP001

• vid 20 C i 5 dagar
• vid 23 C i 5 dagar
• vid 20 C i 7 dagar
• vid 5 C i två dagar.

Övrigt:

• 6 g kalciumsulfat tillsatt i början av koket
• Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 15 minuter från kokslutet
• Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Fabrikörn vs. Modus Hoperandi (25/3):

Efter att Fabrikörn vs.-serien leget nere ett tag p.g.a. lite udda brygder, så skippar jag den ensamma provsmakningen denna gång och går direkt på en jämförelse med Modus Hoperandi (MH), en ipa från det Coloradobaserade bryggeriet SKA Brewing.

Utseendemässigt är det stor skillnad. Fabrikörns är  tydligt ljusare även om grumligheten som hembryggda ipa normalt dras med maskerar skillnaden mot den filtrerade MH som har en tjusig klar bärnstensnyans. Hos skummet är skillnaden också stor där vitt ställs mot ljusbeige.

Aromen skiljer sig också ganska mycket. Det finns en tydligt biskviaktig maltton hos MH som inte alls finns hos Fabrikörns vilket förstås tyder på att den förstnämnda har använt ej försumbara mängder av münchner-, melanoidinmalt eller liknande. Fabrikörn har mer tropiskt fruktiga humlearomer, medan MH går mer åt citrus och parfym. Jag måste nog säga att jag tycker att Fabrikörns är lite godare.

Munkänsla och kolsyra känns ganska likvärdiga. Fabrikörns har en lite mer direkt beska medan beskan hos MH kommer läckert smygande. Liten övervikt för MH här.

Det var svårt det här, men det som till sist fick fälla avgörandet var glasen; åtgången hos Fabrikörns var faktiskt högre vilket leder till en något oväntad seger för Fabrikörn. En bidragande faktor kan vara att MH är en månad äldre och har rest över halva (nåja) jordklotet. En annan kan vara att såväl malt- som humleschema hos MH inte tillfullo faller Fabrikörn på läppen.

Fabrikörn - Omvärlden 22-22 således.