söndag 7 april 2024

Brygd #216: Vetebock

 



För mig var weizenbock länge synonymt med Schneider Aventinus. Visserligen fanns också Weihenstephaner Vitus, men den gjorde inget större intryck på mig. Så när jag försökte mig på en egen weizenbock var det naturligt att efterapa Aventinus.

Men sedan dess har jag fått upp ögonen för Ayinger Weizenbock. Och den är tämligen ljus. Jag slängde i lite münchner bara för att. Vidare var jag lite osäker på hur jag skulle göra med humlen. Jag gillar allmänt att lägga mig något i överkant på humlesidan när det gäller öl där humlen ska vara i bakgrunden. Numera finns det 50-gramspaket för många humlesorter, och jag köpte en påse hersbrucker.

Utbytet blev ganska dåligt. Kanske hade bryggbutiken krossat lite grövre än vanligt på grund av stora mängden vetemalt. Oavsett så gör det mig inte så mycket, jag hade kanske inte velat ha OG uppåt 1,080.

Data:

  • Volym 20 l
  • OG 1,070
  • FG 1,015
  • ABV 7,6 %
  • SRM 6
  • IBU 20
Mäskning:
  • 4 kg vetemalt
  • 2 kg pilsnermalt
  • 1 kg münchnermalt
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 10 g magnum i 60 minuter
  • 20 g hersbrucker i 20 minuter
  • 30 g hersbrucker vid kokslutet
Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (halva jästkakan från Humlevete)
  • vid 19 C i 5 dagar
  • vid 21 C i 5 dagar
Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 7 g/l.

Bedömning (2024-05-01):

Två veckor efter flaskningen är det dags för en första fullt kolsyrad flaska. Jag provade en flaska för en vecka sedan som var 75 %-ish kolsyrad, och den var aningen söt med måttlig kolsyra. Nu är den torr med rejäl kolsyra och skum. Den är inte riktigt så tokgrumlig som humlevete, men ändå över genomsnittet.

Aromen domineras av skumbanan med en del fenoler samt örtig humle. Det var ännu mer estrar och humle för en vecka sedan kan tilläggas. Avslutningen är som sagt torr, och där finns en tydlig beska. Beskan hade nog kunnat varit aningen lägre, men på det stora hela var det gott. Kanske inte riktigt lika bra som Ayingers version, men det är ju en högt lagd ribba.

måndag 1 april 2024

Brygd #215: Humlevete

 

Bild: Viktoriia Panchenko.

Det är dags för veteöl igen! Senast jag bryggde en veteöl i sydtysk stil var nästan tolv år sedan. Precis som då får man tolka "sydtysk stil" generöst, då det är en modern variant av formen hopfenweizen. Denna gång går jag dock all in på australiensisk humle; galaxy och enigma (refererat till aussie-humle nedan). Jag hade först tänkt att använda dem med mitt klassiska schema med 10-20-30-40 % i 60, 20 och 0 minuter samt torrhumling. Men när jag kollade in alfasyran på paketen studsade jag till. Båda hade AA runt 18 %! Jag fick då tänka om och valde att helt enkelt skippa bittergivan. Med en ytterst modest mellangiva hamnar IBU ändå på cirka 50.

Data:

  • Volym 22 l
  • OG 1,052
  • FG 1,010
  • ABV 5,6 %
  • SRM 3
  • IBU 50
Mäskning:
  • 3 kg vetemalt
  • 2 kg pilsnermalt
  • 1 tsk kalciumklorid
  • 1 tsk mjölksyra (80 %)
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 40 g aussie-humle i 20 minuter,
  • 80 g aussie-humle vid kokslutet.
Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (1 liter förkultur)
  • vid 19 C i 4 dagar
  • vid 21 C i 7 dagar
Torrhumling med 80 g aussie-humle i 5 dagar, 100 g maltextrakt upplöst i vatten tillsätts samtidigt med humlen.

Övrigt:

Kolsyrejäsning med druvsocker, 7 g/l.

Bedömning (2024-04-22):

Redan vid flasktappningen noterade jag en kraftig grumlighet men tänkte "det lägger sig nog". Det gjorde det inte. Det är grotesk neipa-grumlighet vi pratar om. Kanske inte riktigt min tekopp, men samtidigt är jag inte särskilt fixerad vid ölets klarhet heller. Det är vad det är. Över till smaken.

Det är tropisk frukt som inleder, sedan träder fenoler och skumbanan in på banan (sic!). En ganska snygg kombo faktiskt. Ska man klaga på något (utöver grumligheten) så känns kroppen ganska tunn. Avslutningen är torr med en måttlig beska.

Ett bra öl som förmodligen kommer ha ganska kort hållbarhet.