 |
| Här var det vitt. |
Hoegaarden är ett öl som passar perfekt en varm sommardag. Ljust och uppfriskande, men ändå med en balanserad komplexitet. Det är också en bra öl att odla upp jäst från. Tydligen ska det vara svårt att misslyckas med detta. Visserligen finns en variant av jästen att köpa kommersiellt, men det är ändå roligare att odla upp jäst direkt från flaska.
Så när jag hade några lärjungar hemma på ölprovning startade vi med fyra flaskor Hoegaarden. Jag hade förberett en kyld e-kolv med förkultursvört, och bottensatserna åkte ner i denna. Några dagar senare började jästen vakna till liv, och efter ytterligare en uppstegring med en liten större förkultursvört, så var det dags att brygga en dryg vecka senare.
Data:
- Satsstorlek 24 l
- OG 1049
- FG 1013
- Abv 4,7 %
- IBU 15
- Färg 2 SRM (blekt gul)
- 2 kg pilsnermalt
- 2 kg vetemalt
- 500 g havregryn
- 200 g ljust maltextrakt (förkulturer)
Humle & kryddor:
- 20 g perle, 60 minuter
- 10 g malda korianderfrön, 5 minuter
- rivet ytterskal från 2 limefrukter, 5 minuter
Jäsning:
Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 6 g/l.
Bedömning (tillagt 3/6)
Hemma efter en 9-hålsrunda knäcker en liten flaska som jag har ställt i kylen tidigare under dagen. Trots att jag tappade den för bara för 5 dagar sedan så blir det ett hyfsat vitt skum. Fräsha påtagliga dofter av lime och koriander. De jordiga toner jag kände vid omtappningen är som bortblåsta. Väldigt gott, men jag hade gärna sett lite mer diskreta toner av såväl lime som koriander. Nästa gång kommer jag halvera mängden av båda.
Fabrikörn vs. Hoegaarden (2/9):
Båda är disigt ljusgula; Hoegaarden är aningen ljusare med en grön anstrykning. Lite större skum för Hoegaarden.
Båda ölen har tydliga kryddiga drag av koriander. I Fabrikörn's framträder limeskalen tydligt, medan apelsinskalen i Hoegaarden inte är lätta att upptäcka. Den senare har även en tydlig ton av skumbanan, lite åt weizen-hållet.
Båda ölen är friska med bara en lätt sötma, och med samma låga beska. Munkänslan är samma; lätt men ändå inte tunn och med måttlig kolsyra.
Hoegaarden är tydlig men inte överlägsen vinnare här, ett väldigt bra och fräscht öl är det onekligen.
Funkar det bra att köra enkel infusionsmäskning med så mycket vetemalt? Slänger man bara ner havregrynen i mäsken eller behöver de nån förbehandling? Är också lite sugen på att brygga en Wit.
SvaraRaderaVi borde förresten byta lite bärs snart igen.
Vad gäller vete och infusionsmäskning är jag osäker på hur mycket man kan ha och ändå få tillräckligt med enzymer, men upp till 70 % förekommer i sydtyska vetöl.
SvaraRaderaHavregrynen slänger man rätt ner i mäsken. Upp till 10 % ska inte vara några problem, men har man i mer finns det risk för att det blir havregrynsgrötliknande mäsk, och då blir lakningen inget kul...
Ska komplettera inlägget med lite om mäskning för Witbier. Mosher har en del att säga om saken och förordar en lite mer komplicerad variant.
Och byte av öl får det gärna bli snart igen.
Hur har det gått?
SvaraRaderaÄr bra intresserad av resultet!
Den är tappad på flaska nu (i går). Hoegaarden-jästen jobbar långsamt (2 veckor för primärjäsning) så det tar sin tid. Ett första utlåtande är att två limefrukter var en för mycket. Limeskalen bidrar med en ganska skarp jordig smak. Men den kanske klingar av.
SvaraRaderaFet flaska kons 2010-11-04 (bb okt 10)
SvaraRaderaAR: inte så påtaglig doft vete, jäst, citrus frukt - ännu mer citrus efter upphällning
AP: lemonadfärgas lite dimmig kropp, lätt vitt skum som försvinner till intet
F: lime, korander, frisk bäska, kokta grönsaker, mycket kolsyra! Nej jag vill nog ha minna skumbananer, tack. Tror inte denna påverkats av att gå lite över bb.