Brygd #216: Vetebock

 

För mig var weizenbock länge synonymt med Schneider Aventinus. Visserligen fanns också Weihenstephaner Vitus, men den gjorde inget större intryck på mig. Så när jag försökte mig på en egen weizenbock var det naturligt att efterapa Aventinus.

Men sedan dess har jag fått upp ögonen för Ayinger Weizenbock. Och den är tämligen ljus. Jag slängde i lite münchner bara för att. Vidare var jag lite osäker på hur jag skulle göra med humlen. Jag gillar allmänt att lägga mig något i överkant på humlesidan när det gäller öl där humlen ska vara i bakgrunden. Numera finns det 50-gramspaket för många humlesorter, och jag köpte en påse hersbrucker.

Utbytet blev ganska dåligt. Kanske hade bryggbutiken krossat lite grövre än vanligt på grund av stora mängden vetemalt. Oavsett så gör det mig inte så mycket, jag hade kanske inte velat ha OG uppåt 1,080.

Data:

• Volym 20 l
• OG 1,070
• FG 1,015
• ABV 7,6 %
• SRM 6
• IBU 20

Mäskning:

• 4 kg vetemalt
• 2 kg pilsnermalt
• 1 kg münchnermalt

Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:

• 10 g magnum i 60 minuter
• 20 g hersbrucker i 20 minuter
• 30 g hersbrucker vid kokslutet

Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (halva jästkakan från Humlevete)

• vid 19 C i 5 dagar
• vid 21 C i 5 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 7 g/l.

Bedömning (2024-05-01):

Två veckor efter flaskningen är det dags för en första fullt kolsyrad flaska. Jag provade en flaska för en vecka sedan som var 75 %-ish kolsyrad, och den var aningen söt med måttlig kolsyra. Nu är den torr med rejäl kolsyra och skum. Den är inte riktigt så tokgrumlig som humlevete, men ändå över genomsnittet.

Aromen domineras av skumbanan med en del fenoler samt örtig humle. Det var ännu mer estrar och humle för en vecka sedan kan tilläggas. Avslutningen är som sagt torr, och där finns en tydlig beska. Beskan hade nog kunnat varit aningen lägre, men på det stora hela var det gott. Kanske inte riktigt lika bra som Ayingers version, men det är ju en högt lagd ribba.