Min bryggfilosofi

En bild av en brygga, eller en bild av bryggan i sig?

Jag beskrev tidigare de rent tekniska aspekterna av mitt bryggande. Denna gång tänkte jag beskriva lite mer övergripande principer och strategier vilket jag benämner som "bryggfilosofi" i brist på ett bättre ord. Det handlar dock inte om något som jag har suttit i en fåtölj och tänkt ut, utan snarare något som har utvecklats och mognat under årens lopp. Det bör också påpekas att nedanstående är något som jag har funnit passar för mig, medan det finns bryggare som gör utsökta öl med andra förhållningssätt. Men kanske kan någon få något matnyttigt tips, inspiration eller ny infallsvinkel att fundera på.

Enkelhet

Jag har i stort sett redan sagt allt jag har att säga om detta ämne, men ett litet tillägg kan vara värt att göra sedan jag började läsa boken "Malt". I den får några erkända bryggare beskriva hur de bygger ett maltschema, och det sprider ganska stort i deras, tja filosofi. Wayne Wambles från Cigar City beskriver processen som att måla en tavla med en palett, och han brer på med lager efter lager av maltsorter. I sin (väldigt goda) maltbomb Big Sound använder han hela elva maltsorter. Jon Cutler från Piece Brewery & Pizzeria å andra sidan är mer återhållsam och verkar hålla sig till som mest fyra-fem sorter. Det går uppenbarligen att göra goda öl på båda sätten, men jag själv lutar mer åt Jons tillvägagångssätt och är i själva verket ännu mer minimalistisk.

Ursprungliga råvaror

Jag gillar att primärt använda råvaror med samma ursprung som för den ölstil jag brygger när så är tillämpligt. För kontinentala öl är det alltså pilsnermalt, münchnermalt och liknande som gäller, och tysk, tjeckisk eller slovensk humle. För brittiska använder jag maris otter och annan brittisk malt, samt brittisk humle. För amerikanska öl är det främst humle och jäst som är amerikansk av förklarliga skäl. Et cetera.

Dels skänker detta autenticitet, men framförallt reducerar det antalet val man behöver göra, och man kan fokusera på annat. Naturligtvis händer det att jag gör undantag, vilket då kan leda till SM-guld.

Egna recept

Det finns lite olika sätt att närma sig bryggandet av en för sig själv ny ölstil. Om vi tar kölsch exempelvis, så får jag för mig att många hembryggare letar upp något recept på nätet, kanske något från SHBF:s databas som har tagit medalj i SM. Det kan fungera alldeles utmärkt, men är inget som passar mig personligen. När jag ska ge mig in på ett helt nytt område, ser jag till att läsa på ordentligt först, exempelvis genom någon av böckerna i "Brew classic styles-serien". Dessa böcker brukar oftast innehålla såväl allmäna råd kring recept samt faktiska receptförslag. Utifrån detta knåpar jag sedan ihop ett eget recept som passar mitt bryggverk och mina smaklökar. Halva grejen med ölbryggning för min del är just utveckling och framtagning av koncept och recept. Enbart i undantagsfall kopierar jag någon annans recept.

Tydlighet

Jag har generellt sett inte mycket till övers för att "dutta" med ingredienser. Om vi tar karamellmalt som exempel så verkar somliga vilja använda den i princip allting, inklusive utpräglat ljusa öl som pilsner och witbier, bara för att "inte få ett tunt" öl eller vad skälet nu är. Själv tenderar jag att använda rejält med karamellmalt i mina maltfokuserade öl, alternativt inget alls i öl som ipa där många verkar gilla att slänga i små mängder karamellmalt. Det skulle heller aldrig falla mig in att kasta in små mängder svartmalt "för bättre färg" som en del gör. Jag vill att en mörkare färg ska matchas av en tydlig smak.

Samma sak gäller för kryddor, något som jag normalt sett inte använder i mina öl*. Ett vanligt råd vid användande av kryddor i exempelvis belgiska öl är att man inte får använda så mycket så att man kan känna vilka kryddor det är. Det tycker jag i grunden är ett bra råd, även om personligen helst låter bli i normalfallet. Och när jag väl använder kryddor, då vill jag att det vara en tydlig del av ölet, som i witbier.

* Ja, jag vet att humle kan betraktas som en krydda.

Försiktighet med experiment

Om man som jag har som främsta syfte med sitt hembryggande att få utlopp för sin eventuella kreativitet, ligger det förstås nära till hands att experimentera med udda ingredienser. Samtidigt kan det också finnas skäl att lägga band på sig, och jag skulle åter vilja passa på att citera John Palmer:

  ...it is easy to get carried away and make something that no one really wants to drink a second glass of. I thought I would like a spiced holiday beer - I didn’t. I thought I would like a molasses porter - I didn’t. I thought I would like loquat wheat beer - four hours peeling and seeding three bags of those little bastards for something I couldn’t even taste. Experimentation is fine and dandy, but be forewarned that you may not like the result.

I detta citats anda brukar jag vara återhållsam med att mixtra med ingredienser. När jag väl experimenterar brukar jag oftast testa en enskild "exotisk ingrediens" i taget. För att ta ett färskt exempel så hade jag i detta fall testat såväl vinjäst som att tillsätta vin tidigare med goda resultat, dock inte båda samtidigt.

Fokusering

Om man som undertecknad i stort gillar alla typer av öl ungefär lika mycket (med undantag av främst rököl i mitt fall) kan det vara frestande att också ge sig på att brygga allt mellan himmel och jord. Denna bredd i bryggningen kan givetvis vara lärorik, men ju längre jag har hållt på, desto mer har jag känt att jag vill specialisera mig.

Det har till slut landat i att jag främst brygger belgiskt och pseudolambikar. Utöver detta gör jag gärna nedslag i vissa tyska och engelska öl, samt i mindre utsträckning nya världen-öl. Detta fokus tycker jag ger mig bättre förståelse för de öl jag brygger.