Brygd #74: NZ Strong Ale

Tredje gången gillt blir det för detta mitt favoritöl. Receptet är i stort sett identiskt med förra årets version, och det är väl inte så mycket mer att säga än att (åter) presentera receptet.

Data:

• Satsstorlek 22 l
• OG 1075
• FG 1020
• Abv 7,2 %
• BU 75
• SRM 26 (mörkt rödbrun)

Malt:

• 4 kg pale ale-malt
• 2 kg biskvimalt
• 1 kg karamellmalt (SRM 50)
• 500 g havregryn
• 200 ljus chokladmalt

Infusionsmäskning i en timma vid 67 C.

Humle:

• 20 g pacific gem, 60 minuter
• 30 g riwaka, 20 minuter
• 40 g pacific gem, 20 minuter
• 30 g riwaka, vid kokslutet
• 20 g pacific gem, vid kokslutet
• 40 g riwaka, torrhumling
• 20 g pacific gem, torrhumling

Jäst:

• Jäsning vid 19-20 C i 6 dagar med Danstar Nottingham
• Efterjäsning i 5 dagar vid 19-20 C

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med råsocker, 5 g/l

Bedömning (7/2):

Den här ölen tog tid på sig för att kolsyresättas; efter två veckor var den nätt och jämnt kolsyrad. Efter tre veckor blir det dock äntligen ett rejält beige skum över den kopparfärgade vätskan.
Aromen är dock en besvikelse. Jag har bryggt den här ölen två gånger innan och den har alltid haft en rejäl humlearom, framför allt med feta björnbärstoner från pacific gem-humlen. Här lyser dock dessa humlearomer med sin frånvåro. Dessutom känns maltigheten lite fadd, plus att den lite tråkiga jästtonen från Danstar som jag hade i såväl Brunportern som Vintervärmaren åter gör sig påmind.
Detta öl i sin ursprungsversion fick 43 poäng i SM 2009. Årets version skulle nog få minst 10 p sämre. Inte för att det är några direkta felsmaker, men fräschören från tidigare årgångar är som bortblåst. Mycket underligt, då receptet väsentligen är oförändrat. Det enda som är annorlunda är jästen, men det kan knappast förklara hela tappet. Jag kommer dock aldrig använda Danstar-jäster igen.

Fabrikörn vs. Great Divide Hibernation Ale:

När jag bryggde denna öl för första gången hade jag just Hibernation Ale som förebild. När jag sedan lämnade in den till SM i klassen "övriga starka överjästa öl" eller vad det nu kan tänkas heta (jag betraktar den själv som en "American Strong Ale" men den klassen finns inte med i SHBF:s öltypsdefinitioner) angav jag Hibernation Ale som referensöl. En av domarna tyckte att den var mycket bättre än Hibernation, och jag är nog böjd att hålla med. Så det borde funnits mycket goda chanser att kvittera mot omvärlden, om version 3 hade levt upp till tidigare utgåvor. Men så är ju nu inte fallet.

Båda ölen går i nyanser av rödbrun mahogny/teak. Fabrikörns är något mörkare medan Hibernation märkligt nog har något mörkare beige ton i skummet.

Aromen skiljer sig ganska mycket åt; Fabrikörns har mer tydliga fruktiga humletoner och en tydligare rostad ton, medan Hibernation har mer bränt socker och teaktiga humletoner.

Munkänsla och smak (torrhet & beska) är likartade.

Fabrikörns står sig väl även här, kanske är årets version inte så tokig ändå. Det är i princip helt jämnt här, men jag låter fabrikörns vinna med tanke på de ännu bättre tidigare årgångarna.

Fabrikörn - Omvärlden 7-7 således.