måndag 13 februari 2012

Brygd #94: Sticka


Altbierbryggerier brygger ibland en lite starkare variant av sin ordinarie produkt, och dessa kallas ofta Sticke Alt. Ordet "sticke" betyder hemlighet på den lokala dialekten kring Düsseldorf, och det finns kanske ett visst hemlighetsmakeri kring denna lite udda öltyp. Jag hittade ingen bra försvenskning av detta koncept så jag nöjer mig med att kalla ölet för Sticka, vilket säkert kommer skapa ett lagom huvudbryderi för många.

Om vanlig altbier skulle kunna ses som en slags tysk bitter, så blir kanske Sticke Alt en tysk motsvarighet till ESB. Det enda exemplar jag hittills har testat - Uerige Sticke Alt - skiljde sig dock en del från en typisk ESB. För det första hade den en mycket mer intensiv maltighet, förmodligen tack vare dekoktionsmäskning som är legio för altbier. Dessutom var den tydligt beskare. Utöver detta tillkommer skillnaderna mellan tysk och engelsk humle, samt den lite renare jäsprofilen som jäststammen tillsammans med den relativt kalla jäsningen ger.

Som nämndes ovan är det dekoktionsmäskning som gäller, åtminstone tvåstegsvarianten. Men eftersom jag var tvungen att klämma in bryggningen på en vardagskväll fick jag köra med en lite mindre tidskrävande fuskversion där man istället plockar ut några liter av den starkaste vörten i början av lakningen och låter denna koka kraftigt i ett separat kok. Receptet nedan är i övrigt inspirerat av altbierboken i "Classic Beer Styles"-serien, även om andelen münchnermalt är betydligt högre än vad som är brukligt.

Data:
  • Satsstorlek 20 l
  • OG 1061
  • FG 1015
  • Abv 6,0 %
  • IBU 50
  • SRM 16 (kopparfärgad)
Malt:
  • 4 kg münchnermalt
  • 1 kg pilsnermalt
  • 500 g caramünchnermalt
Infusionsmäskning vid 65 C i en timma.

Humle:
  • 20 g magnum i 60 minuter
  • 30 g spalter select i 20 minuter
  • 30 g tettnanger i 20 minuter
  • 30 g spalter select i 5 minuter
  • 30 g tettnanger i 5 minuter
Total koktid 90 minuter.

Jäst:
Jäsning med Wyeast 1007
  • vid 15 C i 12 dagar
  • vid 7 C i 12 dagar (kallagring)
Övrigt:
  • Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslut
  • Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l
Bedömning (23/3):

Klart kopparfärgad, medelstort ljust beige skum.

Nötig, bärig och lätt jordig arom med örtig och gräsig humle. Jag hade nog hoppats på lite mer intensiv och djup maltighet.

Nästan medelstor kropp, måttlig kolsyra. Relativt torr med en tydlig beska som hänger kvar länge.

Helt okej, men det saknas ändå något för att vara en riktig fullträff.

Fabrikörns vs. Nils Oscar Ctrl Alt Delete (28/3):

Svenskbryggda altbier hör inte till vanligheterna, men nyligen lanserade Nils Oscar sin version med det fyndiga namnet Ctrl Alt Delete (CAD), ett namn som de förvisso inte var först med kunde jag konstatera när jag sökte på RateBeer. Eftersom Fabrikörns Sticka är en lite starkare variant är jämförelsen kanhända något orättvis, men vi kör ändå.

Fabrikörns är såväl snäppet mörkare som aningen grumligare. Skummen är likvärdiga och man kan konstatera att det är två snygga öl i alla fall.

Vid jämförelse framträder Nils Oscars "hussmak" med väldigt höiga och lätt rökiga toner, något som jag inte kände lika mycket när jag provade den första gången. Utöver detta har den en lätt knäckig maltarom samt en del örtig humle. Fabrikörns bäriga jästtoner framträder tydligt, emedan CAD känns helt befriad från estrar.

Trots att CAD är betydligt alkoholsvagare (4,5 %) så är den bara marginellt tunnare, vilket får ses som ett gott betyg, även om jag hade förväntat mig lite mer fyllighet i Fabrikörns Sticka. Torrhet och beska är likvärdig i de båda ölen.

Skillnaden i alkoholhalt känns inte som någon avgörande faktor här, utan Fabrikörns vinner på grund av de där lätt störande hussmakerna hos CAD.

Fabrikörn - Omvärlden 17-16 således.

Extranummer - Fabrikörns Sticka vs. Fullers 1845 (2/4):

Som jag skrev tidigare i inlägget så kan man med lite god vilja se Sticke Alt som en tysk motsvarighet till ESB. Det sistnämnda är ju en ölstil eller -beteckning som myntades av det utmärkta Londonbryggeriet Fuller's. Tyvärr har sagda bryggeri varumärkesregistrerat begreppet/namnet/beteckningen ESB, vilket får ses som en grov plump i protokollet, att jämföra med Anchor Brewery och Steam Beer.

Förutom ESB och dess lillebror London Pride så är Fuller's kanske mest omtalade för sin likaledes utmärkta London Porter. Min absoluta favorit i deras portfölj är dock 1845, som är en öl som först bryggdes för att fira bryggeriets 150-årsjubileum. Det är en mörkröd ale, aningen starkare än ESB, men med betydligt djupare och komplexare maltarom, samt en rejält dos blommig engelsk humle (EKG?). När jag jämförde min Sticka mot Ctrl Alt Delete kom jag att påminnas om just Fuller's 1845. Så varför inte köra en liten extra tävlan utanför det ordinarie protokollet?

Färgen är djupt kopparfärgad hos båda ölen, aningen grumligare hos Stickan. Skummet hos 1845 är kraftigare och "rocky". (hur översätter man det till svenska?)

Fuller's 1845 har en kakigare maltighet medan Stickan är mer jordig och nötig. Tydligt blommiga och träiga humletoner hos 1845 kontrasteras av lite örtigare dito hos Stickan.

Stickan är tydligt lättare, kanske lite för mycket med tanke på den ringa skillnaden i alkoholhalt. Båda ölen har måttlig kolsyra. Båda ölen är medeltorra med hyfsad beska.

Fuller's 1845 vinner klart, men att Fabrikörns Sticka hängde med såpass bra som den ändå gjorde får ses som ett gott betyg.

4 kommentarer:

  1. Det var ju en väldigt fiffig idé för att "slippa" dekoktionsmäskningen. Jag har provat lite fram och tillbaka men inte riktigt fått till dekoktionen så metoden här ovan kan ju vara något att prova! :)

    SvaraRadera
  2. Som de flesta fiffiga idéer har jag inte kommit på den själv. Frågan är om "fuskmetoden" ger lika bra maltighet som den äkta varan.

    Men ett enkelt sätt att få till dekoktionsmäskning är att köra med enstegsvarianten, dvs steget från försockringsrast till utmäskning. Då slipper man bekymra sig om att stanna dekoktionen vid vissa temperaturer och temperaturen hos huvudmäsken efter återförande är ju inte heller så himla viktig.

    Då det är själva kokningen av mäsk (totala koktiden) som är det viktiga för själva maltigheten så ska detta ge lika bra resultat rent smakmässigt som två- eller trestegsvarianterna.

    SvaraRadera
  3. Har smakat av denna nu. Inte smakat jättemånga altbier så är ingen expert på området. Tycker den var rensmakande, eftersmak av bröd och mineraler. Tycker dock att maltigheten inte infann sig och den kändes lite enkel i smaken. Vet inte om lite kalciumklorid i koket eller någon mer maltsort eller ett längre kok hade avhjälpt problemet. Det överlämnar jag till dig.;)
    /Peter

    SvaraRadera
  4. Kalciumklorid är absolut något jag kommer införa i samtliga mina maltfokuserade öl framöver.

    Annars tror jag dekoktionsmäskning var den viktigaste felande länken för denna brygd.

    SvaraRadera