söndag 23 december 2012

Brygd #109: Speciale



Öltyper är ett intressant ämne som det har skrivits mycket begåvat om, såväl som en del mindre begåvat. Jag ska inte ge mig in i den diskussionen nu, mer än att påpeka något som nog de flesta är överens om. Nämligen att det är enormt svårt att kategorisera öl i allmänhet och belgiska öl i synnerhet på ett någorlunda vettigt sätt.

Belgiska bryggare är oftast ganska egensinniga och gör lite som faller dem in. Att följa några fastslagna riktlinjer är inte riktigt deras grej. Trots det kan man ändå hitta någon slags nomenklatur, även om den varken är disjunkt eller uttömmande.

Till att börja med kan man ange färgen på sitt öl med begrepp såsom blanche/wit, blonde/blond, ambrée/amber och brune/bruin. Vört- och alkoholstyrka kan dels anges med siffror (oftast som vörtstyrka mätt i [g/l-1000]) alternativt med begreppen enkel/singel, dubbel, tripel och quadrupel. Ett alternativt sätt att ange vörtstyrka är att liksom bryggeriet S:t Bernardus använda pater, prior och abt.

En fånig diskussion på RateBeer-forumet angående den förmenta skillnaden mellan abt och quadrupel fick den belgiske ölnestorn Joris Pattyn att skriva följande intressanta artikel i ämnet. Enligt honom borde man nöja sig med fyra olika belgiska öltyper:
  • Ljus belgisk ale
  • Stark ljus belgisk ale
  • Mörk belgisk ale
  • Stark mörk belgisk ale
Det finns förstås fortfarande gränsdragningsproblem mellan ljus/mörk respektive stark/svag; Joris föreslår själv Orval som gränsfallet mellan det förstnämnda och 6,5-7 % för det sistnämnda. Efter att själv förgäves ha försökt förstå skillnaden mellan tripel och belgian strong blond ale (svaret beror på vem du frågar) så välkomnar jag denna uppdelning.

Ni som faktiskt följde länken och läste artikeln ser att jag inte har berättat hela sanningen ännu. Joris föreslår ytterligare en ölstil; speciále. Detta skulle vara en slags bärnstensfärgad ale med måttlig alkoholstyrka, i gränslandet mellan ljus och mörk belgisk ale således. Exempel på denna ölstil utgörs av De Koninck och Palm Speciale.

Dessa öl kan beskrivas som en slags engelsk pale ale fast med belgisk jästkaraktär. Bärnstensfärgad, måttlig beska och humlearom och med belgiska jästrestrar och -fenoler. I min version blir det inga större konstigheter. En rejäl andel aromatisk malt ska ge en lite fylligare maltighet samt färg åt ölet. På humlesidan blir det min vanliga favorit i dessa sammanhang; savinjski golding som ger trevliga örtiga och blommiga humlearomer. Jästvalet föll på Wyeast 1762 (Rochefortjästen) som jag ämnar jäsa ganska svalt för en diskret fruktighet.

Data:
  • Satsstorlek 22 l
  • OG 1054
  • FG 1016
  • Abv  5,0 %
  • IBU 30
  • SRM 9 (bärnstensfärgad)
Malt:
  • 4 kg pilsnermalt
  • 1 kg aromatisk malt
Infusionsmäskning i en timme vid 66 C.

Humle:
  • 30 g perle i 60 minuter
  • 30 g savinjski golding i 20 minuter
  • 30 g savinjski golding vid kokslutet
Total koktid 90 minuter.

Jäst:
Jäsning med Wyeast 1762 Lalvin EC-1118 
  • vid 20 C i 4 dagar
  • vid 23-25 C i 3 dagar
  • vid 16-17 C i 5 dagar
Övrigt:
  • Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 7 g/l
Uppdatering (30/12):

Till mitt stora förtret drog jäsningen aldrig igång. Efter att ha väntat 2 dygn utan någon aktivitetet kände jag mig tvingad att tillsätta en annan jäst. Jag hade hemma 2 påsar Safale US-05 samt en påse av champagnejästen Lalvin  EC-1118 som jag egentligen hade tänkt använda senare i vår. Då belgisk jäst anses ha sitt ursprung i och vissa likheter med vinjäst tyckte jag att den sistnämnda låg närmast till hands. Ett par timmar efter att påsen åkte ner i vörten bubblade det friskt i jäsröret.

Provsmakning (28/1):

Det här med kolsyrejäsning på flaska kan verkligen vara ett lotteri. Såväl vintervärmaren som brunportern blev kraftigt överkolsyrade trots blygsamma 4 g/l kolsyresocker. I sann belgisk stil hade jag betydligt mer i denna öl, men trots det är kolsyran högst blygsam, om än inte platt på något sätt. Men strunt samma, jag föredrar faktiskt måttligt med kolsyra i de flesta öl.

Färgen är snyggt bärnstensaktig och skummet är hyfsat trots den låga kolsyranivån.

Champagnejästen har lämnat en diskret esterfruktig och fenolisk ton, med lite brödig malt samt de sköna blommiga tonerna från savinjski-humlen. Kan säkert misstas för en belgare vid en blindprovning.

Smaken är halvtorr med måttlig och mjuk beska. Ganska gott öl med bra hinkabilitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar