Några friluftstips för Göteborg

 

One does not simply walk to Östra långevattnet?

I ett tidigare inlägg tipsade jag om några besöksmål i Göteborg som ligger lite bortom de allra vanligaste turiststråken. Jag hintade om att jag kanske skulle återkomma om tips om naturupplevelser i 031-området, och nu ett år senare är det dags för det. Fokus kommer vara på vandring eftersom det är den friluftsaktivitet som jag främst ägnar mig åt. I förbigående passar jag på att tipsa om kanotmöjligheter eftersom det är något jag har snappat upp mest i förbifarten.

Skärgården

Det här känner väl rimligen alla redan till, men Göteborgs skärgård bjuder på underbara havsmiljöer. Bad och segling är förstås uppenbara aktiviteter, men havsskajak är också populärt. Dessutom finns det ofta fina naturreservat på större öar som Björkö, Hönö, Styrsö, Brännö och Vrångö. En favorit är Galterö som man kan nå via en liten bro från Brännö. Till den norra delen av skärgården kan man ta sig med bil eller buss, men till den södra är det färja och apostlahästarna som gäller.

Ett ytterligare tips är Stora Amundön där det fina möjligheter till bad, men även en trevlig rundslinga genom hästhagar och ekskogar, och längs granitklippor. Det finns även ett gammalt gravröse som man passerar på vägen upp till öns högsta punkt.

Delsjöområdet

Detta naturreservat är det område jag bäst har koll på då jag har bott inom gångavstånd sedan 2002. Jag kan nog alla större och de flesta mindre vägar och stigar i området. Och det finns gott om dessa med olika svårighetsgrad och kupering. Speciellt att rekommendera är vägarna runt Stora och Lilla Delsjön där den förstnämnda är betydligt mer kuperad. Båda slingorna består av ganska breda vägar, och man får räkna att trängas med andra vandrare, joggare och ibland även hästar. Lite smalare och besvärligare men mer avskilt är Ugglemossen runt som utgår från Bertilssons stuga. Det finns många fler fina stigar i närområdet, bland annat stigen med trappan i bilden ovan.

Nära badplatsen vid Stora Delsjön finns kanotuthyrning, och utan att ha prövat på detta tror jag det finns goda skäl till att det är populärt. Delsjöarna är närmast att betrakta som 3-4 sjöar som sitter ihop. Det dyker således ständigt upp nya miljöer och utsikter.

Vättlefjäll

Detta är ett stort naturreservat nordöst om staden som domineras av ett antal mindre sjöar. Flera av dem sitter dessutom ihop med naturliga eller utgrävda kanaler. Det är således ett kanske ännu bättre ställe att hyra kanot på, vilket också är fullt möjligt från flera ställen, varav Vättlestugan väl är det smidigaste.

De sydvästra  delarna går att nå med kollektivtrafik relativt smidigt, medan man i övrigt är hänvisad till bil, och i vissa fall även ganska begränsade parkeringsmöjligheter.

Som framgår av denna spårkarta så finns fyra spårsystem som utgår från olika ställen. Systemen är delvis sammanväxta, vilket ibland kan vara lite förvirrande då de har samma färgmarkeringar. Min favoritled i området är annars Vättlefjällsleden. Detta är namnet till trots en rundslinga på 25 km som passerar samtliga spårsystem men även har några egna, unika sträckningar. Det är en vacker och omväxlande slinga som är en bra dagsutflykt om man vill ha en lite rejälare vandring.

Sandsjöbacka

Detta är ännu ett stort naturreservat, denna gång sydväst om staden. Här finns det inte så mycket sjöar, och heller ingen kanotuthyrning vad jag vet. Det är i stället ett utpräglat vandringsområde, omväxlande med vilda skogspartier på höjderna, en del kulturlandskap, samt det öppna hedlandskapet som man ser från E6. Som framgår av spårkartan så finns det sex spårsystem, även här sammanflätade med möjlighet till förvirring. Det finns även en större led, med det föga överraskande namnet Sandsjöbackaleden. Till skillnad från Vättlefjällsleden startar och slutar den på olika ställen.

En nackdel här är att det inte finns så bra kommunikationer med kollektivtrafik. Ofta får man gå flera kilometer från närmaste hållplats. Det gör ju att just Sandsjöbackaleden är lite knepigare att gå, och jag har det ännu ogjort. Min favorit i området är annars den röda slinga som utgår från Kyrkobyn-Dala.

Vildmarksleden

Namnet på denna vandringsled är något missvisande då den omgivande världen ständigt gör sig påmind i form av mindre vägar och lite avskilt belägna bostadshus. Men det är ändå en trevlig mix av skog, sjöar och kulturlandskap. Leden börjar* i Hindås precis vid pendeltågstationen och vindlar sig sedan tillbaka till Skatås.

Jag gick leden första gången hösten 2011 och då var den i halvdåligt skick med tveksam skyltning och många blöta passager. I synnerhet vid ett ställe var man tvungen att passera ett tiotals meter brett kärr utan vare sig spångar eller någon uppenbar väg runt.

När jag gick leden för andra gången under pandemin 2020 hade en rejäl upprustning skett, delvis tack vare EU-pengar. Förutom förbättrad markering och nya spångar hade vissa sträckor dragits om så att längden ökat från 38 km till maratondistansen 42 km. Större delen av den extra längden kommer just från en omväg runt det ovan nämnda kärret. Tyvärr är ena halvan av denna omväg en rejält tråkig raksträcka längs en grusväg, så jag ska någon gång försöka se om jag kan hitta den gamla sträckningen här och om den har förbättrats. Sista etappen mellan Kåsjön och Skatås är gemensam med Bohusleden och Götaleden. Delar av denna är också den allra finaste när man klättrar över en ekskogsklädd bergås.

Bohusleden

Bohusleden sträcker sig ända från Strömstad till gränsen mot Halland** sydost om Lindome. Stora delar av den verkar vara mer eller mindre ren vildmark, med få möjligheter till logi eller anslutning med kollektivtrafik. Några av etapperna verkar bjuda på fantastisk natur, och någon gång ska jag försöka beta av en del av dem.

Men än så länge har jag bara gått etapperna runt Göteborg, och det är lite blandad kompott. Vissa etapper har ganska långa passager genom bostadsområden och/eller på större vägar vilket känns sådär. Men från Jennylund har man en ganska fin sträcka genom Vättlefjäll. Sedan en lite tråkigare del genom bostadsområden fram till Angereds kyrka, men därifrån har man ännu en fin vandring till Jonsereds Herrgård där man ansluter med Götaleden.

Jonsered till Skatås täcks under de andra lederna. Söder om Skatås går man åter för sig själv och här har man en fin sträcka mellan Gunnebo slott och Kållered.

Götaleden

Detta är en relativ ny vandringsled mellan Alingsås och Göteborg som har tagits fram för en kombination av kultur och natur. Man passerar genom flera klassiska industrimiljöer, i synnerhet vid Nääs fabriker. Tanken är att man ska kunna gå hela leden och sova över i lite lyxigare miljöer. Men det går även utmärkt att gå enskilda etapper då nästan samtliga börjar och slutar vid kollektivtrafiknoder.

Tyvärr är det svårt att dra en vandringsled mellan dessa orter utan att ibland tvingas nyttja lite större vägar. Så de flesta etapper innehåller såväl vackra eller intressanta passager som ganska trista transportsträckor. Undantaget är Floda till Lerum som nästan hela vägen går längs Säveåns flodbädd, alternativt längs ängar. Även Lerum till Jonsered samt Jonsered till Kåsjön bjuder på fantastisk natur och kulturlandskap, bortsett från några tråkiga passager.

Övrigt

Om man är begiven på klättring så erbjuder bergen i Fjällbo utsökta möjligheter. Även om man inte klättrar så finns det ganska trevliga möjligheter till att promenera upp till Bergsjön, med utsökta utsiktsplatser och en gravhög att beskåda om man är lagd för sådant. Jag växte själv upp vid foten av de här bergen och minns att man ständigt såg klättrare hänga på de vertikala klippsidorna under sommarhalvåret. Dessutom klättrade vi småkillar ofta på de lite mindre branta delarna, något som våra föräldrar nog delvis var lyckligt ovetande om.

En väldigt speciell vandringsslinga är Kärrsjörundan som slingar sig runt i ett vackert natur- och kulturlandskap. Här har den lokala hembygdsföreningen gjort en stor insats med informationsskyltar om alla gamla torp(ruiner) som man passerar. Ofta med intressant historia om människorna som levde där på 1800-talet och tidigare, med fokus på hur deras vardag såg ut. Enda nackdelen är närheten till Landvetter flygplats vilket kan vara lite störande.

Änggårdsbergen är ett naturreservat mellan Göteborg och Mölndal, precis i anslutning till Botaniska trädgården. På sätt och vis fortsätter den sistnämnda in i reservatet, i och med att man har planterat träd från olika delar av världen i delar av reservatet. Andra delar är väl bevarad naturskog, och här finns också ett hedlandskap på höjden som hålls nere med hjälp av betande djur.

Jag avslutar med att nämna den nya Pilgrimsleden Göta Älv som jag ännu inte har hunnit utforska. Det känns lite som man försöker haka på trenden med klassiska pilgrimsvandringar och dess popularitet, och jag undrar hur mycket den är baserad på faktiska gamla pilgrimsvandringar. Det oaktat så tycker jag det verkar vara en väldigt trevlig sträckning som passerar en massa gamla kyrkor och fornlämningar. Det verkar också finnas ganska goda möjligheter att ansluta till deletapperna med kollektivtrafik. Min ambition är att detta året åtminstone gå sträckorna närmast Göteborg. Som kuriosa kan jag nämna att den första etappen passerar ett hundratal meter från min lägenhet.

* Jag vet inte om den har en officiell riktning egentligen, men det känns naturligast att gå åt det hållet. Och man får nettonedför.

** Den fortsätter sedan som Hallandsleden.

Om falska dikotomier

Idag kommer det handla om ett lite avancerat ord;  dikotomi. För den som inte känner till det och inte orkar följa länken så har ordet sitt ursprung i grekiskan, där med betydelsen tudelad. Begreppet handlar om att det i ett givet sammanhang endast finns två alternativ. Dessa alternativ är dessutom oförenliga. Precis ett av dem måste föreligga eller väljas. Ett exempel är bolån; väsentligen måste man välja fast eller rörlig ränta. Det finns förstås hur många exempel som helst.

Men det är också vanligt med falska dikotomier. Alltså att en dikotomi anses föreligga, men att de två alternativen är överlappande eller ej uttömmande (eller både och är väl säkrast att tillägga). Ett klassiskt exempel är "den som inte är med mig är emot mig". För att återknyta till bloggens egentliga inriktning så tänkte jag ta några exempel från ölvärlden. Jag börjar dock med ett som handlar om ciderframställning.

Pastörisera eller vildjäsa must.

Att pastörisera must är något som i princip aldrig görs av hantverksmässiga cidermakare. Däremot görs det ibland av ciderbryggare och kanske även av storskaliga kommersiella producenter. Jag brukar avråda från pastörisering i hembryggningsgrupper, främst för att det är onödigt men att det kan ha negativa konsekvenser. Ibland kan man då få som svar att vederbörande är medveten om det men tycker vildjäsning är för chansartat. Men det är ju naturligtvis inte så att vildjäsning och pastörisering är de enda alternativen. Tillsätter man en vital jästkultur kommer den dominera och inte lämna något utrymme att tala om till den vilda jästen att ställa till det. Och vill man ändå ha hängslen, livrem, flytväst och livbåt så finns det också svavel.

Magnetomrörare eller skippa förkultur.

Vill man använda sig av flytande jäst - och det vill man om man brygger annat än ipor och stout - så är förkultur absolut något man ska lägga till i sin verktygslåda. Många verkar dock ha ett visst motstånd mot detta initialt, och ett skäl jag har sett är att man inte har en magnetomrörare. Som om magnetomrörare vore nödvändigt för att göra förkultur. Det är förvisso så att man kan få lite mer tillväxt med kontinuerlig omrörning, men den stora vinsten är att göra förkultur över huvud taget. Och allt man då behöver i utrustningsväg är ett lämpligt kärl som går att rengöra och desinficera ordentligt.

Alkoholmonopol eller lådvin på ICA.

En av de främsta generatorerna av nonsensargument är försvaret av alkoholmonopolet, något jag skrev om i detta  inlägg. Och föga förvånande dyker en falsk dikotomi upp, nämligen att ett slopat monopol kommer leda till att vin kommer säljas på ICA. Men det finns förstås en massa tänkbara mellanting mellan monopol och fullständig frihet att sälja varsomhelst och hursomhelst. Sedan kan jag inte låta bli att undra varför det skulle vara något dåligt med vin på ICA.

Jäsa kallt med underjäst eller varmt med överjäst.

Det finns flera exempel på öl som är jästa med underjäst vid väsentligen samma temperatur som överjäst. California common är väl det uppenbara exemplet, men även biere de garde jäses ibland med lagerjäst vid 15-20 C. Trots detta finns det många som argumenterar mot att jäsa varmt med underjäst. Ett argument är att underjästen kommer spotta ur sig en massa estrar och att resultat inte kommer bli bra. Exemplen ovan visar ju att detta inte stämmer. Ett annat märkligt argument är att det på något sätt skulle vara motsägelsefullt; eftersom underjäst kan jäsa mycket kallare ska man använda den till just det, annars kan man lika gärna använda överjäst. Men varje jäst har ju sin unika karaktär, och tycker man en viss underjäst ger ett bättre resultat vid en viss temperatur än överjäster så är det klart att man kan köra på det.