En trend som har varit tydlig de senaste åren med mina lambikar är att syran har minskat. I flera fall har den närmast uteblivit. Problemet är inte bara bristen på syra, utan även att dessa lambikar är rätt trista i övrigt. Syran är helt enkelt fundamental för att utveckla aromer, troligen genom esterbildning.
Skälet är troligtvis att jag har använt större mängder oxiderad humle än tidigare, och i synnerhet med oxiderad högalfapellets. Så jag har redan börjat dra ner på mängderna, men till denna lambik hade jag tyvärr ont om lambik med bra syra. Men resterna av sats 47 räddade dagen denna gång.
Data:
- Volym 22 l
- OG 1,055
- FG 1,010
- ABV 6,1 %
Blandning:
Det har gått ett tag sedan flaskning, och det här är andra flaskan jag öppnar. Den första var två veckor efter flaskning, och den hade en del THP, men det är lyckligtvis borta nu. Det är fina fruktiga toner med röda äpplen, samt lite fenoler som drar mot höstlöv och kanske en smula rökigt.
Syran är behärskad, och det finns också en påtaglig beska som jag helst skulle se avta något.
