Azzacale är ganska likt jazz scale. |
Nu är det dags för single hop-öl igen, modulo bitterhumlen. Denna gång blir det den spännande nya amerikanska humlesorten azacca som är uppkallad efter en karibisk gudom. Enligt marknadsföringen ska den ge intensiva toner av tropiska frukter och citrus. Just intensiva vet jag inte om jag kan skriva under på, men tonerna fanns där på en moderat nivå när jag spontanbryggde med denna humlen sist.
Data:
- Volym 20 l
- OG 1055
- FG 1012
- Abv 5,6 %
- IBU 40
- SRM 5
- mäsk-pH 5,14
- 5 kg pale ale-malt
Humle:
- 10 g magnum i 60 min
- 20 g azacca i 20 minuter
- 40 g azacca vid kokslutet
- 40 g azacca som torrhumling
Vatten:
Göteborgsvatten med följande tillsatser
- 5 g kalciumsulfat till mäsken
- 5 g kalciumklorid till mäsken
- 5 ml mjölksyra (80 %) till mäsken
- 5 ml mjölksyra (80 %) till lakvattnet
Jäsning med ett paket Safale US-05
- vid 16-17 C i 3 dagar
- vid 22-23 C i 7 dagar
- vid 5 C i två dagar
- Klarning med 1 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
- Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l
Bedömning (2017-04-05):
Gyllengul färg med en lätt disighet och ett rejält skum. Aromen är brödig med en diskret med fin tropisk fruktighet från humlen, med liten dragning åt det blommiga och kryddiga hållet.
Kroppen är medelfyllig och kolsyran är måttlig. Avslutningen är torr med en perfekt avvägs beska.
Detta blir ett bra törstsläckaröl nu när den varma halvan av året är på intågande. Azacca är inte lika in-your-face som exempelvis citra eller mosaic, men den har en skön subtil fruktighet som jag tycker är tilltalande. Jag kan mycket väl tänka mig att återkomma till den ytterligare, och kanske ska man brassa på med lite mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar